Återkommande matgnäll
Och så blev det omstart på den gamla favoritdebatten om institutionernas mat, den här gången om sjukhusmat: Massor av upprörda debattinlägg av människor som varken sett eller smakat maten, inte tänkt på hur maten var innan denna kedja blev huvudleverantör och vilka säkert kan tänka sig att klämma en korv i gatuköket, servera fiskpinnar hemma eller köpa chips på fredagen.
Har ni glömt att sjukhusens storkök tidigare lagade lunchen tidigt på morgonen, den fick stå i stora kärl och tappa smak, utseende och vitaminer? Det slängdes inte lika mycket mat på avdelningarna för det serverades mindre mat helt enkelt. Grå, smaklös sörja var det. Inte skiljde sig råvaruleverantörerna då från det som Sodexo använder sig av nu, alla jobbar ju efter samma filosofi - om man vill leverera råvaror till rimligt pris. Skilj här på maträttsproducent och råvaruleverantör.
Stora institutioner med många matgäster och förhållandevis liten personalstyrka kan inte servera gourmetrestaurangmat. De kan dock servera god mat ändå, men med andra förutsättningar.
Det är ju inte så att det där kemikalierna är giftiga eller sjukdomsbringande. Tvärtom - de håller bakterier borta. Vissa behövs faktiskt! Många kanske är onödiga - men inte alla!
En av fördelarna med det här nya sättet - där maten faktiskt lagas till precis innan servering - är just att bönor är gröna, morötter oreanga och tomater röda - inte odefinerat brungrått. Jag tycker det är ett bra försök.
Låt systemet köras in, kanske ligger problemet någon annanstans i kedjan innan det når patienten. Till exempel får en redan tidigare hårt utsatt yrkesgrupp - syrror och undersköterskor - förändrade och utökade arbetsuppgifter, det är nog inte populärt. Felleveranser ökar irritationen ytterligare.
Sedan, efter en tid av inkörning, kan tidningarnas krog- och/eller hälsoskribenter pröva maten, gärna parallellt med traditionell sjukhusmat.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukhusmat, instituitionsmat, storkök, tillsatser
Det är smaken som är tragisk och utseendet samt hur lite kött eller vadmannuhar i sina såser kallas för.Bilden på websidan stämmer inte överens med det man får.Servera då soppa varje dag så får vi fart på vetemjöl-potatismjöl industrin och förtjockningsmedel industrin.
Ja, att maten inte smakar bra är definitivt ett kardinalfel. Där måste alltså receptet ändras.
Utseendet borde bli bra med den här metoden - varför har det blivit fel?
Är det maträttsproducenten, eller har det värmts för länge på avdelningen? Har det fått stå och vänta innan det bars ut? Hur är utseendet jämfört med samma rätt tillagat 4 timmar tidigare i ett centralkök?
Andelen kött eller fisk per portion är både en ekonomisk fråga och en näringsfråga. Hur mycket är det? Hur mycket behöver man? Ska man lägga mer på tallriken än vad kroppen kan tillgodogöra sig eller behöver? Vem betalar?
För övrigt är soppa utmärkt mat, det beror på vad som är i den.
Jag kan inte med sättet att dissa en metod på så lösa grunder som görs i debatten nu. Man kan inte jämföra med mat som lagas hemma eller på restaurang, där en person lagar mat till 4-10 personer. Det skulle vi aldrig ha råd med alternativt skulle den medicinska behandlingen få mindre resurser.
Du har kloka ord. Dock tycker jag att det verkar som de måste arbeta med explosionerna. Där är det nåt som verkligen brister.
ÄNTLIGEN någon som utgår från fakta. Tror nog att du gillar mitt inlägg på min blogg.
Ha De Gott / Joakim
Ja, Joakim, det kanske jag skulle göra om du gav en länk till din blogg istället för Svt Play. Eller menar du något speciellt inslag som belyser frågan bättre än vad SvD gjort?
Jag håller med dig helt. Om någonting felar, t.ex. att maträtterna smakar fel eller innehåller "fel" ingredienser så kan man ju ändra på just de bitarna, systemet som sådant behöver det inte vara fel på. Självklart ska sjukhusen tillhandahålla mat till en så låg kostnad som möjligt så att pengarna kan användas till mer sjukvård och systemet med centrallagad mat borde vara bästa sättet att uppnå detta på.
Ja, skilj på systemfel, produktionsfel, receptfel, leveransfel och handhavandefel.
Sedan är det dags att jämföra med gammeldags storkök.
