Pipopps bludder

Vi har ett omvänt belöningssystem hemma. Motvilligt måste jag erkänna att det faktiskt är ett straff. Om föräldrarnas frustration blir för stor efter dagar av tjat eller allvarliga företeelser hamnar barnets namn på "Lördagsgodislistan". Med första barnet räckte det med att nämna den så hade föräldern markerat hur han eller hon tyckte samlivet skulle fungera. Jag tror aldrig vi ens behövde göra själva listan i fysisk form - än mindre prata om vad det skulle innebära att hamna där.

Med andra barnet, som är den envisaste personen jag träffat i hela mitt liv, möjligen barnets farmor undantaget, är det en helt annan sak. Vill han inte städa sitt rum så vill han inte. Vi har bråkat om saken i över två månader nu!! Golvet plockar han upp ifrån, men allt - ALLT! - hamnar på skrivbodet, och det får vi inte röra utan risk för temperamentsutbrott. Men när jag hittade smutsiga underkläder gömda i legolådan hade det gått för långt. Fram åkte ett papper som med stor svart text fick rubriken "Lördagsgodis" och så sonens namn med en pinne efter. Nästa dag vid hämtning på fritis sprang grabben och gömde sig. Det tog 20 minuter innan han kom fram. Jag fixade det inte utan blev jättearg. Hemma blev det en ny pinne på listan.

Han tyckte helt klart att situationen var besvärlig, det här vill han inte vara med om. Men lösningen blev inte den vi föräldrar tänkt oss. Storebror har nyligen haft ett godisfritt år. Efter att helt utan fusk klarat det fick han en stor peng av oss. Nu tyckte lillebror att han ska göra samma sak. Då blir dels inte "Lördagsgodislistan" ett hot, dels får han pengar! Vilken filur!

I går kväll knåpade alltså den lilla förskoleklassungen på egen hand ihop detta:

Han är kanske envis, men måste ju berömma honom för hans kreativitet och också skrivkunnighet i den åldern!