Mangospett som skolslutslyx



Skolavslutning.
Sedvanlig iver hos de yngsta, ofrivillig stämsång, styltigt rektorstal, skratt och fniss, rörda föräldrar.
Uppehållsväder.

Som ett lyxigt mellanmål istället för glass: pakistansk mango på spett.
Krämiga, aromatiska, söta, ljuvliga.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Klart godkända kikärtor

Slentrian är farligt. Vid den vanliga matrundan slinker det alltid ner några burkar bönor eller linser, men alltid "de vanliga". Det är dumt. Häromdagen köpte vi Zetas ekologiska kikärtor i papperstetra för första gången. Kikärtor på burk äter vi ofta, utan att tänka närmare på smaken för de är neutrala i sig och har ändå bra stuns i tugget. En hyfsad stapelvara att ta till, helt enkelt.


(Bild lånad från Zeta med tillstånd)

Men de här från Zeta: Nötigare, bra sälta, ännu bättre konsistens, bättre färg - och inte tillstymmelse till plåtsmak som burkarna faktiskt har. Köpvärda!
Hädanefter blir de den nya slentrianvaran.

De andra bönorna i sortimentet får vi prova efterhand.

Kofri mjölk - test



Fjärde dagen ombord på båten utan mjölk innebär rätt torftiga frukostar för barnen - youghurten är förstås slut vid samma tidpunkt.

Flingor utan mjölk  - nä.
O'boy på vatten - nä.
Te - inte våra barn, i alla fall inte på morgonen och utan mjölk.
Havregrynsgröt utan mjölk - njae, kanske, helst inte.

Bara mackor, på vid det här laget absolut inte dagsfärskt bröd eller mjukt knäckebröd, ger inte den positiva energi och de leende barnansikten föräldrar önskar.

Långhållbarhetsmjölk är sådär. Till drickchoklad och morgonkaffe duger det, men dricka som den är är ingen höjdare.
I ett försök att hitta välsmakande alternativ gjorde vi ett litet blindtest i morse.

Vi testade Alpro Kalcium, lätt sötad sojadryck, Rice Dream gjord på ris (vad annars)  och vår vanliga lättmjölk. De två första var de enda som kunde förvaras vid rumstemperatur innan öppnandet. Om man har kylskåp är urvalet mycket större - men då kan man ju köpa riktig mjölk istället. Priset var ungefär detsamma - drygt 20 kronor per liter.

Barnen fick tre glas chokladdryck, vi vuxna fick några vita oblandade huttar.

I utseende var Rice Dream vitast och vackrast, om än lite tunn. Sojadrycken var gul som gammeldags grädde och aningens tjockare än mjölken. Lättmjölken fick vara kalibreringsläge.

Barnen tyckte alla tre blandningar var drickbara. Rice Dream-drycken fick godkänt, inte mer.
Soja-drycken fick mer än godkänt, men var ändå skum. Den vanliga var inte överraskande godast.

Vuxenpanelens smaklökar har fortfarande chockskador av Rice Deam- drycken. Fullständigt odrickbar utan smaktillsats! Tvi!
Sojadrycken var välsmakande, faktiskt, men lite för söt. Smaken påminde om kondenserad mjölk med lite kolaton i.
Mjölken smakade mjölk. Iskall lättmjölk är gott, inget mer att säga där.

I kaffe då? RiceDreamen vågade jag inte ens prova efter första smakningen. Sojamjölken flockade sig trots skakning av tetran innan, oaptitligt. Det försvann när man hällde i lite mer, kanske det var temperaturberoende. Det funkar, men inte smakar det kaffe med mjölk, inte. Det behövdes mer i mängd för att runda av kaffet än vad som behövs med mjölk. Efter läsning på nätet inser jag att den borde vispas som cappuccinomjölk, men inte gör jag det på morgonen och absolut inte på båten.



Om tid och energi sammanfaller ska jag försöka göra några pannkakor på mjölkalternativen.

Så vad blir slutsatsen då? Jo, ett eller två paket sojamjölk stuvas  i kölsvinet för absolut nödläge till gröt, flingor eller att dricka rent. Jag köper några småpaket UHT-mjölk att ha i kaffe eller te.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Expressen om expressmat

Idag skriver Expressens ledarredaktion, med ett bättre formulerat tangentbord, det jag försökte uttrycka häromdagen.

Uppdatering: Brännpunkt på SvD, skrivet av Karin Lidén från branschorganisationen Kost och Näring.

Picknicktips eller fast food

Dagens intressantaste picknicktips.
Undrar hur långt man kan gå/cykla/åka/segla innan det ätbara inte längre är ätbart? Kanske det är äkta fast food?



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kyckling på burk, någon?

Facinerande!  Är det ett skämt eller på riktigt? *kraftiga huvudskakningar*

burkkyckling



Informationstext:

100% US Raised and Produced - and you'll love the ingredient list; Chicken, Water and Salt. That's it! No preservatives, colorings or additives at all.

Excellent for Soups, Salads and Sandwiches. Quick and easy way to keep chicken on hand for your favorite recipes.

These are large cans - the net weight is 50 ounces (3 lbs, 2 oz or 1417.5 grams), and they measure 7 inches tall and 4.25 inches across. USDA Inspected and Approved, with full nutritional facts on the label and even recipes and serving suggestions for convenience.

Not available in stores!


Mossiga åsikter och mjöliga tankar

Genom alla år har jag hävdat att jag inte gillar att baka. Mjöl överallt, kladdiga bunkar, krånglig disk och brödet smakar ju i alla fall bara jäst efter någon dag. Sötebröd kommer överhuvudtaget inte på fråga eftersom vi fikar max fyra gånger per år hos oss.
Samtidigt är jag ju väldigt brödkinkig. Vitt bröd går bara att äta absolut pinfärskt eller möjligtvis rostat. Surdegsbröd och grovt bröd smakar dock bra i min mun. Men det kan man ju inte göra själv, med allt bök och stök. Den åsikten formade sig i mitt huvud i tidiga tonåren redan. Sen dess har tanken suttit där - bröd bakar man inte. Punkt.

Fast sen vi blev en villa-volvo-vovve-familj (utan volvo och hund) i förorten är det svårt med gott bröd. En och annan gång har det väl hänt att det bakats, mest av min man, men också av mig. Det kanske inte är så dumt att göra matbrödet själv. Om åsikten om breda axelvaddar, skidbyxor och tuperade luggar har ändrat sig sedan tonåren borde faktiskt åsikten om brödbak kunna uppdateras också.

Sakta har det mognat fram en önskan att kunna baka surdegsbröd. I morse var Martin från Pain de Martin  på TV. Han inspirerar! På hans blogg hittar man också grunden till både surdeg och vildjäst gjord av torkade frukter och honung. Vildjästen ska vara hållbar i upp till två månader. Tänk vad bra om man kunde lära sig ett bra vildjästbröd att baka på båten i burkugn! I så fall är det dags att börja öva nu.

Kanske det är lite mer i avdelning önskedrömmar med surdegsbröd ombord. Långa jästider, tung knådning för hand, fuktigt mjöl, ingen rofylld miljö för degen att jäsa i. Å andra sidan: enkla ingredienser, man är alltid nära degen, surdegsbak kan avbrytas och återupptas. Hmm ....
Ska definitivt pröva i hemmamiljö först.

Nu blir det reklam

Om jag berättade om den fina nästan magiska kvällen vi hade igår skulle ni tro att jag gjorde reklam för en resa till Grekland.

Det skulle bli en berättelse om ljumma vindar, båtturer på ett blått hav, leende ansikten, sol som färgar vattnet rubinrött. Den skulle innehålla berättelser om lokala sedvänjor där människorna går man ur huse för att sjunga in våren, iklädda gulnande mössor och om hur ungdomarna skränar och roar sig runt gigantiska eldar. Ni skulle inte tro mig.
Så jag säger bara: Det var en kväll att minnas! Vilken sol! Vilken härlig båttur! Vilket trevligt sällskap!

Så småningom blev det en supé som någon, smart nog, gjort i förväg:
Kronärtskockor, kalla, med vinägrette till förrätt. Medan vi hade trevligt och åt och doppade blad för blad stod kycklingspett i ugnen för att värmas. De åt vi till en pärlcouscoussallad med sparris och ärtskott.
Efter fick vi några handgjorda ljuvliga chokladpraliner var till gott kaffe för de vuxna. Mmmm ....
Hellre två-tre goda praliner än en hel låda i rött från Marabou.


Istället för en resereklam blev det reklam för färdigköpta hel- och halvfabrikat.
Spetten var färdiga träkolsgrillade kycklingspett från Flodins ur frysdisken. De var oväntat bra, förväntningarna innan var i och för sig låga. Tur att det finns färdigmat så man kan ge efter för spontana infall! Livet blir bra mycket roligare så.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vilken mat ska vi köpa i morgon?

Det kliar i samvetet. Jag är en superpräktig människa, prettonas pretto, särskilt när det kommer till moral och etik. I alla fall när jag inte behöver ta till vita lögner.
Men dagens sanning är att jag har ett kluvet förhållande till livsmedel. Å ena sidan vill jag äta allt gott jag ser eller hör talas om, oavsett pris eller produktion. Naturligtvis ska det vara av excellent kvalitet. Å andra sidan vill jag ju att alla andra ska ha tillgång till bra mat.
Fast vad är bra mat? Bra för vem? För bonden, storföretaget, livsmedelarbetaren, föräldralösa barn, etiopiska småbonden, potatisodlaren i Norrland eller för mig och mina barn? Bra för världen? Bra för Sverige?
Bra på vilket sätt?

Inte blir man klokare med åren heller.

Den för tillfället mest aktuella allmänna debatten är den som startade med Marit Paulsens utspel om att ekomat inte är hållbart i längden. Det kom en del svar på Newsmill, debatten fortsatte i DN, SvD och några kommentarer av något mer insatta kom. Häromdagen var det debatt på Kungliga Skogs- och lantbruksakademien, KSLA, mellan bl a Marit Paulsen och Åsa Domeij, under rubriken  ”Låt inte maten tysta mun” . Några slags recensioner av debatterna, med åtföljande kommentarer, finns här, här (ljud) och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , logiskt,

Molekylär recension

Molekylär gastronomi roar mig på samma sätt som det roar mig med rymdfärjor, kvarkar och DNA-upptäkter. Aldrig någonsin kommer jag förstå teorin till 100%, men att förstå 90% räcker för att förundras och känna skaparnas eller forskarnas upptäckarglädje och passion. Lite tror jag faktiskt att de bidrar till en bättre värld. Ju mer kunskap som finns och sprids, ju bättre blir det för oss alla. (Detta tyckte jag redan innan Piratbuktens skapare var födda, så det så.)
Spetskunskapen kommer att omarbetas och alldeles snart finnas i vardagen runt oss.

När det gäller molekylär matlagning inser jag att det tar lång tid innan nya kunskaper når mitt kök. Om man nu inte anser att bakning är en slags molekyleär kemi inom hemmets väggar, där kan jag lära mycket. Att läsa om det och att äta hos andra är desto roligare. Så vansinnigt mycket att läsa finns det nu inte, särskilt inte på svenska. El Bulli och Heston Blumenthal citeras eller kopieras om och om igen. Nja, för att vara rättvis:  vi har ju nya Esperanto i Sverige, kanske Oaxen och någon mer restaurang. Sedan skriver Malin Sandström på Matmolekyler. Ändå kan man inte säga att det skrivs mycket. Men det jag läst hittills har varit fyllt av samma förtjusning över fenomenet som jag har, idel "Ahhh..." och" Oj!". Därutöver har det väl förekommit en och annan kverulant som tjatar om naturliga råvaror och dissar konstiga tillsatser.

Detta sammantaget gjorde att det var kul att läsa en krogrecension i temat som inte andas politisk korrekthet utan bara försöker förstå vad det smakar!


Svart vitlök?

Har ni hört talas om svart vitlök? Den görs i någon slags fermenteringsprocess i en månad eller så. Resultatet är en just svart, söt vitlök. Man blir ju lite nyfiken ....

Planering pågår



I ett kraftigt försök att ta kontrollen över tiden som bara smiter iväg när man behöver den som mest har jag faktiskt gjort en veckomatsedel. Kanske matsedelsskiss är ett bättre ord. Frysinventering och inhandlingskomplettering resulterade i:

* Köttfärs, paprika, kanske ris. Något som är barnvänligt och spännande samtidigt. Känns inte så inspirerande just nu, men kreativiteten kanske vaknar. Tanken är att 12-åringen ska laga till det.

* Rotfruktssoppa av något slag, med krabbelurer till efterrätt. Alltid gott och enkelt. Tur att vi gillar soppa i familjen. Råkade i vimsigheten köpa dubbelt upp av palsternacka.

* Fisk av frysblockstorsk, ugnsbakad var längesedan. Barnvänligt. Ska försöka få icke-fisk-ätaren att ändra åsikt. Chilismak kanske? Taffel hade nyligen ett snabbrecept. Sedan har vi ju massor av miso kvar. Det ska passa en bråttomdag.

* Det goda och roliga, helgmaten: Majskyckling med en sesam-aprikossås som finns på idéstadiet i mitt huvud. På teoristadiet smakar det ljuvligt.

* Sugen på rabarber. Fanns inga vid inhandling. Får skicka ut en expedition senare

* Pasta med zuccini. Vego är bra för magen en gång om dagen. Blev inspirerad av Pyttes matblogg när det gäller formen på grönsaker. Undrar om hon skär grönskarna så fint för hand eller om hon har någon manick?

* Experiment i helgen: Något med sötpotatis och mango ihop. Nyfiken på kombinationen. För sött? Rökt skinka till? Vego?
Någon gång läste jag något av Karin Fransson som fastnade: Omogen mango är som ägget när man gör majonnäs, den fungerar som emulgeringsmedel. Kan vara dags att ta fasta på det.
I valet mellan klimatmat och kul idéer vinner det roliga, speciellt eftersom det är ett par inte så spännande matdagar inplanerade.

* Ett vilset paket älgskav låg längs bak och försökte gömma sig. Torkade fikon och enbär? Hmmm.... Måste smaka lite på det i tanken. Kan nog fungera.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Distanshandla eller hemhandla?

Vi bor i världens ytterkant. Huset vid vägens slut, liksom. I alla fall känns det så i vardagen när man ska ordna saker. Det är tre km till närmsta affär, den har alla basvaror som en ICA-affär har: mjölk, skosnören och chips. Så fort man vill ha något utanför det mest alldagliga finns det 20 minuter bort med bil. (Jaja, jag är bortskämd, större delen av mitt vuxna liv har tillbringats i storstäder, med allt man kan önska av konsumtion runt alla hörn.)


Men på sistone har det hänt något. Vi har hemleveranser! Regelbundet kommer till kvarteret:
Nu saknas bara bageribilen eller lyx- och gourmetbilen!

Dessutom levererar Coops nätförsök Mataffären hit.
Jag gillar deras sajt, den är lättnavigerad, sortimenturvalet är något smalt men helt OK, varorna som levereras är fina, supporten är bra (det lilla jag haft kontakt). Visst låter det bra? Ett litet aber, eller snarare att gigantiskt aber, är priserna. De är hiskeligt dyra! Jag förstår att man måste betala för plockarbetstiden, chauffören, bilen och bensinen, men när väger vågen  jämnt?

Idag fick vi leverans. Min bedömning är att överpriset denna gång är i storleksordningen 20% (250-300 kr av ca 1350 kr) + hemkörningsavgift 85 kr. För sakens skull säg 350 kr totalt.

Jämförelsegrund är min minnesbild av priser hos min vanliga mataffär. Dit måste jag köra bil. 4 mil tur och retur á 18 kr milen (Skatteverkets bilersättningsnorm) är 72 kr. Det tar mig drygt två timmar att storhandla, jag anser att min fritid är värd 100 kr/timme. Summa: ca 300 kr.
(Ibland är fritid värt nada för det är ett nöje att handla, ibland är den så sällsynt att den är värd mer än det dubbla.)

Summasummeliarum: Det går på ett ut var vi handlar under vissa förutsättningar:
  • Vi pratar storhandling.
  • Om vi handlar "på vägen" till andra mål blir det billigare.
    Om man handlar själv blir inspirationen bättre när man ser utbudet och specialerbjudanden.
  • Under hektiska arbetsperioder är näthandel och hemleverans smartare.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En söndag som den är som bäst

Påskdagen med sol, slipjobb på båten, god mat och viktiga människor.

På sena eftermiddagen kom makens systrar och mamma med tillhörande till oss. Det var bara P som saknades, han hade den konstiga åsikten att det var skönare hemma ensam. Jaja, går man i 9:an vill man börja leva sitt eget liv. Men vi saknade dig faktiskt, vi uppskattat när du kommer!
Långe, smale, kloke H kom i alla fall, till vår minstings (och den andres) förtjusning.



Trevligt! Vi åt tills vi sprack. Eller nästintill.
Efter starten med påsksnittar och ägg serverade vi Jamies fem-timmars-lamm. (Det receptet hade jag fastnat för i en av Jamie Olivers kokböcker. Några dagar senare upptäcker jag att det ordagrant finns på Tasteline. Hmm .... Är de så de jobbar?)

Den grytan var fantastiskt god med tanke på arbetsinsatsen. Lamm, rotfrukter och örter kokar folieinpackat i vin i fem timmar i ugnen. Ut kommer en nästan färdig rätt med ljuvliga dofter av vin, vitlök, rosmarin. Det är bara att skiva upp köttet. Perfekta partymaten på våren när man vill vara ute istället för att stå vid spisen.

Vi serverade med en klick tjock youghurt och berberisbulgur, det blev gott men i snällaste laget. En accent saknades någonstans. Kanske en klick pesto på tallriken hade satt den piffen. Aioli skulle nog vara ett bra alternativ.

Avlutningen blev en fyllig, chokladstinn, kaloririk chokladcheescake. Mmmmm....mums. Även den tillhörde de lättlagade desserterna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ägg - en masse!

Helgen har startat.




I går var vi bjudna till ett fantastiskt hus vid Mälaren, med en skicklig matlagare. Påskharen hade varit flitig, både vuxna och barn gjorde fynd bland buskarna. På ett superfint dukat bord - av duktige J -  serverades vi ägg - vilken överraskning - med rökt tonfisk och sardeller. Rökt tonfisk var en ny bekantskap. Smakrik, mjäll, lite mer som rökt skinka i konsistensen än annan rökt fisk.

Sedan fick vi en rökt lax med en fantastisk laxmousse till, den måste jag återskapa, och en hummersås. Hoppas jag får det receptet för det bara måste ingå i samlingarna! Luftig, sufflélik, smeksam, vänlig men inte mesig i smaken. Enligt information lätt att laga.

Nu är vi hemma igen och förberdelserna för helgens gäster här i huset har börjat. Hur kokar man 30 ägg till perfekt konsistens? Jag vill ha gulan krämig, men inte hård .... Jag har ju inte nog med mobiltelefoner.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Finn Felen



Hitta felen i den här bilden.

Fokus, centrering, färger .... Hur många fel kan ni hitta? Facit längst ner.

Häromdagen var sjuåringen med och handlade. Vi vill gärna uppmuntra egna initiativ även på matfronten så han fick bestämma kvällens gastronomiska höjdpunkt. Bläckfisk. Som fiskpinnar. I Willys frysdisk hade han  hittat ett färglatt paket med en stor färgglad bläckfisk på. Varför inte? Prova kan man ju alltid.

I paketet låg ett antal mörkorangea pinnar med tunn, sandliknande panering. Vi följde instruktionen på paketet i ugnstemperatur och tid. Resultatet: Tvi vale! Jag lämnar sällan mat, men det här var oätligt. Den stackars lille matkreatören åt tappert och framhärdade att det var gott .... Men jag undrar, han lät lite dämpad.
Moset gjort på potatis och jordärtskockor blev desto godare.



Facit:
Visserligen fototekniskt bedrövlig bild, men rätt svar: Pinnarna ska bort!!!!!





Läs även andra bloggares åsikter om   , , , ,

Futuristisk fotograf?


Inte mattant - matgubbe!

Även Lillemann vill visa upp sin mat. Så här serverade han sig själv lammkotletter med getost, rostad palsternacka och aubergineröra. Visst blev det en fin gubbe? Kanske blir han matkreatör en dag, med tanke på hur gärna han mixtrar ihop (ibland faktsikt riktigt goda) såser i köket.

50 of the world's best food blogs

Från Times Online

"This list comprises 50 of our favourite food blogs but is by no means exhaustive."

Svenska (eller italienska) Ilva med Lucullian Delights  (engelska systersajten till Aglio e Olio) återfinns på plats 36!

1. Orangette The ultimate food lovers' blog. The seductive powers of food writing are not to be underestimated - Molly Wizenberg’s words even helped to find her a husband. I cooked for almost 12 hours straight after discovering this blog - recipes range from the simple to the delectable: tomato sauce, hasselback potatoes, chickpea salad, chocolate granola. Wizenberg redeems the most uninteresting food – her cabbage gratin is one of my culinary hits of the year.

2. Cannelle et Vanille

3. The Wednesday Chef

4. Delicious Days

5. David Lebovitz

6. Chez Pim

7. Matt Bites

8. Serious Eats

9. 101 Cookbooks

10. Smitten Kitchen

11. Chubby Hubby

Världens bästa mat ...

... påstår Aftonbladet. Uppgiftslämnare är näringsforskaren Gary Williamson, professor i funktionell mat vid Leeds university. Som vanligt skulle jag vilja veta i vilket sammanhang och under vilka antaganden han sagt detta.

Förutom körsbär (sällsynta i affären) och grönt te (inte gott) återkommer de flesta punkter ofta här.

 1. Äpplen                     11. Mörk choklad
2. Björnbär                  12. Grönt te
3. Svart te                    13. Apelsiner
4. Blåbär                      14. Persikor
5. Broccoli                    15. Plommon
6. Fullkornsflingor       16. Hallon
7. Körsbär                    17. Röda vindruvor
8. Körsbärstomater     18. Rödlök
9. Kaffe                        19. Spenat
10. Tranbär                  20. Jordgubbar


RSS 2.0