Pipopps bludder

Så var det personlig premiär för Taffelmiddag. Kul att intressanta nätpersonligheter är minst lika trevliga i verkligheten.

Råkultur, Esperantos Sushi-syster, dukade upp för nästintill tjoget personer i det som var foajén. Intill det stora ljusa förnstret på kortsidan bakom disken  var Sushi-Frida (Lisas epitet) djupt koncentrerad i sitt skapande. Eftersom vi var lite tidiga kunde vi se hennes arbete. Otroligt flitig! Senare fick vi se och smaka att det lönade sig.

När vi väl satt ner hade vi ingen aning vad som skulle komma eller hur mycket, alla litade blint på att Lisas arrangemang blir bra. Förstås. Stort tack till dig!

Det var inte så lite överraskningkänsla: gång på gång kom personalen med te eller nya tallrikar med fina skapelser.
Teet fick sin egna lilla föreläsning om hur det absolut bara fick dra i te minuter, allt vatten var tvungen att hälls ut vid varje dragning. Sällskapet vid bordet använde ord som "stranden vid våren vid Vänern" eller " Svartbäcken, som rinner så sakta" om den lite mylliga och gräsiga smaken - inte oangenämt, bara annorlunda. Ingen var någon storkonsument av grönt te.








Mest bestående intryck: Langoustinen, rå,  fint tärnad havskräfta i sitt eget skal med emulsion av benito (enligt mina bordsgrannar, jag hörde så fruktansvärt dåligt att jag inte kunde  fråga en fjärde gång), och bläckfiskbläck. Alldeles kolsvart var såsen, beströdd med guldstoft. Fantastiskt gott, håller med om att det måste vara en av Stockholm mest prisvärda mumsbitar just nu för sina 25 pix.














Sushina kom in rad vid rad, alla olika dekorerade med fingerfärdighet och fantasi. Efter langustinen och sashimin var förväntningarna högt ställda. De var goda, naturligtvis fina råvaror och fint gjorda.

Ja, de var goda. Inte exceptionella. Lite lågmälda är kanske en bra beskrivning. Jag tycker dock att rullar ska vara tajta nog för att inte ramla sönder när man lyfter upp dem. Däremot var de fylliga och genomtänkta, absolut inga kombinationer som andades slentrian som det kan vara på andra sushihak.


Mycket överraskande kom ännu en tallrik in, med tre sorters maki. Personalen hade en särskild stolthet i rösten när hon presenterade dem, om det berodde på att det är kökets specialare eller om hon var glad för att det snart var dags att gå hem vet jag inte. (Min kamera däromet gick i strejk - utan näring från batteriet tänkte den inte arbeta mer.)

I alla fall: Den första rullen med (på?) silverål och japansk majonnäs: rund, fyllig, smekande med en mjuk smakbomb i mitten. Det är en skam att ål är utfiskat, samtidigt som det är lätt att förstå människans habegär när man smakar.

Nästa var fylld med rökt anka, päron och ärtskott. Mycket, mycket smak, lite grabbigare i framtoningen, inte lika sublim som de andra. Självklart god, behöver jag säga det? Jag kan tänka mig att den är ett bra alternativ för dem som hellre vill ha biff och rödvin istället för sushi och te.

Likadant med den sista, som var en maki med revbensspjäll, tro det om ni vill. Även den lite kraftigare i smaken.
De här rullarna höll ihop fint.

Avslutningsvis en liten citronfromage på en mangoröra, en liten söt mumsbit i alla bemärkelser.

Sammanfattning: Mycket bra. Gå dit!
Nästa gång jag är i krokarna, det händer titt som tätt, är det där lunchen kommer att bli.

Vill ni se vad andra tycker? Gå till ung farbror,  Kinna,  Patrik,  grönsaksbloggare,  Sahar,  Glassman,  Anna,  Pytte, en Dill,  Marianne,  David,  Annika, Rebecca,  Johan eller Lisa. Emil och Magnus tankar få man väl gissa sig till ...

 

Läs även andra bloggares åsikter om sushi, sashimi, Råkultur, Taffelmiddag