Pipopps bludder

I detta evinnerliga regnande kan man antingen bygga en ark eller mysa med comfort food. Vi gjorde det senare.

Det här var en av mina favoriträtter i barndomen, samtidigt min arbetande mammas räddningsplanka. Hon handlade efter jobbet på fredagar, det fanns inte tid och ork för matlagning. Men smeta köttfärs på bröd gick fort och hela familjen åt dem njutningsfullt framför TV:n. Detta var påtvingad fredagsmys - tidigt sjuttiotal.

Här lätt moderniserad med lyckat resultat. Den syrliga tamarinden och aningens chilipasta fungerar bra i färs. Förresten, tamarind är en av ingredienserna i flaskan med den oreangea etiketten.

Parisare:

900 g nötfärs
2 msk tamarindpasta
2 vitlöksklyftor, pressade
1 msk ljus soja
1 msk fisksås
1 tsk harissa
1 tsk muscovadoscoker
en skvätt vatten - kanske 2 msk
svartpeppar

12 skivor vitt bröd
svarta sesamfrön
olivolja


Blanda allt till färsen, låt stå en stund. Smeta ut på brödskivor. Pensla olivolja på. Strö över sesamfrön.
Grilla i ugn, 230 °, 10 minuter. Ät med skuren lök och Worcestershiresås.

Läs även andra bloggares åsikter om köttfärs, comfort food, parisare

Ibland blir man så nyfiken på andras skapelser. Varför väljer de att krångla, fixa och trixa istället för att välja den enklaste vägen? Vad är det som gör dem så lyriska? Vad har de för hemlighet?

Patriks långbakade, kremerade högrev till exempel.  Hur smakar den? Efter att ha sett en bild uppskuren blir upptäckarlusten inte direkt mindre, den ser helt fantastisk ut. Hoppas han lägger ut den bilden så alla får se.

Nu bor jag inte i närheten av någon fantastisk kötthandlare, så det fick bli en brasiliansk högrev från ICA. Styckningen var inte den bästa visade det sig efter uppackning, kanske inte själva köttkvaliteten var absolut högsta toppklass heller. Likaså är jag feg när det börjar lukta bränt i stekpannan, min blev inte lika vackert brynt som förelagan.  I sista stund fegade jag med temperaturen, trots snabb hjälp av inspirationskällan själv.

Trots det: En fantastiskt saftig köttbit, kraftig sälta á la tjälknul, en bakgrundston av fänkål, absolut mörare än vad jag någonsin trodde högrev kunde bli. Tänk bra rostbiff, så är du nära.

Nästa gång - för det blir det absolut -  ska jag inte vara så feg, utan kräma på mer i stekningen och mindre i ugnen.




Mitt försök:

Saltbakad högrev

1,3 kg högrev
2 msk salt
1 msk stött fänkål
1 msk stött svartpeppar
2 msk ljust muscovadosocker, några dagar senare

Massera in kryddorna i köttet. Låt ligga i kylen i två dagar. Massera in 1-2 msk ljust muscovadosocker. Låt ligga ett halvt dygn till. Här började min köttbit ändra doft aningens, jag blev lite orolig. In i ugnen!

70°inställd ugnstemperatur  i 3 timmar gav en innertemperatur på 50°. Då höjde jag ugnen till 100°. Efter cirka en timme, lite osäker på tiden här,  var köttet uppe i 60° innuti. Då fick den komma ut.
Efter kylning i isbad och kylskåp skar vi upp den en dryg timme senare.

Bulgursallad med rostade hasselnötter och morot, lättkokt sparris och inlagda kvitten till. Gott!

Läs även andra bloggares åsikter om långkok, högrev, rostbiff, experimentlusta

Läs även andra bloggares åsikter om pakistansk mango, mango

Jag har inga hemmafruanlag. Jag är varken tillräckligt desperat, skointresserad eller i behov av hemliga älskare eller tillräckligt duktig matlagare.


Det här receptet lät lovande, Lottas alter ego gör vanligen så fantastiska recept. (För att inte nämna hennes foton! Eller hennes roliga texter!)
Samtidigt skulle det kanske vara en bra idé på båten i burkugnen med konserverade grönsaker och filodegen i vacuumpack. Visst blev det ganska gott, men inte så gott att jag skulle göra det igen likadant. Lite okryddat, såsigt. Utseendet var ändå trevligt. Gissningsvis ligger felet hos mig, men vad? Tål att kluras på.

Till pajen serverade vi chips av lufttorkad skinka, kokta ägg och en broccoli-blomkålsblandning.

Jag skriver ner hur jag gjorde här för att kunna förändra receptet efter eget tycke senare.

Filopaj med tomat och feta
Ursprunglig receptmakare: Lotta Lundgren, men jag har ändrat lite

2 vitlöksklyftor
2 förpackningar krossade tomater
1 msk honung
1/2 tsk fänkål
salt och svartpeppar
3 ark filodeg
olivolja
1 burk cannelinibönor
1 burk kronärtskockshjärtan, delade
12 svarta eller röda oliver
450 g blandade tomater i trevliga bitar
1 förpackning (200 g) fetaost

 Sätt ugnen på 200°C.
 Pressa vitlöken och fräs tills de får aningen färg i olivolja. Tillsätt krossad tomat, honung och fänkålsfrö och smaka upp med salt och nymalen svartpeppar. Låt puttra ihop till lite fastare konsistens, ca 30 minuter men minst 10.
Fodra en springform med filodegen, pensla lite olja mellan lagren och fyll med tomatsåsen, kronhjärtan, oliver, tomatbitar och fetaosten bruten i bitar.
Grädda i ugn, 25 – 30 minuter .


Nu till mina noteringar - skrivna av mig för mig:
Jag lade till bönor och en burk tomater så att det skulle räcka och mätta alla. Tanken var bra, men naturligtvis blev det mer vätska. Den fyllde formen en dryg centimeter upp, inte mer, men blev såsom tomatsåser alltid blir, rätt såsig. Nästa gång kommer jag ha i tunna skivor potatis också. De färska tomaterna vätskar sig ju också.

Det blir mycket grönsaker - som är helt okryddade och ligger ovanpå tomatsåsen på grund av mängden. De måste i min mun kryddas. Vänd dem med lite olja, salt, peppar och timjan innan.

Filodeg är trevlig, men öppna inte ett paket extra för det här - det går ju bara åt tre av 12 ark. Filodegen gör mycket lite för vare sig smak eller konsistens i den här rätten, men mycket för utseendet. Det går förstås inte att lyfta pajen ur formen med så få ark och så mycket grönsaker.
På båten går smörpapper utmärkt. Fördelen är att det ser trevligt ut och att det blir lättare att diska. Rätten bli då mer som tomatbakade grönsaker.

Det borde ha varit mer vitlök i. Dessutom hade jag uppskattat mer fetaost - trots en bra, smakrik sort, men resten av familjen tyckte det var lagom.


Läs även andra bloggares åsikter om filodeg, grönsakspaj, feta, burkugn, båtmat

Vi har ett omvänt belöningssystem hemma. Motvilligt måste jag erkänna att det faktiskt är ett straff. Om föräldrarnas frustration blir för stor efter dagar av tjat eller allvarliga företeelser hamnar barnets namn på "Lördagsgodislistan". Med första barnet räckte det med att nämna den så hade föräldern markerat hur han eller hon tyckte samlivet skulle fungera. Jag tror aldrig vi ens behövde göra själva listan i fysisk form - än mindre prata om vad det skulle innebära att hamna där.

Med andra barnet, som är den envisaste personen jag träffat i hela mitt liv, möjligen barnets farmor undantaget, är det en helt annan sak. Vill han inte städa sitt rum så vill han inte. Vi har bråkat om saken i över två månader nu!! Golvet plockar han upp ifrån, men allt - ALLT! - hamnar på skrivbodet, och det får vi inte röra utan risk för temperamentsutbrott. Men när jag hittade smutsiga underkläder gömda i legolådan hade det gått för långt. Fram åkte ett papper som med stor svart text fick rubriken "Lördagsgodis" och så sonens namn med en pinne efter. Nästa dag vid hämtning på fritis sprang grabben och gömde sig. Det tog 20 minuter innan han kom fram. Jag fixade det inte utan blev jättearg. Hemma blev det en ny pinne på listan.

Han tyckte helt klart att situationen var besvärlig, det här vill han inte vara med om. Men lösningen blev inte den vi föräldrar tänkt oss. Storebror har nyligen haft ett godisfritt år. Efter att helt utan fusk klarat det fick han en stor peng av oss. Nu tyckte lillebror att han ska göra samma sak. Då blir dels inte "Lördagsgodislistan" ett hot, dels får han pengar! Vilken filur!

I går kväll knåpade alltså den lilla förskoleklassungen på egen hand ihop detta:

Han är kanske envis, men måste ju berömma honom för hans kreativitet och också skrivkunnighet i den åldern!

Slentrian är farligt. Vid den vanliga matrundan slinker det alltid ner några burkar bönor eller linser, men alltid "de vanliga". Det är dumt. Häromdagen köpte vi Zetas ekologiska kikärtor i papperstetra för första gången. Kikärtor på burk äter vi ofta, utan att tänka närmare på smaken för de är neutrala i sig och har ändå bra stuns i tugget. En hyfsad stapelvara att ta till, helt enkelt.


Men de här från Zeta: Nötigare, bra sälta, ännu bättre konsistens, bättre färg - och inte tillstymmelse till plåtsmak som burkarna faktiskt har. Köpvärda!
Hädanefter blir de den nya slentrianvaran.

De andra bönorna i sortimentet får vi prova efterhand.

Att packa ihop familj och prylar för att sticka ut på sjön på fredagkvällen inför en låååååång helg är härligt. Den omedelbara avkapningen av vardagsbanden är skön. På ett kick är man långt bortanför vardagens malörer och trätoämnen.

Jaja, man får ta lite trams innan, med en massa diskussioner om kalas och träningar hit och fester och kompisar dit. Naturligtvis måste man packa ohemult mycket kläder för alla situationer och en massa mat, för likadledes massa situationer. Men det är det värt.

Att förnya maten är det svåraste. Trots allt blir köket hårt begränsat. När man inte heller gillar färdiglagade saker som köpt potatissallad med rostbiff begränsas hitte-påt ytterligare.

Men det går att göra hemgjord potatissallad dagen innan, den köpta rostbiffen kan piffas upp. Voilá - rena rama lördagsfestmaten!


Med inspiration ur boken  "Ditt nya skafferi" blev lördagslyxen en saftig rostbiff, eftermarinerad i syrlig granatäppeljuice och mynta med knaprigt krunsch till, nedkurad i kajutan med fotogenlampor mot  den 5-gradiga kylan utanför,.

Rostbiff på Persefones vis

600 g rostbiff, tunt skuren
1/2 dl granatäpplesirap
1 msk kalvfond
2 msk olivolja
svartpeppar
1/2 tsk torkad mynta
1/2 dl vatten

1/2 dl rostade solrosfrön
1/2 dl rostade, hackade hasselnötter
granatåpplekärnor


Blanda ihop dressingen hemma - eventuellt utan vattnet för att spara plats. Gör även  i ordning nötter och granatäpple hemma.

På båten: 1 timme innan matdags: ta fram rostbiffen och lägg på ett stort fat eller en skärbräda. Vik uppkanterna som avrinningsskydd. Häll på dressingen utblandad med lite vatten vid behov. Låt stå. En varm sommar dag är det viktigt att tänka på kökshygienen och låta köttet marineras svalt. En inte lika vacker lösning är att marinera det i en plastpåse och lägga upp senare.

Innan servering, strö över nötter och frön.


Hur kommer Persefone in i det hela?
Jo, hon är starkt ihopkopplad med granatäpplen och deras kärnor, och enligt den grekiska mytologin med hur årstiderna uppkom.

Persefone var dotter till Demeter och Zeus. Hon blir kidnappad till underjorden av den förälskade dödsguden Hades. Modern Demeter börjar leta efter dottern, under tiden glömmer hon sina uppgifter som fruktbarhets- och skördegudinna och all växtlighet på jorden dör.

Till slut griper Zeus in och befaller Hades att släppa Persefone fri. Men Hades lurar flickan att äta ett granatäpple innan hon går. Det låter väl inte så farligt, men den som äter av de dödas mat kan aldrig lämna deras land: Persefone är fast!

Än en gång griper Zeus in och ändrar reglerna: Det antal kärnor hon ätit ska bestämma hur länge hon får vara på jorden hos mamma Demeter. Hon får vara nio månader på jorden men måste resterande tre vara i dödsriktet. Då är det kallt och kyligt på jorden, när Demeter sörjer henne.

Därför såg jag till att mina barn åt många, många granatäppelkärnor.

(Bild från Wikipedia Commons)



Läs även andra bloggares åsikter om Persefone, granatäpple, rostbiff, båtmat

Förra veckan var precis som de sista terminsveckorna i en skolbarnsfamilj brukar vara - ett himla flängande hit och dit mellan picknickar och avslutningar.

De normala  rutinerna sätts ur spel - och mat glöms bort i kylskåpet.
I slutet av veckan hittade jag en bit ledsen fläskkarré längst in. Utomhus regnade det så grilllusten var låg.

Som vanligt vet Matälskaren på råd i kreativa nödlägen: Tvålagat fläsk!

Mycket lyckat, rekommenderas inte bara när man glömt mat i kylen - det här passar till vardagsfest bara man planererar in köttbakningen dagen innan.
Jag - som är dödstrött på grillad fläskkarré - tycker det här var bästa sättet att laga fläskkött på.

Kryddningen andra dagen kan varieras i det oändliga. Smaksättningen nedan var klart asiatisk. Sötstarkt, smakrikt, otroligt mört kött med god fläsksmak. Kommer upp på familjens favoritlista.


Dag 1

Lägg ett stort stycke fläskkött i en gryta med lock  som kan stå i ugnen. I grytan ska också en bottenskyla vatten och lite buljong. Köttet ska i princip ångas, inte kokas.
Baka köttet i 2 timmar i ugnen på 125°.

Krydda sedan med hårda kryddor, såsom lagerblad, korianderfrön, nejlika eller vitlök beroende på vad köttet ska användas till sedan. Låt stå någon timme till tills köttet är riktigt mört.
Ta upp köttet, kyl det, förvara i kylskåp.


Dag 2

500 g långkokt kött (tillagad vikt)
2-3 msk finhackad ingefära
2 klyftor vitlök
2 msk tomatpuré
1/2 msk chilipasta t ex harissa. Det blev nyansen för starkt för barnen, men inte för de vuxna
2 tsk mald korianderfrö
1 msk ljus soja
1/2 tsk fisksås
 2 msk smör + 2 rapsolja till stekning
    

Tärna köttet fint i 1,5-cm-kuber och stek det på medelvärme med ingefära och lite salt i smör och olja. Köttet ska bli gyllenbrunt och knaprigt.

Tillsätt pressad vitlök och rör om. Nu ska tomatpuré, chilipasta och koriander ner. Rör om ordentligt. Tillsätt soja och fisksås.
Sedan citerar jag receptmakaren: "Fortsätt steka på låg värme tills ytan är torr och tegelröd med fläckar som drar mot, ehem, gyllensvart?"

Servera med ris och kanske lättkokta sockerärtor.

Läs även andra bloggares åsikter om fläskkött, fläskkarré, långkok, vardagsfest

Jag hittade ett recept på nätet som väckte smaklökarnas intrese: Lika delar hyvlad rabarber och tunt skivad fänkål med en citron-, dill- och honungsdressing.
Visst låter det spännande?

Det första jag konstaterar är att varken våra osthyvlar eller potatisskalare klarar att hyvla rabarber på längden, fibrerna är för sega. Det är lättare och minst lika snyggt att skära den tunt på diagonalen.

Smaken då?
Nja. Kanske var våra rabarber för syrliga, kanske vi  behöver runda av syrligheten i ursprungsreceptet mer med salt och sötma.

Men precis samma ingredienser med ett tillägg av ett fjärdedels sommarvitkålshuvud: Mums!
Den mjälla kålen både mildrade och bar upp de ganska burdusa smakerna.

Vitkålssallad med rabarber, fänkål och dill

2 små stänglar rabarber
1 litet fänkålsstånd
1 dl finskuren dill
1/4 sommarvitkålshuvud

Dressing:

1-1,5 msk vit balsamicodressing
1-2 tsk honung, den större mängden om rabarbern är väldigt sur
1 tsk salt
nymalen svartpeppar
2 msk rapsolja

Blanda ihop, låt stå ett par minuter innan servering - men inte så länge att salladen faller ihop.


Salladen passar till rökt fisk, men också till smakrik, fänkålskryddad korv.


Läs även andra bloggares åsikter om rabarber, fänkål, vitkålssallad, sommarkål

I helgen fiskade grabbarna strömming. Det var stor lycka på alla sätt och vis. Glada barn kom hembärande på en hink full av silver. Ändå hade de bara fiskat en halvtimme. Barnafadern visade sig vara fena (ha,ha) på att rensa, det tog inte alls lång tid.
På Mors Dag blev det stekt strömming till middag. Nu börjar jag faktiskt bli förtjust i den nya grillen. Det är perfekt att steka fisk på stekhällen. Samtidigt får grannarna njuta av de kulinariska dofterna och vi slipper lukterna inomhus. Ömsevinst, eller?

De där rispapprena har legat i skafferilådan länge nu och blängt på mig. Som vanligt har jag köpt på mig något som verkar spännande utan att ha någon riktig plan för saken i fråga innan.

För en tid sedan läste jag något recept om vietnamesiska grönsaksrullar i rispapper som inte behövde så mycket fiff i form av fritering. Det skulle prövas nu. Tror ni jag hittade det igen? En massa googling blev det förstås. Men nej, det blev till att experimentera på egen hand.

Ett tips om rispapper hittade jag på den annars braiga sidan sisterfood.
Ungefär så här står det: "Doppa de torra rispappersarken ett par sekunder i ljummet vatten och lägg den sedan på en fuktig handduk. Ta nästa." Jag fick uppfattningen nästa. Och nästa. Och nästa, och nästa, och .....
Det går inte! Mer än 3 fuktiga rispapper på varandra och det förvandlas till en klistrig gelémassa!

Mitt tips: Blöt 3 papper, ett i taget och lägg på den fuktiga handduken. När tredje pappret ska placeras ta fram det understa/första pappret och använd till rullar. Gör sedan de andra två rullarna. Sedan är de dags för tre papper till - tre rullar till.
Vissa saker lär man sig den hårda vägen.

Räkorna hade jag egentligen tänkt grovhacka ned i fyllningen, men de tinade inte i tid. Denna gång serverade jag dem brevid. Smakmässigt en fullträff till sås och rulle.


Grönsaksfyllda rispappersrullar med räkor och sesamdipp
ca 12 st

Rispapper
12-15 st hela, ca 20 cm i diameter

2-3 dl skalade räkor (det var nog 400g oskalat)


Grönsaksfyllning

2 små morötter, grovriven
1/4 savoykålshuvud, finstrimlad
100 g färska böngroddar, jag snabbblancherade i kokande vatten
2 avocado, i små tärningar med droppad citronsaft på
1 omoget päron, i små tärningar
1 tumme ingefära, finhackad

Dipsås/Dressing

1-2 msk risvinäger
1 msk ljus soja
1/2 tsk sesamolja (mörk)
2 msk rapsolja
3 blad mexikansk koriander, ca 1-2 msk finstrimlat
1/2 tsk ljust muscovadosocker
1/2 tsk sambal oelek
1 msk vatten

Blanda grönsaksfyllningen och skeda över lite mindre än hälften av dressingen. Fyllningen ska inte bli såsig, bara få smak.

Rulla i in fyllningen i fuktade rispapper. Servera med dippsåsen i äggkoppar och räkor vid sidan.


De här rullarna innehåller bara saker som har hyfsad hållbarhet. De skulle fungera bra till picknick. Efterom ingen kastrull behöver användas går de bra att göra på båten med lite modifiering: konserverade räkor och böngroddar  i fyllningen, koriander på burk, vitvinsvinäger och annat socker. Glöm bara inte sesamolja, chili eller sambal och rispapper hemma!


Läs även andra bloggares åsikter om rispapper, rullar, vårrullar, sesamdipp, båtmat, fingermat

En av skolans bästa rätter var mald leverbiff. This is not a joke! Jag tyckte verkligen om den. Man fick en svag leversmak, men slapp den gryniga, läbbiga konsistensen. Sedan dess har tungan åldrats. Nuförtiden är omsorgsfullt stekt kycklinglever väldans gott. Det tycker nu inte barnen, så jag trollar med skolans variant ibland, mald kycklinglever blandad med nötfärs. Med lite tur kommer barnen också att gilla smaken så att de senare äter ren kycklinglever.

Jag lyckades! Familjen åt och åt och åt. Godaste pannbiffarna på länge, sade barnen. Inte förrens efter 3 stora biffar och nämnandet av ordet lever såg den minste lite skräckslagen ut.




Den här gången blandade jag i en annan favorit: miso. Det var - förstås - väldigt bra. Miso är en trollerimixtur, jag tror precis allt blir gott med det. Snart hamnar den väl i chokladpudding också.
Dagens andra bekännelse (den första är någon helt annanstans): Biffarna ramlade väldigt lätt sönder. Lite potatismjöl eller ett par rivna potatisar i smeten hade varit bra.

Kycklingleverbiffar med chili och miso
(15 rejäla biffar)

450 g kycklinglever
1 kg nötfärs
1 dl pankosmulor
2 dl matlagningsgrädde
3 msk miso, ljus
1 msk sambal oelek
3 klyftor vitlök
1 tsk fänkål
3 nejlikor
1/2 tsk kanel
salt, peppar

Lägg panko och grädde i en skål för att svälla medan resten görs i ordning, ca 10 minuter.
Mortla de torra kryddorna, ha i pressad vitlök, miso och sambal oelek. Hacka eller mixa/mal kycklinglevern. Blanda ned allt  grädden, även nötfärsen. Blanda runt ordentligt, salta och peppra. Är man duktig provsteker man en klutt för att kolla kryddningen - inte jag.
Någonstans kan man läsa att färs blir bättre om den får stå en stund och rimma, så det gjorde jag.
*Rimma, simma, timma, dimma, limma, trimma, stimma*

Forma den ganska lösa färsen till biffar, stek i olja i panna om det är få, i ugnen på  plåt (200° ca 15-20 minuter) om det är många

Vi åt den med en sallad av savoykål, spetskål, gurkstrimlor, och äpplen och den där goda dressingen. Jag lärde mig att savoykål är mer som sallad än som vitkål i salladssammanhang. Vitkål blir godast om den får stå med syrlig dressing en kvart innan den ska ätas, en grönsallad får inte komma i kontakt med syran förrens precis innan servering för att inte falla ihop. Savoykålen tål dressingen ett par minuter, inte mer.
Ris till.
   
Ännu en asiatisk dressing

1 msk fisksås
 2 msk risvinäger
1 tsk sambal oelek
1 msk söt soja
3 stora blad, finskurna, av mexikansk koriander (stinking parsley)
4 msk vatten
2 msk rapsolja

Läs även andra bloggares åsikter om kycklinglever, leverbiff, miso, asiatisk dressing, kålsallad