Pipopps bludder

Med inspiration av den indiska linssoppan Dal Shorva blev vi vuxna mätta och mycket belåtna. De yngre var inte lika glada, men mycket bröd och en fruktsallad efteråt gjorde dem i alla fall mätta.

1 strimlad purjolök
1 slantad morot
1 tärnad palsternacka
2 dl röda linser
1 liter buljong av tärning
1 tsk gurkmeja
1 tsk sambal oelek
1 hackad vitlöksklyfta
rapsolja
1 tsk kryddblandning av bockhornsklöver, korianderfrön, fänkålsfrö och svarta senapsfrön

Fräs grönsakerna i gurkmejan och lite olja. Häll på buljong, linser, sambal. Låt koka 15 -20 minuter.
Fräs vitlök och kryddblandning i olja i het stekpanna, häll i soppan.
Låt sjuda några minuter till.
Servera med naanbröd, eller pitabröd om det är enklare.
En klick yoghurt i soppan lenar de intensiva smakerna.
Soppan är kryddig och het, doftar definitivt av främmande länder.

Helgens besök på matmässan slutar mest med en massa frågetecken som gnager likt sandkorn i sommarskorna.
Visst var det roligt att vara där, men för vem är mässan egentligen? Vinkonnessören? Nybörjarkocken?

Det kändes nästan som två helt olika mässor, en vinmässa med kapitalstarka utställare med de största varumärkena i bagaget. Internationell känsla, men man lyckas inte riktigt nå ut till konsumenten med detta struliga kupongförfarande. Dåligt med information, bara varumärken, flaskor och bestsällningssedlar. Oftast inget om varför, när, druvor, smaker, historia.
Det förutsätts att man är munskänk och vinkännare för att kunna ställa rätt frågor, om man får tag på någon ståndansvarig i denna trängsel.

Den andra delen var en månglarmässa med småttiga, puttinuttiga, överlastade stånd, placerade längs trånga affärsgator likt vilken julmarknad som helst, med rökt korv och marmelad. De som arbetade i stånden var överlag mer inställda på att sälja än att informera.
På en julmarknad behöver man i alla fall inte betala för att komma in.
Mycket billighetstjafs till köket, många meter stekpannor av ett slag man hittar överallt. Billiga kokböcker, udda tidningar.
Ekolådan och Årstiderna hade i och för sig väldigt fina mässtånd, men de känner jag ju redan till. Hoppas fler fick upp ögonen för dem.

Men jag saknade det udda och det flärdfulla på matsidan. Noblesseköks tomma monter och Globalknivar fanns visserligen men gav ingen ahaupplevelse.

Ska man ha behållning av mässan ska man kanske betala extra för seminarierna och vinprovningarna. Annars kan man hoppa över att gå dit om man inte har gratisbiljett. Som Frida skrev: Åk till Hötorgshallen istället, och lägg mässbiljettpengarna på en bra mattidning istället.

Några saker jag (och tydligen Kinna också) ändå fastnade för var den östgötska småskaliga producenten Tistelvind med syrade grönsaker. De syrade vaxbönorna var underbara, de behöll lite av sin spänst i jäsningsprocessen, fin kryddning.
Den heta kimchin var verkligen het, göt sig nog bra att piffa till en snabblunch. Man kan göra kimchi själv.
En liten varning för de syrade morrötterna dock. I min mun var de riktigt äckliga, men så gillar jag inte kryddnejlika som var en baskrydda i dem.

Ett annat guldkorn var kittosten Linus från jämtländska Skärvångens bymejeri. Vilken ost! En ost av havartityp, rund fyllig, inte riktigt så salt som en del sorter kan vara. Dagens fynd!

Deras get- och fårostar av camemberttyp var också mycket goda, men aningens för snälla, ändå kommer jag att pröva dem igen på nästa skidsemester i de trakterna.

Strutskabanossen från Stigtomta var mjuka i gommen men med sting. Jag inbillar mig att de är nyttigare än andra korvar. Eftersom jag gillar småskalig verksamhet och hårt arbetande småföretagare måste jag rekommendera dem. De kommer att finnas på nästa Streetmarknad.

Som notorisk kaffedrickare har jag aldrig tidigare provat chaite, det blev premiär på mässan och hem följde ett paket påste från Twinings. Väl hemma konstaterade jag att det smakar uppblötta pepparkakor. Gott men ingen sensation, även om barnen nog blir förtjusta.
Det är bättre att prova att göra det själv.

Nästa år kommer jag att beöka den parallella båtmässan istället, även om jag kanske, kanske smiter in på matmässan en stund också. Tyvärr är den inte värd ett besök i sig.

Vad glad jag blir. En av de personer som verkligen påverkat min matlagning i positiv bemärkelse är Karin Fransson med sin passion och sina örter.

Hon fick idag Allt om mats stora matpris .

Bra val, även om konkurrensen om priset var hård: Skolmatens galjonsfigur eller förkämpe för ekologiska råvaror.
Men de får förhoppningsvis andra priser.

Grattis Karin Fransson!

Mat är kultur.

Resor vi gör har stora inslag av detektivarbete:
Vad äter man här? Vad odlas? Varför odlar man det? Vilka djur trivs? Vilka influenser från andra kök finns? Varför? Hur skaffar man mat idag - stormarknader eller specialbutiker, eller kanske hemodlat? Hur ser vardagen ut, äter man lunch hemma eller på jobbet eller på restaurang eller kanske inte alls?
Inte minst: Hur smakar det?

Hemma bearbetas intrycken och hamnar på matbordet, det är kul med nya minnen och ny mat. Det är vanligt för väldigt många svenskar.

För den sakens skull har vi hos oss inte glömt det svenska köket, samma frågor har kommit där - vad äter man och varför?
Det är i det lilla en viktig kulturgärning för barnen, förutom att matlagningen blir roligare om man förstår bakgrunden.

Så här hemma serveras då och då pölsa, kroppkakor, renkött, saffranspannkakor och andra regionala rätter bland all asiatisk och italiensk mat. Här får jag en känsla av att inte alla svenska hushåll hänger med.

Jag undrar om vi inte alla till mans är lite hemmablinda. Vet vi verkligen vad som är specifikt för Norden, Sverige, Småland, Södermanland eller Västerbotten?

Är vi mer styrda av förväntningar än av kunskap?

Det påstås i artikeln Matmyter på menyn säljer.

Richard Tellström heter föreläsaren artikeln bygger på. (Han är filosofie doktor i måltidskunskap, tänk att sådana finns.)

Hans tankar var intressanta, jag ville veta mer och hittade en färsk artikel i tidningen Transportarbetaren av alla tidningar: Visa mig din matlåda så ska jag säga vem du är som handlar om andra aspekter på mat som kultur och varför kostråd kan få motsatt effekt.

För mig var det nya formuleringar på frågan varför inte alla tycker om att experimentera med mat.

Skaldjur känner smärta skriver Daily Mail.
(Fast de tar faktiskt också upp alternativa förklaringar från andra forskare.)
Enligt nyhetsbrevet  taffel.se blir en dansk matskribent anklagad för djurplågeri för att ha ätit levande skaldjur.
Snart får vi inte fiska med metmask, ska ni se. Som masken vrider sig på kroken måste det göra jätteont, juh!

Självklart ska vi behandla djur med respekt.
Men lite sans och vett kan ju vara bra ibland också.

Via Design- och Inredningsbloggen hittade jag den här lilla historien om hur svensk kökskultur gjort avtryck i världen.

Läsvärd en mulen höstdag!

Fisk är snabbmat.

Dagens middag tog inte många minuter.
Den frysta rödspättan skulle piffas till. Piccatapanering var tanken, men på vägen förändrades idén. Det blev piccata utan piccata eller baklängespanering.

De halvtinade filéerna kryddades med citronsaft, salt och peppar. Sen blev de vända i först mjöl, sedan ägg. Ner i stekpannan i gyllenbrunt smör några minuter på varje sida.

Serverades med kokt potatis, Fraiche-sås med rivet citronskal och fransk senap, citronklyftor och lättkokta wokgrönsaker.

-- Roliga fiskpinnar, sa barnen.
-- Man kan nästan tro att det var fisk!

Ja, just det.

-- Den där killen på bilden ser jättekonstig ut, säger femåringen.

Efter lite fundering har han svaret:

-- Den är nog fotoshåppad.

(Det var en gammal suddig festbild tagen på för långt håll med dålig blixt. Ett barn av digitalåldern kan inte förstå dåliga bilder för alla andra han ser annars är retuscherade och beskurna ...)

OK. Det här är en del av min samling. Inte helt komplett, men inte långt ifrån.
Saknas det någon bra länk beror det antingen på att RSS-flödet inte fungerar i min RSS-läsare, att jag inte sett den fina sidan än eller att jag inte förstod vad som stod. Annars kanske det bara beror på ett litet misstag.
Utändska länkar har ett eget kapitel. Tanken är att skriva ut dem också.

Jag har haft en del länge, så jag vet inte om de är uppdaterade. Eftersom jag använder en sådandäringa nyhetsläsare är det ju lätt att se om det är något nytt.

Aglio e olio - en utflykt i det italienska köket
allt som är gott....å lite till
AnnaMarias matblogg och lite annat...
antinomi
Barnfamilj.se
Blenda kokar
Brax on Food
Brazilian Linda
Broccoli
cibum coquere
Clivia´s cuisine
Cloudberry Quark
Cum Grano Salis
CURIOUS - mat
Ett öppet fönster
favoritmat
Filibabba!
Frukostflingan
Gourmetmat för snåljåpar
Granivoren
hallongumman
Hannas kokvrå...
Hemliga kockan
I Hemulens kök
I Lilla Myzan's kök
I mitt franska kök
JaniCuisine
Kardemumma
Kinnas blogg - mormors mat
KrakelSpektakel
Kristinas Kastruller
krubb
Kryddburken
Kärlek, mat och folköl
Lagers tabberas
Lata mammans receptblogg
Lena-san lagar japansk mat
Lumumma
Mamma Mias Mat
Maninas: Food Matters
Mat med Mårre
Mat och politik
Mat! (och andra saker som gör livet värt att leva)
Matglädje
Matnjutning
Matälskaren
Menumo - Hem
MIN SMAK
Mina recept
Miss meisters mat med mera...
mittimaten - jojjes utflykter mitt i maten
MittInternet.com
Mungbönorna
Nu är det mat!
Nya krogord
nässelblom & choklad
Om jag var din hemmafru
Pickipicki
Rostad mandel och ruccola
salt
Schück Mat & Hälsa
serendipisk mat
Tre tjejer i köket
Världens smaker
Äta bör man annars dör man

Ursäkta dröjsmålet. En liten elak bacill i familjen tvingade mig till andra sysslor ett tag.

Under helgen har vi vridit och vänt på smaklökarna och recepten från denna omgång, Moder Kajsa och jag. Vi har dessutom involverat personer i vår omgivning som fått säga sitt. Några smakkombinationer har vi provat.

Komponenterna som skulle ingå var vit fisk, potatis, oliver och svamp.
Det har verkligen varit roligt att det med samma ingredienser kan bli som många fiffiga lösningar, från det snabba, goda i vardagen till helt nya skapelser.

Folkets Val blev med knapp marginal Lata mammans bidrag. Grattis! Du får den här fina utmärkelsen:



Nu kommer vi till Juryns Val.

Med motiveringen: Rika smaker med enkla handgrepp, en festlig rätt att bjuda många på.



Pokalen går även den till Lata mamman och hennes

Vitlöksdoftande fiskspett med medelhavsgratäng


Grattis!

Nästa gång hålls Cyberkocken hos henne!

Under lång tid kokböckernas kokbok, Cajsa Wargs kokbok:
Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber
(Upplagd av Bo Åkesson. Tack för den!)

 Anna Christina Warg hette hon egentligen.
Boken kom ut första gången 1755. Den fjortonde och sista upplagan kom 1822.
Hon hade helt säkert bloggat om hon levt idag!

Häromdagen använde jag lite av de nyinköpta kryddorna till en snabblunch.

I en panna fräste jag lite överbliven kokt potatis och grovstrimlad vitkål och la det i en skål.
Sen hamnade först en matsked olja och panch poran-kryddorna i pannan: lika delar av fänkålsfrön, bockhornsklöverfrön, svarta sesamfrön, kummin och nigellafrön.
Detta ska fräsas tills kryddorna poppar som popcorn är tanken. Det gjorde inte mina. Eftersom bockhornsklöver tydligen är känsligt och blir enormt beskt om det steker för länge tog jag bort oljan innan nåt poppade och hällde på potatisblandningen.
(Ska jag vara ärlig, och det ska jag, så hoppade jag över kummin för den dagen hade jag lite svårt för doften.)


Jättegott! Rika smaker! Några bönor och lite tomat till, snabblunchen var klar.


Absolut värdelöst vetande:
Bockhornsklövers latinska namn Trigonella foenum graecum betyder ungefär trekantigt grekiskt hö. Det återkommer i engelskan där växten heter Greek hayes förutom Fenugreek. På tyska däremot Schöne Margret bland en massa andra namn. Olika smaker i olika kulturer?

I äldre tider lärde sig arabiska läkare att ett avkok av bockhornsklöver gjorde hår lockigt och hjälpte både mot mjäll och håravfall. Törs man prova? Min man har rakt hår med tendens till mjäll. Om han är vackert skönlockig nästa gång ni ser honom vet ni.

Absolut viktigt vetande:
Det är en baljväxt så personer med sådan allergi (jordnötter, sojabönor, ärtor) kan få en reaktion!

Så plingade det i mejlboxen av taffel.se:s nyhetsbrev.

Tror jag kommer känna mig som hemma.
Lisas ljuvliga lammgryta gjorde jag igår, Gittos och Jens fläsklägg var en favorit hos min far, den gula salsan står i kylskåpet och bockhornsklöver är inhandlat i veckan.
Några intressanta restaurangblänkare.

Detta måste ju bara bli läsvärt.

Alla gillar inte smaken av lakrits. Kanske är det därför fänkål som grönsak för en ofta bortglömd tillvaro. Men den är god och variationsrik på alla möjliga vis!

För länge sedan användes den till medicin för att stärka synen och som motmedel mot ormgift. I några kulturer har den ansetts som afrodisiakum. På en del håll har den hjälpt till att hålla smådjävlar borta.
Fortfarande används fänkål inom alternativmedicin mot hosta, magåkommor och ögonbesvär.

Ett sådant universalmedel kan man väl inte vara utan!

Om man tillagar den på det här enkla viset minskar anissmaken, fram kommer en mjuk fyllig ton som aningens aning påminner om kronärtskocka.
Passa som liten förrätt, till grillat kött eller till en fiskrätt till exempel.


Ugnsbakad fänkål

2 fänkålsstånd, halverade, ½-1 fänkål per person.
1/2 grönsaksbuljongstärning
1 msk koncentererad apelsinjuice
½ tsk timjan
peppar
1 dl vatten, varmt så att buljongen löses upp

Blanda ihop såsen och häll över snittytorna så att den tränger ner mellan bladen.


Baka i 175° lite drygt 1 timme. Om det blir torrt ös med skyn, eller lägg folie över.
De ska bli mjuka som smör.

De ytterst gröna spetsarna bränns lätt, passa i ugnen!