Pipopps bludder

Genom alla år har jag hävdat att jag inte gillar att baka. Mjöl överallt, kladdiga bunkar, krånglig disk och brödet smakar ju i alla fall bara jäst efter någon dag. Sötebröd kommer överhuvudtaget inte på fråga eftersom vi fikar max fyra gånger per år hos oss.
Samtidigt är jag ju väldigt brödkinkig. Vitt bröd går bara att äta absolut pinfärskt eller möjligtvis rostat. Surdegsbröd och grovt bröd smakar dock bra i min mun. Men det kan man ju inte göra själv, med allt bök och stök. Den åsikten formade sig i mitt huvud i tidiga tonåren redan. Sen dess har tanken suttit där - bröd bakar man inte. Punkt.

Fast sen vi blev en villa-volvo-vovve-familj (utan volvo och hund) i förorten är det svårt med gott bröd. En och annan gång har det väl hänt att det bakats, mest av min man, men också av mig. Det kanske inte är så dumt att göra matbrödet själv. Om åsikten om breda axelvaddar, skidbyxor och tuperade luggar har ändrat sig sedan tonåren borde faktiskt åsikten om brödbak kunna uppdateras också.

Sakta har det mognat fram en önskan att kunna baka surdegsbröd. I morse var Martin från Pain de Martin  på TV. Han inspirerar! På hans blogg hittar man också grunden till både surdeg och vildjäst gjord av torkade frukter och honung. Vildjästen ska vara hållbar i upp till två månader. Tänk vad bra om man kunde lära sig ett bra vildjästbröd att baka på båten i burkugn! I så fall är det dags att börja öva nu.

Kanske det är lite mer i avdelning önskedrömmar med surdegsbröd ombord. Långa jästider, tung knådning för hand, fuktigt mjöl, ingen rofylld miljö för degen att jäsa i. Å andra sidan: enkla ingredienser, man är alltid nära degen, surdegsbak kan avbrytas och återupptas. Hmm ....
Ska definitivt pröva i hemmamiljö först.