Pipopps bludder

De där rispapprena har legat i skafferilådan länge nu och blängt på mig. Som vanligt har jag köpt på mig något som verkar spännande utan att ha någon riktig plan för saken i fråga innan.

För en tid sedan läste jag något recept om vietnamesiska grönsaksrullar i rispapper som inte behövde så mycket fiff i form av fritering. Det skulle prövas nu. Tror ni jag hittade det igen? En massa googling blev det förstås. Men nej, det blev till att experimentera på egen hand.

Ett tips om rispapper hittade jag på den annars braiga sidan sisterfood.
Ungefär så här står det: "Doppa de torra rispappersarken ett par sekunder i ljummet vatten och lägg den sedan på en fuktig handduk. Ta nästa." Jag fick uppfattningen nästa. Och nästa. Och nästa, och nästa, och .....
Det går inte! Mer än 3 fuktiga rispapper på varandra och det förvandlas till en klistrig gelémassa!

Mitt tips: Blöt 3 papper, ett i taget och lägg på den fuktiga handduken. När tredje pappret ska placeras ta fram det understa/första pappret och använd till rullar. Gör sedan de andra två rullarna. Sedan är de dags för tre papper till - tre rullar till.
Vissa saker lär man sig den hårda vägen.

Räkorna hade jag egentligen tänkt grovhacka ned i fyllningen, men de tinade inte i tid. Denna gång serverade jag dem brevid. Smakmässigt en fullträff till sås och rulle.


Grönsaksfyllda rispappersrullar med räkor och sesamdipp
ca 12 st

Rispapper
12-15 st hela, ca 20 cm i diameter

2-3 dl skalade räkor (det var nog 400g oskalat)


Grönsaksfyllning

2 små morötter, grovriven
1/4 savoykålshuvud, finstrimlad
100 g färska böngroddar, jag snabbblancherade i kokande vatten
2 avocado, i små tärningar med droppad citronsaft på
1 omoget päron, i små tärningar
1 tumme ingefära, finhackad

Dipsås/Dressing

1-2 msk risvinäger
1 msk ljus soja
1/2 tsk sesamolja (mörk)
2 msk rapsolja
3 blad mexikansk koriander, ca 1-2 msk finstrimlat
1/2 tsk ljust muscovadosocker
1/2 tsk sambal oelek
1 msk vatten

Blanda grönsaksfyllningen och skeda över lite mindre än hälften av dressingen. Fyllningen ska inte bli såsig, bara få smak.

Rulla i in fyllningen i fuktade rispapper. Servera med dippsåsen i äggkoppar och räkor vid sidan.


De här rullarna innehåller bara saker som har hyfsad hållbarhet. De skulle fungera bra till picknick. Efterom ingen kastrull behöver användas går de bra att göra på båten med lite modifiering: konserverade räkor och böngroddar  i fyllningen, koriander på burk, vitvinsvinäger och annat socker. Glöm bara inte sesamolja, chili eller sambal och rispapper hemma!


Läs även andra bloggares åsikter om rispapper, rullar, vårrullar, sesamdipp, båtmat, fingermat

En av skolans bästa rätter var mald leverbiff. This is not a joke! Jag tyckte verkligen om den. Man fick en svag leversmak, men slapp den gryniga, läbbiga konsistensen. Sedan dess har tungan åldrats. Nuförtiden är omsorgsfullt stekt kycklinglever väldans gott. Det tycker nu inte barnen, så jag trollar med skolans variant ibland, mald kycklinglever blandad med nötfärs. Med lite tur kommer barnen också att gilla smaken så att de senare äter ren kycklinglever.

Jag lyckades! Familjen åt och åt och åt. Godaste pannbiffarna på länge, sade barnen. Inte förrens efter 3 stora biffar och nämnandet av ordet lever såg den minste lite skräckslagen ut.




Den här gången blandade jag i en annan favorit: miso. Det var - förstås - väldigt bra. Miso är en trollerimixtur, jag tror precis allt blir gott med det. Snart hamnar den väl i chokladpudding också.
Dagens andra bekännelse (den första är någon helt annanstans): Biffarna ramlade väldigt lätt sönder. Lite potatismjöl eller ett par rivna potatisar i smeten hade varit bra.

Kycklingleverbiffar med chili och miso
(15 rejäla biffar)

450 g kycklinglever
1 kg nötfärs
1 dl pankosmulor
2 dl matlagningsgrädde
3 msk miso, ljus
1 msk sambal oelek
3 klyftor vitlök
1 tsk fänkål
3 nejlikor
1/2 tsk kanel
salt, peppar

Lägg panko och grädde i en skål för att svälla medan resten görs i ordning, ca 10 minuter.
Mortla de torra kryddorna, ha i pressad vitlök, miso och sambal oelek. Hacka eller mixa/mal kycklinglevern. Blanda ned allt  grädden, även nötfärsen. Blanda runt ordentligt, salta och peppra. Är man duktig provsteker man en klutt för att kolla kryddningen - inte jag.
Någonstans kan man läsa att färs blir bättre om den får stå en stund och rimma, så det gjorde jag.
*Rimma, simma, timma, dimma, limma, trimma, stimma*

Forma den ganska lösa färsen till biffar, stek i olja i panna om det är få, i ugnen på  plåt (200° ca 15-20 minuter) om det är många

Vi åt den med en sallad av savoykål, spetskål, gurkstrimlor, och äpplen och den där goda dressingen. Jag lärde mig att savoykål är mer som sallad än som vitkål i salladssammanhang. Vitkål blir godast om den får stå med syrlig dressing en kvart innan den ska ätas, en grönsallad får inte komma i kontakt med syran förrens precis innan servering för att inte falla ihop. Savoykålen tål dressingen ett par minuter, inte mer.
Ris till.
   
Ännu en asiatisk dressing

1 msk fisksås
 2 msk risvinäger
1 tsk sambal oelek
1 msk söt soja
3 stora blad, finskurna, av mexikansk koriander (stinking parsley)
4 msk vatten
2 msk rapsolja

Läs även andra bloggares åsikter om kycklinglever, leverbiff, miso, asiatisk dressing, kålsallad

Läs även andra bloggares åsikter om sojamjölk, rismjölk, mjölksubstitut, lång hållbarhet, båtmat

Hel fisk i ugn är bekvämmat, väldigt lite fix och trix behövs för att göra en smaklig måltid. Fyll fisken med smör och kryddor, in i ugnen - ät. Den blir mör och snällt smakrik, fiskbenen lossnar så lätt att inte ens fiskbensgrymtare har speciellt mycket att grymta över.
Eftersom fisken är så lätt har man tid att handskrubba färskpotatisen och göra något gott grönsakstillbehör.
Med inspiration av en restaurang i Härjedalen, där de egentligen kokade fisk i grädde och messmör, fick savoykålen till fisken anrättas så.


Röding i ugn

1 stycke fisk av sorten röding, urtagen ca 800 g till 4 personer.
1 knippa dill, 1 dl finskuren
1 citron, tvättad
1 rejäl klick smör, 50-70 g
salt och peppar - mycket
1-1,5 dl vitt vin

Skölj av och torka fisken in- och utvändigt.
(Skåra gärna skinnet diagonalt på 3-4 ställen så att salt kan tränga in.)
Salta och peppra ordentligt på hela fisken, extra mycket inuti. Lägg firren i en långpanna.
Fyll fiskens mage med smör, dill och citronskivor. Häll på vinet.

Ställ in i 180° ugn i ca 40 minuter. Om det behövs slå på lite vatten. När fiskköttet enkelt lossar från skinn och ben är den klar.


Messmörstuvad savoykål

1/2 savoykålhuvud, grovstrimlat
3 vårlökar, i bitar, grönt och vitt för sig.
2 dl matlagningsgrädde
1 klick smör
salt
2 msk messmör - jag använde getmessmör från Skärvångens bymejeri, lite mindre söt, aningens kärvare än den vanliga.

Fräs det vita av löken och savoykålen försiktigt i smöret i en stor stekpanna eller traktörpanna. Häll på grädden och låt sjuda i 10 minuter. Tillsätt det gröna från löken, salt och messmöret, låt bli varmt.

Läs även andra bloggares åsikter om röding, fisk i ugn, savoykål, messmörsstuvad

Lite ödmjuk i anslaget blir man ju när sådana som Mia Öhrn ratar de experiment man har i huvudet.
Å andra sidan - vad är det som säger att vare sig min familjs smakkrav eller smakpreferenser är de samma som hennes? Hon är ju proffs.  Ibland kan man ju prova själv på sin egna lagoma nivå.

Men tack vare Mia Örnhs text strök jag sockret direkt från min idéskiss till fusk-pannacotta. Resultatet blev en busenkel, vaniljfyllig puddingliknande kräm. Ja, den var söt, så vi serverade med syrliga osötade blåbär till - bra val!
Själva krämen är aningens sträv eller grynig mot tungan, inte störande men olikt pannacottans lenhet.
Gott, slicka-sig-om-munnen-gott.

Tänker man på Ritter Sports yoghurtfyllda choklad ligger man rätt i tanken, det är vissa likheter i smaken.










Fredagkvällens panncotakräm

1 burk (2 dl) sötad kondenserad mjölk
2 dl tjock turkisk youghurt (10%)
en dutt vaniljpulver (Kanske 1/4 tsk)
2 gelatinblad

Själva fixeriet är det vanliga: Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5-10 minuter.
Värm det övriga i en kastrull till nästan kokning under visp, ta bort från plattan. Rör ner de urkramade gelatinbladen. Häll upp i glas, låt stelna i kyl ett par timmar.

Detta borde hamna bland båtrecepten, kondenserad mjölk är lätt att ta med, youghurt har bra hållbarhet. Det gäller bara att komma ihåg att ta med gelatin, det finns nog inte att köpa överallt.

Läs även andra bloggares åsikter om pannacotta, kondenserad mjölk, youghurt, vaniljpudding

Det kan bli ordentligt kladdigt och meckigt när man ska marinera stora köttsycken. Det är bra mycket smidigare att använda "torrmarinad" eller rubbing. Dessutom blir det ju gott.

Rubbing
Till 3 rack revbensspjäll á 1 kg:

1 msk salt
1 msk korianderfrö
1 msk rosmarin
1 msk senapspulver (Colemans)
0,5 msk nymalen peppar

Mortla kryddorna, massera in i köttet som sedan får vila i en timme i kylen.
Glöm inte att rumstemperera innan tillagningen!

Ingen olja behövs till grillningen av fetare kött.

Sista fem minuterna: pensla på en glaze av tomatsås, olivpasta, citron och olja.


Till det gjorde vi en sallad med rostade potatisskivor, vårlök, gula rostade tomater granatäpplen och söt-syrlig granatäppeljuicedressing (försök uttala det ordet).
Dressingen gjordes av 1/2 dl granatäppeljuce, rejält med salt för att balansera syran, en matsked vardera av vatten och rapsolja. Den blir mörk och tjock, man får skeda över salladen försiktigt så att det inte ser geggigt ut.
Vackert och gott.



En av sönerna rövade kameran och tog bild av sin egen uppläggning. Det var roligt att höra tankarna under fotograferingen, hur man ska få det fint på bilden. Det är verkligen ett slags kreativt skapande. Fast vi lär väl aldrig få någon varm mat i magen i den här familjen om vi ska hålla på så här vid varje måltid.



Läs även andra bloggares åsikter om revbensspjäll, grilla, rubbing

Jag är inte helt på det klara på om det fanns riktigt god mat innan misons inträde i vårt hushåll. Antagligen, troligen, kanske .... tveksam. Just nu är miso på toppen av prispallen. Det här var ett lyckat försök:



Misomarinad till grillade fiskspett

till 6 matiga spett:
ca 900g fisk totalt

2 msk ljus miso (shiro)
2 msk ljus soja
2 tsk sambal oelek
saften av en väldigt liten lime
1 msk risvinäger
2 msk neutral olja
en skvätt vatten om det behövs så det blir lätt att pensla

Det är enklast att trä på spetten först och sedan marinera  -  andra tycker tvärtom. I vilket fall, låt fisken stå en stund i marinad i kylen för en lätt rimning innan grillning. Fisk går fort på grillen, bara ett par minuter per sida, så passa noga.

På spetten: lax, odlad (!) torsk och bläckfiskringar.

Läs även andra bloggares åsikter om miso, fiskspett, grilla

Av någon anledning har vi aldrig gjort grillburgare av fläskfärs. När handlaren nästan slängde nymald fläskfärs efter kunderna var det läge att pröva. Med smaken av hickory från den färdiga BBQ-såsen blev det mycket uppskattat.


Till 10 fläskburgare

1200 gram fläskfärs
3 msk pankosmulor
0,5 dl hickorykryddad BBQ-sås
0,5 dl vatten
1 st gul lök, riven
salt, peppar




Junior skulle prompt äta två. Sista tuggan såg lite tung ut.



Läs även andra bloggares åsikter om hamburgare, fläskfärs, grilla

Idag skriver Expressens ledarredaktion, med ett bättre formulerat tangentbord, det jag försökte uttrycka häromdagen.

Uppdatering: Brännpunkt på SvD, skrivet av Karin Lidén från branschorganisationen Kost och Näring.

Bröd i butik diskuteras av matfanatiker och semiproffs här. Kontentan är väl  att bra bröd är hiskeligt svårt att finna, av många olika anledningar.



Om man läser deras nyhetsbrev kan man få fram att fler och fler butiker i norra Stockholm tar in deras bröd. Jag åker ibland en stooooor omväg för att få tag på just deras limpor - nu upptäckte jag att en affär vägg-i-vägg med väldigt nära min vanliga börjat ta in detta bröd. Yippie!

Så här resonerar ägarna:

"Surdegsbröd kan vara vårt dagliga bröd
Söndagens SvD bjöd på en artikel om surdegsbröd. Vi tycker förstås att det är jättebra att surdeg blir alltmer populärt. I artikelns inledning fick vi dock läsa att ''folk står i kö för att köpa en dagsfärsk limpa och priset på 80 kronor avskräcker inte''. Vi har redan resonerat om kulten runt dagsfärskt bröd i vårt senaste Brotbrief, den 2 mars. Nu vill vi gärna ge er våra synpunkter på prissättning på surdegsbröd. Vi tycker att bra bröd är en dagligvara. Det måste vara möjligt för alla att handla bra bröd till rimliga priser. Vad är då rimligt? Vi kontrollerar regelbundet priserna på butikernas ''plastbröd'' och det vanliga bake-off-brödet, som bakas och fryses ned för att sedan tinas i butiken. Kilopriset hamnar på cirka 40 kronor per kilo. Om du handlar Brothausbröd i vårt bageri blir kilopriset cirka 49 kronor. Då får du ett bröd som bakas med KRAV-märkt mjöl i stenugn och med hantverksmässiga metoder. När priset på ekologiskt dinkelmjöl gick upp efter en dålig skörd under 2008, bestämde vi oss för att inte baka Dinkelbrot. Anledningen var att vi inte tyckte det var rimligt att ta 60 kronor för ett bröd som vanligtvis kostar 37 kronor.
Slutsats: Vi håller INTE med SvD om att 80 kronor per bröd inte avskräcker. Vi tror att bra bröd måste vara möjligt att köpa för alla, inklusive barnfamiljer och pensionärer. Surdegsbröd får inte reduceras till en trend och endast förekomma i finbutiker med franskklingande namn och snygga påsar. Surdegsbröd ska vara vårt dagliga bröd! Länge leve informationen om kilopris, det enda sättet att jämföra priser! Och: Det finns massvis med underbara bagerier i hela landet som bakar bra bröd till bra pris! "


Det är av rent egoistiska skäl jag pushar för dem. Om fler köper är förutsättningarna större att de finns kvar om ett par år.

Läs även andra bloggares åsikter om surdegsbröd, matbröd, handla bröd

Speciellt för min syster - she likes it hot!



Ándale-Órale är ett företag med mexikanska produkter i Västerås med webshop http://www.andale.se/
Nej, jag har inte provat själv, tänkte att syrran skulle skicka en löpare dit.

Det försvinner saker ur våra förråd! Om det var glassen, chokladen eller osten skulle jag förstå tjyvfasonerna - men den frysta spenaten?

När de ligger i en god buljong i sopptallriken och man delar den med skeden rinner liksom delar av den goda, gröna fyllningen ut och smaksätter buljongen ytterligare.

Historisk sett kommer det från gamla Schwaben, en region som innefattar Baden-Württemberg och Bayern. Alla tyskar känner till rätten, precis som vi känner till kroppkakor och blodpudding.
Södra Tyskland är väldigt konservativt och den katolska kyrkan har länge varit en maktfaktor. Som kyrkan säger gör folket. (Så är också motsvarigheten till Kristdemokraterna - fast 19 grader konservativare -starka där fortfarande.)

I folkmun kommer rätten från den tid man inte fick äta kött under fastan. Men de fiffiga munkarna kom på att om man gömde köttet bland gröna örter inuti pastan skulle gud inte märka något .
Skulle han där uppe ändå märka något kunde de väl alltid idka botgöring eller köpa ett avlatsbrev så var det ur världen.

Men nu, tack vare spenattjuven, fick det bli något annat hemma i köket.

Det var tänkt att vara en vardagsvariant, så jag hade köpt färdiga lasagneplattor istället för att göra egen deg. Det var visserligen hyfsat enkelt tack vare att de är så stora - men pastan måste vara pinfärsk och hållas lite fuktig (lätt fuktat hushållspapper) annars spricker den lätt i vikningen. Dessutom är den lite för tjock för att enkelt delas med sked i en sopptallrik - till sjuåringens förtjusning: "Kolla vad det skvätter, mamma!". Hrmmmf, jättekul.

Som ett vardagsalternativ är det OK, men duka med extra servetter.
Bättre är hemgjord deg, eller färdiga wontonark.

Mulpåsar - variant på Maultaschen, pastapåsar med grön fyllning
ca 2 dussin - 2-3 per portion.

Köttfyllning:
1 paket bacon, tärnat
1 lök tärnad
1 vitlöksklyfta
2 dagsgammal brödskiva, rivet, aningens uppmjukat i vatten - stänk på!
2 st purjolökar, strimlade, även det ljusgröna
4 msk persilja, hackad
1 msk stark senap, fransk
1 tsk timjan
1 tsk mejram
400 g vildsvinsfärs (går bra med bland- eller fläskfärs)
2 ägg
salt, peppar
2  liter god buljong, kött eller kyckling
pastaplattor - ca 24 stycken 6x12 cm.
  
Gör fyllningen så här:
Stek baconet, ta ur det ur pannan.
Mjukstek lök och vitlök i baconfettet, lägg i purjon mot slutet.
Blanda nu alla ingredienser i en bunke. Vissa tyska kockar föredrar en mycket finkornig massa och mixar blandningen, andra vill ha den aningens grövre, vilket ju är enklare.

Dags för kuddarna:
Lägg en dryg matsked fyllning på ena halvan av en lasagneplatta, vik över och kläm ihop kanterna ordentligt med hjälp av en liten gaffel. Om det känns svårt att klämma ihop degen, pensla kanterna med lite äggula först.
Gör så med alla ....

Koka några kuddar (kanske en tredjedel i taget beroende på hur vid din kastrull är, max dubbla lager) i taget i buljongen i 15 - 20 minuter. Låt rinna av, håll varma tills alla är klara.

Servera i skålar med buljongen och rikligt med nyskuren slätbladig perilja. (De där i frysaskar är verligen inte som nyskuren färsk, kolla bilden.)


Eftersom pastan var lite torr och osamabetsvillig gjorde jag bara 8 stycken. Resten fick bli dels gröna biffar med papardelle, serverad med en jättefin, kryddig, fyllig tomatchutney från Gutö Gård på Gotland, dels två matlådor.

Knasig start med knasig pasta slutade lyckligt, precis som i sagorna.


Läs även andra bloggares åsikter om maultaschen, pastakuddar, spenattjuv, wontonark

Har ni glömt att sjukhusens storkök tidigare lagade lunchen tidigt på morgonen, den fick stå i stora kärl och tappa smak, utseende och vitaminer? Det slängdes inte lika mycket mat på avdelningarna för det serverades mindre mat helt enkelt. Grå, smaklös sörja var  det. Inte skiljde sig råvaruleverantörerna då  från det som Sodexo använder sig av nu, alla jobbar ju efter samma filosofi - om man vill leverera råvaror till rimligt pris. Skilj här på maträttsproducent och råvaruleverantör.

Stora institutioner med många matgäster och förhållandevis liten personalstyrka kan inte servera gourmetrestaurangmat. De kan dock servera god mat ändå, men med andra förutsättningar.
Det är ju inte så att det där kemikalierna är giftiga eller sjukdomsbringande. Tvärtom - de håller bakterier borta. Vissa behövs faktiskt! Många kanske är onödiga - men inte alla!

En av fördelarna med det här nya sättet - där maten faktiskt lagas till precis innan servering  - är just att bönor är gröna, morötter oreanga och tomater röda - inte odefinerat brungrått. Jag tycker det är ett bra försök.

Låt systemet köras in, kanske ligger problemet någon annanstans i kedjan innan det når patienten. Till exempel får en redan tidigare hårt utsatt yrkesgrupp - syrror och undersköterskor - förändrade och utökade arbetsuppgifter, det är nog inte populärt. Felleveranser ökar irritationen ytterligare.

Sedan, efter en tid av inkörning,  kan tidningarnas krog- och/eller hälsoskribenter pröva maten, gärna parallellt med traditionell sjukhusmat.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukhusmat, instituitionsmat, storkök, tillsatser

De där överblivna karréskivorna från helgen, det fina ståndet pak choy, fin mango och en asiatisk dressing med mycket smak blev tillsammans inte lösa beståndsdelar utan en helhet. Till och med de vackra men svårplacerade rädisorna passade bra.
(Rädisor. Vad gör man annars med dem? De är godast nyskördade, med salt, som snacks. Möjligen som smakstarkt tillbehör till en kall gurksoppa - men annars?)



Sallad med karré, mango och pak choy

3 överblivna grillade karrébiter, strimlade tunt
1 litet huvud  grönsallad, riven i mindre bitar
1 st morot, strimlad med potatisskalare
1 st gurka, strimlad med potatisskalare
10 st rädisor, slantade
1 st pak choy, strimlad
1 st mango, tärnad
1 st salladslök(ar), skivad
1/2 dl jordnötter, grovhackade

Dressing
2 msk fisksås
1 st lime, saften + skal
1 liten stark chili, finhackad
2 msk soja
1 tsk mynta torkad
1 tsk koriander på burk
1 msk vatten
1 msk rapsolja

Börja med dressingen. Häll lite,  en tredjedel kanske, av den över det strimlade köttet innan grönsakerna görs i ordning.
Varva alla grönsaker på ett stort fat. Lägg på köttet och sist jordnötterna. I vår familj är det bäst att servera dressingen vid sidan av.

Den mycket aromatiska fisksåsdressingen passar nog bra till sommarvitkål också, med nektariner, när det blir så dags.

[Uppdatering: En liknande - men inte lika - variant finns på den här bloggen.]



Läs även andra bloggares åsikter om sallad, pak choy, fisksåsdressing

Nu blir det matnyttigt och lite tråkigt:
Matrelaterade checklistor inför båtlivet. Icke kompetta, men en bra start inför planerandet.

Håll till godo!

Läs även andra bloggares åsikter om båtliv, båtmat, checklistor

Fatta!

Jag sjösatte vår 5 ton tunga sjödam-i-sina-bästa-år alldeles ensam i lördags! I ösregn! Fortfarande är jag oerhört nöjd med mig själv.

Fast ensam och ensam - man är alltså "i lag" om 10-12 båtägare som gemensamt ser till att sling - banden som lyfter båten med kranen -  hamnar rätt och att tunga ställningar flyttas bort. Men det är "skeppar'n" som har ansvaret, och när ögonstenen släppts - bokstavligen, med plask - i vattnet ska:

1) motorn starta efter vintern
(Startbatteri, bränsle, rena bränslefilter...)

2) alla tampar och fendrar vara i ordning och på rätt ställe
(Var la vi dem för vintern, hur brukar vi ha dem?)

3) båten transporteras till bättre plats.
(I vårt fall en helt ny plats. Aldrig har vi kommit in till den från sjösidan förut - hur såg den ut egentligen?)

4) boj fångas och förtöjas vid
(Jisses, vad långt ned bojöglan är i verkligheten.)

5) brygga undvika att rammas
(Dyrt.)

6) brygga läggas fast vid.
(Prestige.)

Det var en rätt rejäl adrenalinkick, måste jag säga.
Det där att fånga bojen och samtidigt anpassa båten till bryggan var lite spännande. Så spännande att  alla av manligt kön som uppehöll sig på bryggan kom springande när de såg att det var en hon-könad styrman. Vad bra det kändes när båten gled mot bryggan, för att stanna på perfekt avstånd så att det bara var att ta ett enkelt kliv iland med tampen i hand. Yes! Gör om det, gubbar!

Maken, som påstod sig ha feber och åt Alvedon till frukost, kom sakta strosande med barnen när regnet äntligen upphört, solen strålade och det tunga arbetet var utfört.

Jaha, nu vet min man att det är av kärlek jag håller fast vid honom - inte behov. Jag klarar mig utmärkt på egen hand.
Vilket för övrigt han också gör, han mår bra nu.

Vi har en rykande färsk grill. Vacker att se på, ren och fin, en massa hetta strömmar upp från den. Men hur sjutton grillar man på den? Det är mer som en stor  utomhusstekpanna. Inte smakar det det där speciella som grillat ska smaka heller.
Gasolgrill. Bah.
Fast den implicita funktionen att inte bränna upp träterrassen är en bra egenskap.



Till säsongens första karré, vackert randig, blev det en likaledes första-för-säsongen-grönsallad. Gott, men inget att skriva hem om. Det roliga med dagens mat var svampsåsen - en sås min far hade älskat.

På sätt och vis var det han som lärde mig att laga mat. Varje lunch i 15 års tid kom han hem på lunchen för att gå ut med hunden. Oftast passade han på att laga till en enkel måltid åt sig själv.
Var jag hemma från skolan på lovdagar lagade vi mat tillsammans - enligt hans metoder. Alldeles för ofta - tycker jag idag, inte då - blev det slantad prinskorv och lite lök som frästes i en panna, i med två dl vispgrädde, salt och peppar, ät med pulvermos med ett rått ägg i till. En grönsaksdag kunde vi dessutom dela på en tomat. Jisses, det var tider ....

Svampsås i min pappas smak

2 slanka purjolökar
4 dl strimlad ostronskivling
1 dl (10 g) torkad shitake
1 klyfta vitlök
2 tsk soja
2 tsk kycklingfond
1/2 dl tokajer-slatt, eller annan god sherry eller lite portvin. Sött och starkt.
3 dl grädde
smör
peppar

Blötlägg shitaken i hett vatten en timme.
Strimla svamp och lökar.
Stek lök och svamp försiktigt i smör och aningens salt i ca 10 minuter tills svampen hunnit bli både blöt och torr igen. Slå på soja, fond, tokajer - låt koka in någon minut. Slå på grädden. Sjud på lägsta värme i 10 minuter. Peppra.


Läs även andra bloggares åsikter om svampsås, gasolgrill, ostronskivling, laga mat med pappa

Den falska hjortronsylten från Kinnas bok I mormors skafferi var riktigt, riktigt bra. Färgen är lite mysko, orange och ljusgrönt blandat, men ljummen påminner smaken faktiskt om hjortronsylt. Kall kommer mer av rabarberns smaker fram. För en gångs skull blev det rostat bröd med denna sylt-marmelad på till frukost. Söndagsgott!




I receptet ska morötterna malas. Någon kvarn finns inte i det här huset, matberedaren fick rycka in och flisa de förvällda morötterna. En tredjedel morötter, en tredjedel rabarber, en tredjedel socker och en skvätt vatten, låt koka i 20 minuter. I min sats blev det lite pektin också, det nykokta kändes lite löst.




Läs även andra bloggares åsikter om rabarber, marmelad, sylt

En sockerlag: 1 dl socker till 3 dl vatten. Låt koka ihop en kort stund, kanske med en stjärnanis eller vanilj. Släng i någon deciliter torkade tranbär och låt svalna. Om tranbären kokar med blir de för mosiga. Häll över uppskuren frukt, låt stå någon timme för att gosa ihop sig.

Inte så dumt efter den ganska grönsakslösa musselmiddagen - betydligt hälsosammare än chips. Efter detta känner man sig som en super-präktig-hälsofacist-gör-allt-rätt-och-ändå-gott-och-väldigt-nöjd-mamma/pappa.

Är det inte en lustig tanke att häromdagen var det en massa stockholmare som lagade musslor - samtidigt? Det vill säga de som prenumererar på Årstidernas lådor och gjort musseltillvalet. Undrar vad det vanligaste sättet är? Antagligen Moules Marinière med vitt vin och vitlök. 

Vi valde den här gången en mer asiatisk touche.







Musslor i röd sås:

2 kg blåmusslor med skal
1 st stor lök, finhackad
1 stor purjolök
3 st vitlöksklyftor, finhackade
2 st små citrongrässtänger, finhackade
2x2 cm färsk ingefära, finhackad
1  st stor röd chilifrukt, urkärnad och finhackad
2 msk neutral olja
2 burkar hela tomater
2x2 cm ingefära (av en tjock), riven eller pressad i vitlökspress
1/2 dl hackad persilja
1 lime skal + saft
1 msk asiatisk vinäger
1 tsk (???) asiatisk fisksås - allvarligt, jag duttade och duttade, vet inte längre hur mycket det var. Smaka själv.

Gör en tomatsåsbas. Smält lökarna, citrongräs och chili i olja i en stor gryta. Tillsätt limeskal, första delen av den rivna ingefäran och tomaterna - dela tomaterna i grytan om de var hela. Låt puttra sisådär 20 minuter. Smaka av med limesaft, vinäger, fisksås, salt peppar. Behövs mer ingefära eller vitlök? Pressa i så fall.

Nu kan de rengjorda och kontrollerade musslorna skickas i. Koka 3-5 minuter under lockberoende på musselstorlek. De musslor som inte öppnat sig slängs. Strö över persilja. (Ett kungarike för lite koriander ...)

Servera med nudlar eller ät helt simpelt med fingrarna och  med gott bröd att suga upp såsen med.
Vi vuxna tycker om det, men faktiskt också ungarna. Antagligen för att det är härligt kladdig, meckig fingermat.

Läs även andra bloggares åsikter om Årstiderna, musslor, fredagsmys

Nu föll planeringen ihop som en trasig ballong. Handla skulle vi inte behöva, leverans var på gång. Men: Årstiderna kom inte i tid till kvällsmatlagningen ....
De där musslorna får vi nog äta imorgon.

Skåpsrensning - det stora problemet var av förståeliga skäl grönsaker - gav ingredienserna selleri, en bit bortglömd grönmögelost, lite lök och några tomater och ett korvpaket ur kylen och små klargröna ärtor ur frysen. I torrskaffningsförråden fanns torkad svamp och matvete. Middagen är räddad!

Det blev matvetesallad med först blötlagd, sedan olivoljestekt svamp med likaledes stekt lök. Blanda med kokt matvete, slå på en dutt god vinäger. Tillsätt färger i form av ärtor - de kan tina i salladen - och halverade små plommontomater. Salt behövs, nymald peppar.
Till det stekta snedskurna korvskivor, jag gör ofta så för då äter de yngre matgästerna faktiskt mindre korv och mer sallad.
Men det var inte det jag ville skriva om, utan sellerimoussen till. Inspirationen härifrån - igen och förstås.

Sellerimousse på vardagsvis

600 g skalad selleri skuren i cm-stavar

Stek selleristavarna gyllene i olivoljan. Sänk värmen ordentligt, lägg på ett lock och låt dem bli krämigt mjuka, det tar ca 10 minuter. Låt svalna lite.
Mixa sellerin med ost, vinäger och créme fraiche. Smaka av med socker, salt och peppar. Blanda ned det vita från löken.
Om det finns tid, låt mos-moussen stå en timme i kylen - i alla fall en stund!
Lägg i en skål, strö över det gröna från löken och hackade nötter. Mängden räcker nog till 6-8 portioner - till ännu fler som dipp.

Kommentarer från familjen: Den yngre tyckte att det smakade för mycket, men det gick bra att äta till matvetesalladen. Den gammeläldste blev stormförjust och tyckte det borde varit mer grönmögelost. Den äldre och jag tyckte helt enkelt att det var ett väldigt gott sätt att äta selleri på.

När vi så småningom var mätta och belåtna upptäckte vi grönsakslådorna på ett mycket logiskt ställe i carporten - bara inte på den vanliga platsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Det går lika bra med ..., selleri

Så var det personlig premiär för Taffelmiddag. Kul att intressanta nätpersonligheter är minst lika trevliga i verkligheten.

Råkultur, Esperantos Sushi-syster, dukade upp för nästintill tjoget personer i det som var foajén. Intill det stora ljusa förnstret på kortsidan bakom disken  var Sushi-Frida (Lisas epitet) djupt koncentrerad i sitt skapande. Eftersom vi var lite tidiga kunde vi se hennes arbete. Otroligt flitig! Senare fick vi se och smaka att det lönade sig.

När vi väl satt ner hade vi ingen aning vad som skulle komma eller hur mycket, alla litade blint på att Lisas arrangemang blir bra. Förstås. Stort tack till dig!

Det var inte så lite överraskningkänsla: gång på gång kom personalen med te eller nya tallrikar med fina skapelser.
Teet fick sin egna lilla föreläsning om hur det absolut bara fick dra i te minuter, allt vatten var tvungen att hälls ut vid varje dragning. Sällskapet vid bordet använde ord som "stranden vid våren vid Vänern" eller " Svartbäcken, som rinner så sakta" om den lite mylliga och gräsiga smaken - inte oangenämt, bara annorlunda. Ingen var någon storkonsument av grönt te.








Mest bestående intryck: Langoustinen, rå,  fint tärnad havskräfta i sitt eget skal med emulsion av benito (enligt mina bordsgrannar, jag hörde så fruktansvärt dåligt att jag inte kunde  fråga en fjärde gång), och bläckfiskbläck. Alldeles kolsvart var såsen, beströdd med guldstoft. Fantastiskt gott, håller med om att det måste vara en av Stockholm mest prisvärda mumsbitar just nu för sina 25 pix.














Sushina kom in rad vid rad, alla olika dekorerade med fingerfärdighet och fantasi. Efter langustinen och sashimin var förväntningarna högt ställda. De var goda, naturligtvis fina råvaror och fint gjorda.

Ja, de var goda. Inte exceptionella. Lite lågmälda är kanske en bra beskrivning. Jag tycker dock att rullar ska vara tajta nog för att inte ramla sönder när man lyfter upp dem. Däremot var de fylliga och genomtänkta, absolut inga kombinationer som andades slentrian som det kan vara på andra sushihak.


Mycket överraskande kom ännu en tallrik in, med tre sorters maki. Personalen hade en särskild stolthet i rösten när hon presenterade dem, om det berodde på att det är kökets specialare eller om hon var glad för att det snart var dags att gå hem vet jag inte. (Min kamera däromet gick i strejk - utan näring från batteriet tänkte den inte arbeta mer.)

I alla fall: Den första rullen med (på?) silverål och japansk majonnäs: rund, fyllig, smekande med en mjuk smakbomb i mitten. Det är en skam att ål är utfiskat, samtidigt som det är lätt att förstå människans habegär när man smakar.

Nästa var fylld med rökt anka, päron och ärtskott. Mycket, mycket smak, lite grabbigare i framtoningen, inte lika sublim som de andra. Självklart god, behöver jag säga det? Jag kan tänka mig att den är ett bra alternativ för dem som hellre vill ha biff och rödvin istället för sushi och te.

Likadant med den sista, som var en maki med revbensspjäll, tro det om ni vill. Även den lite kraftigare i smaken.
De här rullarna höll ihop fint.

Avslutningsvis en liten citronfromage på en mangoröra, en liten söt mumsbit i alla bemärkelser.

Sammanfattning: Mycket bra. Gå dit!
Nästa gång jag är i krokarna, det händer titt som tätt, är det där lunchen kommer att bli.

Vill ni se vad andra tycker? Gå till ung farbror,  Kinna,  Patrik,  grönsaksbloggare,  Sahar,  Glassman,  Anna,  Pytte, en Dill,  Marianne,  David,  Annika, Rebecca,  Johan eller Lisa. Emil och Magnus tankar få man väl gissa sig till ...

 

Läs även andra bloggares åsikter om sushi, sashimi, Råkultur, Taffelmiddag

Dagens intressantaste picknicktips.
Undrar hur långt man kan gå/cykla/åka/segla innan det ätbara inte längre är ätbart? Kanske det är äkta fast food?



Läs även andra bloggares åsikter om mollusker, blötdjur, picknick

Facinerande!  Är det ett skämt eller på riktigt? *kraftiga huvudskakningar*




Informationstext:

100% US Raised and Produced - and you'll love the ingredient list; Chicken, Water and Salt. That's it! No preservatives, colorings or additives at all.

Excellent for Soups, Salads and Sandwiches. Quick and easy way to keep chicken on hand for your favorite recipes.

These are large cans - the net weight is 50 ounces (3 lbs, 2 oz or 1417.5 grams), and they measure 7 inches tall and 4.25 inches across. USDA Inspected and Approved, with full nutritional facts on the label and even recipes and serving suggestions for convenience.

Not available in stores!

Genom alla år har jag hävdat att jag inte gillar att baka. Mjöl överallt, kladdiga bunkar, krånglig disk och brödet smakar ju i alla fall bara jäst efter någon dag. Sötebröd kommer överhuvudtaget inte på fråga eftersom vi fikar max fyra gånger per år hos oss.
Samtidigt är jag ju väldigt brödkinkig. Vitt bröd går bara att äta absolut pinfärskt eller möjligtvis rostat. Surdegsbröd och grovt bröd smakar dock bra i min mun. Men det kan man ju inte göra själv, med allt bök och stök. Den åsikten formade sig i mitt huvud i tidiga tonåren redan. Sen dess har tanken suttit där - bröd bakar man inte. Punkt.

Fast sen vi blev en villa-volvo-vovve-familj (utan volvo och hund) i förorten är det svårt med gott bröd. En och annan gång har det väl hänt att det bakats, mest av min man, men också av mig. Det kanske inte är så dumt att göra matbrödet själv. Om åsikten om breda axelvaddar, skidbyxor och tuperade luggar har ändrat sig sedan tonåren borde faktiskt åsikten om brödbak kunna uppdateras också.

Sakta har det mognat fram en önskan att kunna baka surdegsbröd. I morse var Martin från Pain de Martin  på TV. Han inspirerar! På hans blogg hittar man också grunden till både surdeg och vildjäst gjord av torkade frukter och honung. Vildjästen ska vara hållbar i upp till två månader. Tänk vad bra om man kunde lära sig ett bra vildjästbröd att baka på båten i burkugn! I så fall är det dags att börja öva nu.

Kanske det är lite mer i avdelning önskedrömmar med surdegsbröd ombord. Långa jästider, tung knådning för hand, fuktigt mjöl, ingen rofylld miljö för degen att jäsa i. Å andra sidan: enkla ingredienser, man är alltid nära degen, surdegsbak kan avbrytas och återupptas. Hmm ....
Ska definitivt pröva i hemmamiljö först.

"Mitt" bageri hade också lite smårätter, som paj. Deras bästa var en lökpaj - Zwiebelkuchen -  i långpanna, man köpte en bit på 10x15 cm för inga pengar alls, den var så aromrik.

Jag har sedan dess försökt göra en likadan, men hittills inte lyckats. Men det är inte målet, utan vägen, som är det viktiga, är det inte så?
Försök hittills har inkluderat olika mjölsorter, jästdeg, bakpulverdeg, olika löksorter, förkokt lök, rå lök, med och utan ägg, med och utan ost, olika kryddor - men precis som i minnet har det inte blivit.
På vägen mot den rätta lökpajen blev det här ändå en mycket bra variant:

Lökpaj - nästan rätt

Pajdeg:

3,5 dl vetemjöl
125 g smör, kylskåpskallt
3 msk kryddad vodka, iskall

Fyllning:

2 stora gula lökar
1 stor purjolök
4 vitlöksklyftor
2 msk smör
1 tsk timjan
2 tsk honung
100g fetaost
1 dl riven ost
2 ägg
salt, peppar.



Under tysklandsperioden var ett av modeorden "Preis-Leistungs-Verhältnis", det vill säga Pris-Prestations-Förhållande. Den här pajen har ett mycket högt sådant. De skenbart enkla och billiga ingredienserna blir tillsammans jättegoda. Krämig, lite sötsalt, aromtät fyllning till en spröd botten. Mmmm.
[Uppdatering: Nyss lästa jag denna rejäla sågning av själva pajkonceptet. Ljuset i mörkret är att min variant tar hem poäng i alla klasser: mycket fett, långsamt smält lök, knaprig botten, krämig fyllning och ingen j--la äggstanning.]

Jag verkligen älskade den här pajen. Ofta, ofta blev den snabblunch eller enklare kvällsmål.
En gång när jag var bjuden på ett inflyttningskalas hos urberlinare skulle man ha med sig något att äta. Som jag bodde var det omöjligt att göra något mer avancerat än att laga te, så jag köpte en hel stor plåt (tänk fyra pizzakartonger i storlek) av denna Zwiebelkuchen och transporterade på U-bahn. Bara det var ett äventyr.
Väl framme tittade alla hippa innemänniskor konstigt på mig. Lökpaj var tydligen sååååå bonnigt, dåligt gjorda sushis, mosig pastasallad och sönderstekta kycklingspett var mycket chicare!  Efter festen var hälften av alla sallader och spett kvar, men inte en smula av lökpajen ....


Läs även andra bloggares åsikter om Tyskland, lökpaj, buffémat, billig mat

Barnfamiljens flört med misosoppa

1 dl selleri i små tärningar, ca två tunna skivor.
1 stor potatis i små tärningar
 en liten kålrabbi i små tärningar
1 msk färsk rosmarin
2 msk smör
1 msk tomtatpuré
4 cm purjolök (av en tjockis) i strimlor
3 msk miso
1 liter vatten, kanske lite mer
1 näve tranbär
1,5 dl bokstavspasta, okokt
1 msk vit vinäger
salt, peppar

Fräs rosmarin, smör, potatis och selleri i en gryta så det doftar. Ha i tomatpurén, låt den brynas med försiktigt utan att brännas.
Vatten och miso ska nu i, liksom kålrabbi, purjo och tranbär.
Det tog ungefär 15 minuter för rotfrukterna att bli mjuka. Det beror förstås på tärningsstorlek och sort. Jag blev överraskad, hade räknat med 8-10 minuter.
Ha i bokstavspasta när det är 5 minuter kvar.
Smaka av med salt, peppar och kanske en liten skvätt vinäger.

Läs även andra bloggares åsikter om miso, bokstavspasta, misosoppa

Varenda muskel värker. Axlarna är värst. Knät är obrukbart. Barnen är griniga. Näsan är knallröd. Magen skriker. Ingen har tänkt ut någon mat.
Men båten skiner  och glittrar mer än havet självt en sommardag. Det är nog värt ansträngningen. Nej, det är värt det.
Inga hål på ovansidan längre, icke heller några hål i botten, de som är både skapade och åtgärdade av mannen som trampade sönder bottenventilerna för några dagar sedan.
Motorn har blivit ompysslad och nymatad, gardinstängerna (!!!) är putsade och gardinerna i alla fall rena.
Låt sommaren komma!

Nu är det bara matsituationen kvar. Mat! Nu! Och gott ska det vara!
Mental inventering av minnesbankarna: Lisas Larvigt Lättlagade Fisk.
Med den i bakhuvudet blev det (inte alls lika snabbt som tänkt):

Min misomarinerade fisk - Lisa style

2 pkt fryst torsk á 400 g
1 påse wokgrönsaker (malaysian mix utan mosig broccoli) á 600 g
1 stort fast päron

Marinad:

2 msk ljus miso
2 msk  ljus soja
1/2 dl vatten
1 msk vit vinäger
2 msk grovriven ingefära
1/2 dl asiatisk sweet chili sauce av ketchuptyp

Försök tina fisken med mental kraft. När det visar sig inte fungera - använd mikro på låg effekt. Det går inte fortare med svordomar, jag prövade. Mer mikro, mer tid.
När fisken till slut faktiskt går att få ur vakuumplastpåsen - lägg den på ett stort fat, häll på marinaden. Fundera en stund på tillbehör, läs på internet och inse att mango är ett förslag till, leta efter mango i tomt kylskåp och hitta istället ett bortglömt päron. Aktivera minnesbankarna och kom ihåg Lotta Lundgrens bakade päron. Fast socker känns för sött, prova med salt på päronet istället. Hitta en påse ris och försök komma ihåg hur många familjemedlemmar du har. Koka lämplig mängd av riset.
Nu har det gått en halvtimme för fisken i marinaden. Den är fortfarande fryst. Strunta i det och häll över hela påsen frysgrönaker, skeda över av marinaden.
Fiskformen skjutsas in i ugnen på 160°. Päronet klyftas, oljas in och saltas. In med det också i ugnen. Efter 40 minuter är det förhoppningsvis både tinat och genombakat.
Under tiden hinner man duscha och återfå livsandarna.
Ät. Må gott!

Faktiskt riktigt, riktigt gott. Den ljusa mison är rena trolleriröran, smaken är bara så god. Även pre-pubertala fiskskyende gommar åt med god aptit.  Salt-sött ugnsbakat päron var att bra tillbehör till chili-ingefära-miso- smaken. Den återkommer  till vårt bord.


Läs även andra bloggares åsikter om miso, fisk

Hennes kokböcker är väldigt trivsamma att läsa, fyllda av humor, kreativitet och värme. Självklart är de färgade av sin tid, med ett annat utbud av råvaror, men vad gör det? Glädjen till mat och kokkonst har inget bäst-före-datum. Hon påverkade matskriveriet ordentligt. Dessutom: Hon samlade på dåliga recept! Kul, tycker jag. Lyssna när hon dissar kombinationen kaviar-banan! Det borde Kalles chefer ha lyssnat på.

Ögonen fastnade på rubriken Stekta sparvar. Klart intresset ökar, vem vill inte att stekta sparvar flyger in i munnen?
Här var det ett recept med fläskkött marinerat i saffran och apelsin, för mig helt nytt. Saffran har jag till bak, ris och fisk i olika varianter, men inte kött.

Stekta sparvar

8-10 cm-tjocka skivor bogfläsk (Benfri fläskkotlett går bra)

Marinad:
0,5 dl vinäger
5-6 dl vatten
1 tsk salt
0,5 tsk peppar
1-2 vitlöksklyftor, pressade
1 tsk saffran, mortlat med saltet (1 tsk!!!! Jag tog en påse med 0,5 g)
apelsinskal i strimlor, utan det vita- Hiram föreslår avkokade i nya vatten, nu förstår jag varför. Beskan i skalen ökar i marinaden.

Till såsen:
marinaden, silad
1 stjärnanis, mitt tillägg
1-2 tsk arrowrot eller potatismjöl
saften av en apelsin.
2 msk sherry
1-2 msk ljus soja
lite, lite fisksås

Blanda marinaden - den ska inte bli för sur. Koka av apelsinskalsstrimlorna (använd potatisskalaren för att göra dem) i några vatten, byt emellan. Blanda ihop, lägg i köttet som ska täckas. Låt ligga, säger Hiram utan att specificera. Hos oss blev det över dagen.

Ta upp köttet och torka av skivorna. Här blev jag förvånad. Saffranet hade färgat köttet i en grönaktig ton. Faktiskt blev jag lite rädd - skulle det här gå att äta? Tack och lov försvann det gröna vid bryningen.

Lägg några apelsinskalsstrimlor på varje skiva och rulla ihop (Snyggt, uppfordrar Hiram!). Fäst med snöre eller tandpetare. Bryn rulladerna till vacker färg i stekpanna, flytta över till en gryta med marinaden.
Vispa ur stekpannan efter varje omgång sparvar med vatten och häll i grytan. Jag passade på att lägga i en stjärnanis. Låt sjuda - hur länge säger Hiram inget om. Jag lät den sjuda på lägsta värme en dryg halvtimme, det var aningens för länge, skäms. 20 minuter kanske blir bra?
I det här stadiet lyfte jag ut sparvarna för att kunna vispa såsen lättare.
Tillsätt apelsinsaften. Red av till "blank simmighet" med potatismjöl utrört i kallt vatten.
Det ska vara rikligt med sås.
 "Den egna skapande fantasien kan träda i kraft. Kanske behövs mer salt och peppar - kanske den som har kinesisk soja hemma, vill ta någon tsk i såsen - eller ett skedblad av något matvin." skriver Hiram.


Förresten:
Eij flÿga steekta sparfwar / I Munnen, när man tarfwa skrevs redan på tidigt 1700-tal enligt SAOB.
Kungen var sannerligen ingen nyskapare av ordspråk där, som många ville tro. Tänk, han fick kritik för något han inte ens hittat på själv.


Läs även andra bloggares åsikter om ordspråk, stekta sparvar, Hiram, saffran, fläskkött

Om jag berättade om den fina nästan magiska kvällen vi hade igår skulle ni tro att jag gjorde reklam för en resa till Grekland.

Det skulle bli en berättelse om ljumma vindar, båtturer på ett blått hav, leende ansikten, sol som färgar vattnet rubinrött. Den skulle innehålla berättelser om lokala sedvänjor där människorna går man ur huse för att sjunga in våren, iklädda gulnande mössor och om hur ungdomarna skränar och roar sig runt gigantiska eldar. Ni skulle inte tro mig.
Så jag säger bara: Det var en kväll att minnas! Vilken sol! Vilken härlig båttur! Vilket trevligt sällskap!

Så småningom blev det en supé som någon, smart nog, gjort i förväg:
Kronärtskockor, kalla, med vinägrette till förrätt. Medan vi hade trevligt och åt och doppade blad för blad stod kycklingspett i ugnen för att värmas. De åt vi till en pärlcouscoussallad med sparris och ärtskott.
Efter fick vi några handgjorda ljuvliga chokladpraliner var till gott kaffe för de vuxna. Mmmm ....
Hellre två-tre goda praliner än en hel låda i rött från Marabou.


Istället för en resereklam blev det reklam för färdigköpta hel- och halvfabrikat.
Spetten var färdiga träkolsgrillade kycklingspett från Flodins ur frysdisken. De var oväntat bra, förväntningarna innan var i och för sig låga. Tur att det finns färdigmat så man kan ge efter för spontana infall! Livet blir bra mycket roligare så.



Läs även andra bloggares åsikter om valborg, lycka, halvfabrikat