Lökpaj - nästan rätt

Från åren i Berlin är det några saker jag verkligen saknar. En av dem är de specialiserade småaffärerna i nästan varje kvarter: slaktaren, apoteket, grönsakshandlaren och bageriet. Bagerierna öppnade klockan 6 på morgonen och väldigt många gick dit för sina frukostbrötchen varje dag. Då och då kunde man se någon i pyjamas, men oftast var alla klädda för dagens arbete.


"Mitt" bageri hade också lite smårätter, som paj. Deras bästa var en lökpaj - Zwiebelkuchen -  i långpanna, man köpte en bit på 10x15 cm för inga pengar alls, den var så aromrik.

Jag har sedan dess försökt göra en likadan, men hittills inte lyckats. Men det är inte målet, utan vägen, som är det viktiga, är det inte så?
Försök hittills har inkluderat olika mjölsorter, jästdeg, bakpulverdeg, olika löksorter, förkokt lök, rå lök, med och utan ägg, med och utan ost, olika kryddor - men precis som i minnet har det inte blivit.
På vägen mot den rätta lökpajen blev det här ändå en mycket bra variant:

Lökpaj - nästan rätt

Pajdeg:

3,5 dl vetemjöl
125 g smör, kylskåpskallt
3 msk kryddad vodka, iskall


Fyllning:

2 stora gula lökar
1 stor purjolök
4 vitlöksklyftor
2 msk smör
1 tsk timjan
2 tsk honung
100g fetaost
1 dl riven ost
2 ägg
salt, peppar.


Lökpaj i formPajskal:
Pajskalet är av en vanlig pajdeg. Spriten är till för att göra skalet sprödare, den hindrar glutenbildningen i degen. Av samma anledning ska man få i hop degen så fort som möjligt, allra helst i matberedare.
Tillvägagångssättet är enkelt: Ha allt i matberedaren, sätt på i kanske 30 sekunder tills allt flockat sig. Häll i plastpåse, tryck snabbt ihop det till en deg. Lägg i kylen en timme.
Kavla sedan ut degen tunt och klä en pajform (här 23ø cm, ta gärna en större) med den, nagga botten. Kläm eventuellt fast kanten med folie så den inte kanar ner i ugnen. Förgrädda skalet i 10-15 minuter i 200°.

Fyllning:
Skiva alla lökar och smält dem i smöret i en stekpanna, det tar kanske 10 minuter. Löken ska inte bli brun. Ta av från plattan. Ha i smulad och riven ost, timjan, honung och rör om. Låt äggen blandas i. Smaka av med salt och peppar. Lägg i det förgräddade pajskalet och grädda i ugn, 200°, ca 30 minuter tills pajen har fin färg.

Pajen passar som ensamrätt till sallad, kanske med skinka eller bacon till. Kall är den en utmärkt bufférätt, som vickning eller till picknik.


Under tysklandsperioden var ett av modeorden "Preis-Leistungs-Verhältnis", det vill säga Pris-Prestations-Förhållande. Den här pajen har ett mycket högt sådant. De skenbart enkla och billiga ingredienserna blir tillsammans jättegoda. Krämig, lite sötsalt, aromtät fyllning till en spröd botten. Mmmm.
[Uppdatering: Nyss lästa jag denna rejäla sågning av själva pajkonceptet. Ljuset i mörkret är att min variant tar hem poäng i alla klasser: mycket fett, långsamt smält lök, knaprig botten, krämig fyllning och ingen j--la äggstanning.]

Jag verkligen älskade den här pajen. Ofta, ofta blev den snabblunch eller enklare kvällsmål.
En gång när jag var bjuden på ett inflyttningskalas hos urberlinare skulle man ha med sig något att äta. Som jag bodde var det omöjligt att göra något mer avancerat än att laga te, så jag köpte en hel stor plåt (tänk fyra pizzakartonger i storlek) av denna Zwiebelkuchen och transporterade på U-bahn. Bara det var ett äventyr.
Väl framme tittade alla hippa innemänniskor konstigt på mig. Lökpaj var tydligen sååååå bonnigt, dåligt gjorda sushis, mosig pastasallad och sönderstekta kycklingspett var mycket chicare!  Efter festen var hälften av alla sallader och spett kvar, men inte en smula av lökpajen ....


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0