Kul mat och matkultur

Mat är kultur.

Resor vi gör har stora inslag av detektivarbete:
Vad äter man här? Vad odlas? Varför odlar man det? Vilka djur trivs? Vilka influenser från andra kök finns? Varför? Hur skaffar man mat idag - stormarknader eller specialbutiker, eller kanske hemodlat? Hur ser vardagen ut, äter man lunch hemma eller på jobbet eller på restaurang eller kanske inte alls?
Inte minst: Hur smakar det?

Hemma bearbetas intrycken och hamnar på matbordet, det är kul med nya minnen och ny mat. Det är vanligt för väldigt många svenskar.

För den sakens skull har vi hos oss inte glömt det svenska köket, samma frågor har kommit där - vad äter man och varför?
Det är i det lilla en viktig kulturgärning för barnen, förutom att matlagningen blir roligare om man förstår bakgrunden.

Så här hemma serveras då och då pölsa, kroppkakor, renkött, saffranspannkakor och andra regionala rätter bland all asiatisk och italiensk mat. Här får jag en känsla av att inte alla svenska hushåll hänger med.

Jag undrar om vi inte alla till mans är lite hemmablinda. Vet vi verkligen vad som är specifikt för Norden, Sverige, Småland, Södermanland eller Västerbotten?

Är vi mer styrda av förväntningar än av kunskap?

Det påstås i artikeln Matmyter på menyn säljer.

Richard Tellström heter föreläsaren artikeln bygger på. (Han är filosofie doktor i måltidskunskap, tänk att sådana finns.)

Hans tankar var intressanta, jag ville veta mer och hittade en färsk artikel i tidningen Transportarbetaren av alla tidningar: Visa mig din matlåda så ska jag säga vem du är som handlar om andra aspekter på mat som kultur och varför kostråd kan få motsatt effekt.

För mig var det nya formuleringar på frågan varför inte alla tycker om att experimentera med mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0