Pipopps bludder

Nu blir det matnyttigt och lite tråkigt:
Matrelaterade checklistor inför båtlivet. Icke kompetta, men en bra start inför planerandet.

Håll till godo!

Läs även andra bloggares åsikter om båtliv, båtmat, checklistor

Vi har en rykande färsk grill. Vacker att se på, ren och fin, en massa hetta strömmar upp från den. Men hur sjutton grillar man på den? Det är mer som en stor  utomhusstekpanna. Inte smakar det det där speciella som grillat ska smaka heller.
Gasolgrill. Bah.
Fast den implicita funktionen att inte bränna upp träterrassen är en bra egenskap.



Till säsongens första karré, vackert randig, blev det en likaledes första-för-säsongen-grönsallad. Gott, men inget att skriva hem om. Det roliga med dagens mat var svampsåsen - en sås min far hade älskat.

På sätt och vis var det han som lärde mig att laga mat. Varje lunch i 15 års tid kom han hem på lunchen för att gå ut med hunden. Oftast passade han på att laga till en enkel måltid åt sig själv.
Var jag hemma från skolan på lovdagar lagade vi mat tillsammans - enligt hans metoder. Alldeles för ofta - tycker jag idag, inte då - blev det slantad prinskorv och lite lök som frästes i en panna, i med två dl vispgrädde, salt och peppar, ät med pulvermos med ett rått ägg i till. En grönsaksdag kunde vi dessutom dela på en tomat. Jisses, det var tider ....

Svampsås i min pappas smak

2 slanka purjolökar
4 dl strimlad ostronskivling
1 dl (10 g) torkad shitake
1 klyfta vitlök
2 tsk soja
2 tsk kycklingfond
1/2 dl tokajer-slatt, eller annan god sherry eller lite portvin. Sött och starkt.
3 dl grädde
smör
peppar

Blötlägg shitaken i hett vatten en timme.
Strimla svamp och lökar.
Stek lök och svamp försiktigt i smör och aningens salt i ca 10 minuter tills svampen hunnit bli både blöt och torr igen. Slå på soja, fond, tokajer - låt koka in någon minut. Slå på grädden. Sjud på lägsta värme i 10 minuter. Peppra.


Läs även andra bloggares åsikter om svampsås, gasolgrill, ostronskivling, laga mat med pappa

Den falska hjortronsylten från Kinnas bok I mormors skafferi var riktigt, riktigt bra. Färgen är lite mysko, orange och ljusgrönt blandat, men ljummen påminner smaken faktiskt om hjortronsylt. Kall kommer mer av rabarberns smaker fram. För en gångs skull blev det rostat bröd med denna sylt-marmelad på till frukost. Söndagsgott!




I receptet ska morötterna malas. Någon kvarn finns inte i det här huset, matberedaren fick rycka in och flisa de förvällda morötterna. En tredjedel morötter, en tredjedel rabarber, en tredjedel socker och en skvätt vatten, låt koka i 20 minuter. I min sats blev det lite pektin också, det nykokta kändes lite löst.




Läs även andra bloggares åsikter om rabarber, marmelad, sylt

En sockerlag: 1 dl socker till 3 dl vatten. Låt koka ihop en kort stund, kanske med en stjärnanis eller vanilj. Släng i någon deciliter torkade tranbär och låt svalna. Om tranbären kokar med blir de för mosiga. Häll över uppskuren frukt, låt stå någon timme för att gosa ihop sig.

Inte så dumt efter den ganska grönsakslösa musselmiddagen - betydligt hälsosammare än chips. Efter detta känner man sig som en super-präktig-hälsofacist-gör-allt-rätt-och-ändå-gott-och-väldigt-nöjd-mamma/pappa.

Är det inte en lustig tanke att häromdagen var det en massa stockholmare som lagade musslor - samtidigt? Det vill säga de som prenumererar på Årstidernas lådor och gjort musseltillvalet. Undrar vad det vanligaste sättet är? Antagligen Moules Marinière med vitt vin och vitlök. 

Vi valde den här gången en mer asiatisk touche.







Musslor i röd sås:

2 kg blåmusslor med skal
1 st stor lök, finhackad
1 stor purjolök
3 st vitlöksklyftor, finhackade
2 st små citrongrässtänger, finhackade
2x2 cm färsk ingefära, finhackad
1  st stor röd chilifrukt, urkärnad och finhackad
2 msk neutral olja
2 burkar hela tomater
2x2 cm ingefära (av en tjock), riven eller pressad i vitlökspress
1/2 dl hackad persilja
1 lime skal + saft
1 msk asiatisk vinäger
1 tsk (???) asiatisk fisksås - allvarligt, jag duttade och duttade, vet inte längre hur mycket det var. Smaka själv.

Gör en tomatsåsbas. Smält lökarna, citrongräs och chili i olja i en stor gryta. Tillsätt limeskal, första delen av den rivna ingefäran och tomaterna - dela tomaterna i grytan om de var hela. Låt puttra sisådär 20 minuter. Smaka av med limesaft, vinäger, fisksås, salt peppar. Behövs mer ingefära eller vitlök? Pressa i så fall.

Nu kan de rengjorda och kontrollerade musslorna skickas i. Koka 3-5 minuter under lockberoende på musselstorlek. De musslor som inte öppnat sig slängs. Strö över persilja. (Ett kungarike för lite koriander ...)

Servera med nudlar eller ät helt simpelt med fingrarna och  med gott bröd att suga upp såsen med.
Vi vuxna tycker om det, men faktiskt också ungarna. Antagligen för att det är härligt kladdig, meckig fingermat.

Läs även andra bloggares åsikter om Årstiderna, musslor, fredagsmys

Nu föll planeringen ihop som en trasig ballong. Handla skulle vi inte behöva, leverans var på gång. Men: Årstiderna kom inte i tid till kvällsmatlagningen ....
De där musslorna får vi nog äta imorgon.

Skåpsrensning - det stora problemet var av förståeliga skäl grönsaker - gav ingredienserna selleri, en bit bortglömd grönmögelost, lite lök och några tomater och ett korvpaket ur kylen och små klargröna ärtor ur frysen. I torrskaffningsförråden fanns torkad svamp och matvete. Middagen är räddad!

Det blev matvetesallad med först blötlagd, sedan olivoljestekt svamp med likaledes stekt lök. Blanda med kokt matvete, slå på en dutt god vinäger. Tillsätt färger i form av ärtor - de kan tina i salladen - och halverade små plommontomater. Salt behövs, nymald peppar.
Till det stekta snedskurna korvskivor, jag gör ofta så för då äter de yngre matgästerna faktiskt mindre korv och mer sallad.
Men det var inte det jag ville skriva om, utan sellerimoussen till. Inspirationen härifrån - igen och förstås.

Sellerimousse på vardagsvis

600 g skalad selleri skuren i cm-stavar

Stek selleristavarna gyllene i olivoljan. Sänk värmen ordentligt, lägg på ett lock och låt dem bli krämigt mjuka, det tar ca 10 minuter. Låt svalna lite.
Mixa sellerin med ost, vinäger och créme fraiche. Smaka av med socker, salt och peppar. Blanda ned det vita från löken.
Om det finns tid, låt mos-moussen stå en timme i kylen - i alla fall en stund!
Lägg i en skål, strö över det gröna från löken och hackade nötter. Mängden räcker nog till 6-8 portioner - till ännu fler som dipp.

Kommentarer från familjen: Den yngre tyckte att det smakade för mycket, men det gick bra att äta till matvetesalladen. Den gammeläldste blev stormförjust och tyckte det borde varit mer grönmögelost. Den äldre och jag tyckte helt enkelt att det var ett väldigt gott sätt att äta selleri på.

När vi så småningom var mätta och belåtna upptäckte vi grönsakslådorna på ett mycket logiskt ställe i carporten - bara inte på den vanliga platsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Det går lika bra med ..., selleri

Så var det personlig premiär för Taffelmiddag. Kul att intressanta nätpersonligheter är minst lika trevliga i verkligheten.

Råkultur, Esperantos Sushi-syster, dukade upp för nästintill tjoget personer i det som var foajén. Intill det stora ljusa förnstret på kortsidan bakom disken  var Sushi-Frida (Lisas epitet) djupt koncentrerad i sitt skapande. Eftersom vi var lite tidiga kunde vi se hennes arbete. Otroligt flitig! Senare fick vi se och smaka att det lönade sig.

När vi väl satt ner hade vi ingen aning vad som skulle komma eller hur mycket, alla litade blint på att Lisas arrangemang blir bra. Förstås. Stort tack till dig!

Det var inte så lite överraskningkänsla: gång på gång kom personalen med te eller nya tallrikar med fina skapelser.
Teet fick sin egna lilla föreläsning om hur det absolut bara fick dra i te minuter, allt vatten var tvungen att hälls ut vid varje dragning. Sällskapet vid bordet använde ord som "stranden vid våren vid Vänern" eller " Svartbäcken, som rinner så sakta" om den lite mylliga och gräsiga smaken - inte oangenämt, bara annorlunda. Ingen var någon storkonsument av grönt te.








Mest bestående intryck: Langoustinen, rå,  fint tärnad havskräfta i sitt eget skal med emulsion av benito (enligt mina bordsgrannar, jag hörde så fruktansvärt dåligt att jag inte kunde  fråga en fjärde gång), och bläckfiskbläck. Alldeles kolsvart var såsen, beströdd med guldstoft. Fantastiskt gott, håller med om att det måste vara en av Stockholm mest prisvärda mumsbitar just nu för sina 25 pix.














Sushina kom in rad vid rad, alla olika dekorerade med fingerfärdighet och fantasi. Efter langustinen och sashimin var förväntningarna högt ställda. De var goda, naturligtvis fina råvaror och fint gjorda.

Ja, de var goda. Inte exceptionella. Lite lågmälda är kanske en bra beskrivning. Jag tycker dock att rullar ska vara tajta nog för att inte ramla sönder när man lyfter upp dem. Däremot var de fylliga och genomtänkta, absolut inga kombinationer som andades slentrian som det kan vara på andra sushihak.


Mycket överraskande kom ännu en tallrik in, med tre sorters maki. Personalen hade en särskild stolthet i rösten när hon presenterade dem, om det berodde på att det är kökets specialare eller om hon var glad för att det snart var dags att gå hem vet jag inte. (Min kamera däromet gick i strejk - utan näring från batteriet tänkte den inte arbeta mer.)

I alla fall: Den första rullen med (på?) silverål och japansk majonnäs: rund, fyllig, smekande med en mjuk smakbomb i mitten. Det är en skam att ål är utfiskat, samtidigt som det är lätt att förstå människans habegär när man smakar.

Nästa var fylld med rökt anka, päron och ärtskott. Mycket, mycket smak, lite grabbigare i framtoningen, inte lika sublim som de andra. Självklart god, behöver jag säga det? Jag kan tänka mig att den är ett bra alternativ för dem som hellre vill ha biff och rödvin istället för sushi och te.

Likadant med den sista, som var en maki med revbensspjäll, tro det om ni vill. Även den lite kraftigare i smaken.
De här rullarna höll ihop fint.

Avslutningsvis en liten citronfromage på en mangoröra, en liten söt mumsbit i alla bemärkelser.

Sammanfattning: Mycket bra. Gå dit!
Nästa gång jag är i krokarna, det händer titt som tätt, är det där lunchen kommer att bli.

Vill ni se vad andra tycker? Gå till ung farbror,  Kinna,  Patrik,  grönsaksbloggare,  Sahar,  Glassman,  Anna,  Pytte, en Dill,  Marianne,  David,  Annika, Rebecca,  Johan eller Lisa. Emil och Magnus tankar få man väl gissa sig till ...

 

Läs även andra bloggares åsikter om sushi, sashimi, Råkultur, Taffelmiddag

"Mitt" bageri hade också lite smårätter, som paj. Deras bästa var en lökpaj - Zwiebelkuchen -  i långpanna, man köpte en bit på 10x15 cm för inga pengar alls, den var så aromrik.

Jag har sedan dess försökt göra en likadan, men hittills inte lyckats. Men det är inte målet, utan vägen, som är det viktiga, är det inte så?
Försök hittills har inkluderat olika mjölsorter, jästdeg, bakpulverdeg, olika löksorter, förkokt lök, rå lök, med och utan ägg, med och utan ost, olika kryddor - men precis som i minnet har det inte blivit.
På vägen mot den rätta lökpajen blev det här ändå en mycket bra variant:

Lökpaj - nästan rätt

Pajdeg:

3,5 dl vetemjöl
125 g smör, kylskåpskallt
3 msk kryddad vodka, iskall

Fyllning:

2 stora gula lökar
1 stor purjolök
4 vitlöksklyftor
2 msk smör
1 tsk timjan
2 tsk honung
100g fetaost
1 dl riven ost
2 ägg
salt, peppar.



Under tysklandsperioden var ett av modeorden "Preis-Leistungs-Verhältnis", det vill säga Pris-Prestations-Förhållande. Den här pajen har ett mycket högt sådant. De skenbart enkla och billiga ingredienserna blir tillsammans jättegoda. Krämig, lite sötsalt, aromtät fyllning till en spröd botten. Mmmm.
[Uppdatering: Nyss lästa jag denna rejäla sågning av själva pajkonceptet. Ljuset i mörkret är att min variant tar hem poäng i alla klasser: mycket fett, långsamt smält lök, knaprig botten, krämig fyllning och ingen j--la äggstanning.]

Jag verkligen älskade den här pajen. Ofta, ofta blev den snabblunch eller enklare kvällsmål.
En gång när jag var bjuden på ett inflyttningskalas hos urberlinare skulle man ha med sig något att äta. Som jag bodde var det omöjligt att göra något mer avancerat än att laga te, så jag köpte en hel stor plåt (tänk fyra pizzakartonger i storlek) av denna Zwiebelkuchen och transporterade på U-bahn. Bara det var ett äventyr.
Väl framme tittade alla hippa innemänniskor konstigt på mig. Lökpaj var tydligen sååååå bonnigt, dåligt gjorda sushis, mosig pastasallad och sönderstekta kycklingspett var mycket chicare!  Efter festen var hälften av alla sallader och spett kvar, men inte en smula av lökpajen ....


Läs även andra bloggares åsikter om Tyskland, lökpaj, buffémat, billig mat

Barnfamiljens flört med misosoppa

1 dl selleri i små tärningar, ca två tunna skivor.
1 stor potatis i små tärningar
 en liten kålrabbi i små tärningar
1 msk färsk rosmarin
2 msk smör
1 msk tomtatpuré
4 cm purjolök (av en tjockis) i strimlor
3 msk miso
1 liter vatten, kanske lite mer
1 näve tranbär
1,5 dl bokstavspasta, okokt
1 msk vit vinäger
salt, peppar

Fräs rosmarin, smör, potatis och selleri i en gryta så det doftar. Ha i tomatpurén, låt den brynas med försiktigt utan att brännas.
Vatten och miso ska nu i, liksom kålrabbi, purjo och tranbär.
Det tog ungefär 15 minuter för rotfrukterna att bli mjuka. Det beror förstås på tärningsstorlek och sort. Jag blev överraskad, hade räknat med 8-10 minuter.
Ha i bokstavspasta när det är 5 minuter kvar.
Smaka av med salt, peppar och kanske en liten skvätt vinäger.

Läs även andra bloggares åsikter om miso, bokstavspasta, misosoppa

Varenda muskel värker. Axlarna är värst. Knät är obrukbart. Barnen är griniga. Näsan är knallröd. Magen skriker. Ingen har tänkt ut någon mat.
Men båten skiner  och glittrar mer än havet självt en sommardag. Det är nog värt ansträngningen. Nej, det är värt det.
Inga hål på ovansidan längre, icke heller några hål i botten, de som är både skapade och åtgärdade av mannen som trampade sönder bottenventilerna för några dagar sedan.
Motorn har blivit ompysslad och nymatad, gardinstängerna (!!!) är putsade och gardinerna i alla fall rena.
Låt sommaren komma!

Nu är det bara matsituationen kvar. Mat! Nu! Och gott ska det vara!
Mental inventering av minnesbankarna: Lisas Larvigt Lättlagade Fisk.
Med den i bakhuvudet blev det (inte alls lika snabbt som tänkt):

Min misomarinerade fisk - Lisa style

2 pkt fryst torsk á 400 g
1 påse wokgrönsaker (malaysian mix utan mosig broccoli) á 600 g
1 stort fast päron

Marinad:

2 msk ljus miso
2 msk  ljus soja
1/2 dl vatten
1 msk vit vinäger
2 msk grovriven ingefära
1/2 dl asiatisk sweet chili sauce av ketchuptyp

Försök tina fisken med mental kraft. När det visar sig inte fungera - använd mikro på låg effekt. Det går inte fortare med svordomar, jag prövade. Mer mikro, mer tid.
När fisken till slut faktiskt går att få ur vakuumplastpåsen - lägg den på ett stort fat, häll på marinaden. Fundera en stund på tillbehör, läs på internet och inse att mango är ett förslag till, leta efter mango i tomt kylskåp och hitta istället ett bortglömt päron. Aktivera minnesbankarna och kom ihåg Lotta Lundgrens bakade päron. Fast socker känns för sött, prova med salt på päronet istället. Hitta en påse ris och försök komma ihåg hur många familjemedlemmar du har. Koka lämplig mängd av riset.
Nu har det gått en halvtimme för fisken i marinaden. Den är fortfarande fryst. Strunta i det och häll över hela påsen frysgrönaker, skeda över av marinaden.
Fiskformen skjutsas in i ugnen på 160°. Päronet klyftas, oljas in och saltas. In med det också i ugnen. Efter 40 minuter är det förhoppningsvis både tinat och genombakat.
Under tiden hinner man duscha och återfå livsandarna.
Ät. Må gott!

Faktiskt riktigt, riktigt gott. Den ljusa mison är rena trolleriröran, smaken är bara så god. Även pre-pubertala fiskskyende gommar åt med god aptit.  Salt-sött ugnsbakat päron var att bra tillbehör till chili-ingefära-miso- smaken. Den återkommer  till vårt bord.


Läs även andra bloggares åsikter om miso, fisk

Hennes kokböcker är väldigt trivsamma att läsa, fyllda av humor, kreativitet och värme. Självklart är de färgade av sin tid, med ett annat utbud av råvaror, men vad gör det? Glädjen till mat och kokkonst har inget bäst-före-datum. Hon påverkade matskriveriet ordentligt. Dessutom: Hon samlade på dåliga recept! Kul, tycker jag. Lyssna när hon dissar kombinationen kaviar-banan! Det borde Kalles chefer ha lyssnat på.

Ögonen fastnade på rubriken Stekta sparvar. Klart intresset ökar, vem vill inte att stekta sparvar flyger in i munnen?
Här var det ett recept med fläskkött marinerat i saffran och apelsin, för mig helt nytt. Saffran har jag till bak, ris och fisk i olika varianter, men inte kött.

Stekta sparvar

8-10 cm-tjocka skivor bogfläsk (Benfri fläskkotlett går bra)

Marinad:
0,5 dl vinäger
5-6 dl vatten
1 tsk salt
0,5 tsk peppar
1-2 vitlöksklyftor, pressade
1 tsk saffran, mortlat med saltet (1 tsk!!!! Jag tog en påse med 0,5 g)
apelsinskal i strimlor, utan det vita- Hiram föreslår avkokade i nya vatten, nu förstår jag varför. Beskan i skalen ökar i marinaden.

Till såsen:
marinaden, silad
1 stjärnanis, mitt tillägg
1-2 tsk arrowrot eller potatismjöl
saften av en apelsin.
2 msk sherry
1-2 msk ljus soja
lite, lite fisksås

Blanda marinaden - den ska inte bli för sur. Koka av apelsinskalsstrimlorna (använd potatisskalaren för att göra dem) i några vatten, byt emellan. Blanda ihop, lägg i köttet som ska täckas. Låt ligga, säger Hiram utan att specificera. Hos oss blev det över dagen.

Ta upp köttet och torka av skivorna. Här blev jag förvånad. Saffranet hade färgat köttet i en grönaktig ton. Faktiskt blev jag lite rädd - skulle det här gå att äta? Tack och lov försvann det gröna vid bryningen.

Lägg några apelsinskalsstrimlor på varje skiva och rulla ihop (Snyggt, uppfordrar Hiram!). Fäst med snöre eller tandpetare. Bryn rulladerna till vacker färg i stekpanna, flytta över till en gryta med marinaden.
Vispa ur stekpannan efter varje omgång sparvar med vatten och häll i grytan. Jag passade på att lägga i en stjärnanis. Låt sjuda - hur länge säger Hiram inget om. Jag lät den sjuda på lägsta värme en dryg halvtimme, det var aningens för länge, skäms. 20 minuter kanske blir bra?
I det här stadiet lyfte jag ut sparvarna för att kunna vispa såsen lättare.
Tillsätt apelsinsaften. Red av till "blank simmighet" med potatismjöl utrört i kallt vatten.
Det ska vara rikligt med sås.
 "Den egna skapande fantasien kan träda i kraft. Kanske behövs mer salt och peppar - kanske den som har kinesisk soja hemma, vill ta någon tsk i såsen - eller ett skedblad av något matvin." skriver Hiram.


Förresten:
Eij flÿga steekta sparfwar / I Munnen, när man tarfwa skrevs redan på tidigt 1700-tal enligt SAOB.
Kungen var sannerligen ingen nyskapare av ordspråk där, som många ville tro. Tänk, han fick kritik för något han inte ens hittat på själv.


Läs även andra bloggares åsikter om ordspråk, stekta sparvar, Hiram, saffran, fläskkött

Ibland är det enklaste det godaste ...
Inspirerad av den klassiska Aglio e Olio i en variant  där kocken tillsatt pinjenötter lagade jag till detta, med zuccini som skulle få fylla ut stärkelsebomben med andra strukturer och vitaminer. Pinjenötterna fick maka på sig för halverade mandlar som till vardags är nästan lika goda, men ofantligt mycket billigare. På sista tiden har dessutom pinjenötterna hos den lokale handlaren börja smaka härsket. Matmodet har väl sprungit ifrån dem ....

Den här pastarätten blev en underbar doftspridare i köket när mandel, vitlök och rosmarin frästes i olivolja.  Väl på tallriken var smaken lika fin, mandeln gav dessutom en angenäm tuggighet till den annars mjuka anrättningen.
Till och med mina vegoskeptiska barn tyckte det var vrålgott. Enkla tärnade tomater med olivolja, salt, peppar och socker fick ligga intill för färg och kanske en liten vitamin. (Inte är det många i vårvintertomater.)


Krämig zuccinipasta med mandel och rosmarin


ca 350 g tagliatelle
1 zuccini
2 vitlöksklyftor
ett gäng basilika blad, kanske 15 st (ta gärna mer)
1 kvist färsk rosmarin - 1 msk hackat.
3 msk olivolja
100 g skållade mandlar, halverade på längden
2 msk citronsaft
1 dl créme fraiche
salt, peppar
50 g nyriven parmesan

Skålla mandeln, skala och halvera.
Koka pastan.
Skär zuccinin i strimlor med potatisskalare (inte kärnhuset), när det är en minut kvar av koktiden för pastan, ha i den där.
Skala vitlöken och skär den i tunna skivor, hacka rosmarinen fint, strimla basilikan.
Fräs vitlök, rosmarin och mandel i en stor skvätt olivolja i en stor panna. Dofta och njut! Tillsätt den nu avrunna zuccinipastan, basilika, créme fraiche och citronsaft. Smaka av med salt och peppar. Servera med en rejäl driva parmesan ovanpå.

Läs även andra bloggares åsikter om pasta, mandel, Aglio e Olio, rosmarin

Är detta den ultimata potatissalladsgenomgången? Jens Linder har i DN listat 3 såser och 13 smaksättningar - in alles blir det 35 varianter! Den som inte kan klura ut en favorit nu kommer nog aldrig att gilla potatissallad överhuvudtaget.
Ändå är min specialare inte med...



(Bilder från Flickr och progoddess, finurlig, jypsygen, infinitegarden, sassyradish, 85934826@N00)

Båttips: Det finns konserverad, tärnad potatis. Det är godare att göra egen potatissallad på den än att köpa helt färdiggjord goja. Är man den planerande typen kokar man dubbel sats potatis en dag för att göra sallad senare.
Följande varianter av Linder är bra att ha i bakhuvudet inför båtlivet, särskilt med vinägrettesås till. Majonnäsbas eller magrare sås på lättkrämfräsch är hans andra förslag. Det mesta härnedan saker med lång hållbarhet:

Till 4 personer behövs ungefär 1 kg kokt potatis. Varva med smaksättarna och häll på vald sås.

1. 100 g fetaost (tärnad eller smulad), svarta oliver, skivad rödlök

3. 2 dl hackad purjolök, 2 msk kapris - eller annan mild lök, min anm

4. 100 g färsk spenat, 1/2 burk sardeller (finhackade), 1 pressad vitlöksklyfta - utan spenat, min anm

8. 1/2 dl hackad salt- eller ättiksgurka, 1/2 dl avrunnen syltlök

9. 2 dl grovhackade kokta vaxbönor eller haricots verts, 1/2 dl rostade pinjenötter - eller andra nötter, min anm

12. 2 dl stekt svamp, 1 pressad vitlöksklyfta, 1 msk finhackad färsk timjan - eventuellt av torkad, blötlagd svamp, min anm

13. 1 röd chilifrukt (finhackad), 1 tsk spiskummin, 1 msk finhackad persilja

 

Fler tips för att förändra den slentrianmässiga salladen för en trött kock:

Man kan blanda i bönor, linser, blommor, bacon, smakrik korv, nötter eller frön. I vinägretten kan man tillsätta pesto, ajvar relish, sweet chili eller annan färdigköpt sås. (Det här är båtmat, matsnobbar!)

 

Läs även andra bloggares åsikter om båtmat, potatissallad

För det första får händigaste besättnings-medlemmen ta fram kniv, skärbräda och mortel.
För det andra: I stället för gräddfil, créme fraiche eller annan kylvara kan man göra emulsioner, mixturer och röror med ägg, kokt potatis, bröd eller nötter blandat med till exempel olja.

Det finns en hel del klassiska recpt att använda som de är eller modifiera efter förhållandena.

(Bild: chrisjohnbeckett)

Salsa verde    
Grön sås finns i många olika matkulturer, men har alltid örter, ofta persilja, alltid olja i blandningen. Vilken ska det vara?
Italiensk? Den kan bestå av persilja, kapris, sardeller, vitlök, senap, olja och vinäger. Fransk? Ibland liknande den italienska, ibland en majonnästyp. Tysk? Kokta ägg, gräddfil och en massa örter. Mexikansk? Gröna tomater, chili och lime bland annat.

Tapenade    Oliver, sardeller, kapris och olja.

Pesto   
Gröna örter, främst basilika, och nötter eller mandel, plus olja förstås. Det finns flera "standardiserade" varianter:
Pesto alla Genovese är den vanliga gröna med pinjenötter och basilika.
Pesto alla siciliana är lik Genovese-peston men med mindre basilka och mer tomat.
Pesto alla calabrese innehåller (grilled) paprika, svartpeppar med mera.
Andra varianter kan innehålla ruccola, svarta oliver, citron eller svamp.
           
Romesco  
Romesco är en sås av mosad grillad paprika, mandel och olja.

Majonnäs 
Tja, ägg och olja med kryddor. Kan sedan smaksättas på oändligt antal vis. Det bästa är att det faktisk är rätt enkelt ombord där allt har samma temperatur! Bra handled för vispningen är dock ett måste.

Rouille
(French, 'rust') är olivolja med antingen brödsmulor eller kokt potatis, vitlök, saffran och ibland chili.

Aioli
Aioli - som ursprungligen faktiskt gjordes utan ägg. Vitlöken och senap har emulgerande egenskaper. Men det är enklare med ägget i.
En sån god sås finns förstås i andra kök också:
    I Libanon äter man Toum, ungefär som ailol med citron i.
    I Grekland: Skordalia,  med brödsmulor eller potatis som förtjockningsmedel.
    Rumänerna har Mujdei, inte med olivolja utan solrosolja, annars som aioli.

Mole  
Mycket tomater och (bitter) choklad, sedan en massa chili och andra kryddor.

Salsor av torkad eller färsk frukt och grönsaker.
Ofta lök och vinäger.

Vinägretter - förstås. Olja, syra - vinäger eller citronsaft, kryddor.

Bra att bunkra:

Nötter
Mandlar
Sardeller
Olivolja
Neutral olja - raps
Vitlök
Örtkryddor
Gul lök
Färsk basilika - håller sig osannolikt bra ombord
Färsk persilja - fast det är det svårare med
Chilipulver
Tabasco
Citron - helst färsk, annars juice
Soltorkad tomat
Torkad svamp
Pankosmulor stället för vitt bröd.
Ägg - håller sig längre än man tror. Dessutom har de inbyggd odörkontroll om de är för gamla.
Vinäger, en fyllig. Jag föredrar vit.
Tomatburkar av olika slag
Oliver, gröna och svarta
Kapris
Senap, både stark och mild

Läs även andra bloggares åsikter om båtmat, sås, mortel, mixerlös, salsa, sauce, röra

På båten är det ett smart sätt att ta till vara lite ankommen frukt. Tärna, riv eller mosa ned den i smeten. Minska då sockret. Ja, det kan man göra i vilket fall, detta är sött!





20 st små

1 ägg
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl
2 dl mjölk   - eller mindre
fruktbitar om så önskas
smör att steka i

Vispa samman ägg och socker. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör sedan i mjölken. Rör samman allt till en smet.
Stek i smör i stekpanna. Ta en matsked smet per krabbelur. Stek på medelvärme på båda sidor, krabbisarna ska bli gyllene och jäsa upp.

Eftersom de är så söta tycker jag det är gott med syrlig tjockyougurt till, och lite sylt för färgen och barnens skull. Somliga tycker att de bara ska vändas i socker.


Läs även andra bloggares åsikter om båtmat, krabbelurer, mellanmål

Rotfruktssoppa (8 portioner)
    
1 bit purjo lök (ca 150 g)
3 palsternackor (ca 400 g)
5 potatisar (ca 500 g)
lite rapsolja
1,5 liter grönsaksbuljong
2 dl matlagningsgrädde
1 msk pressad citron
 salt och peppar

Skala och strimla purjolöken. Skala och skär palsternacka och potatis i småbitar och fräs i oljan i en gryta ett par minuter. Häll i hälften av buljongen, koka upp och sjud sedan tills grönsakerna är mjuka, ca 15 minuter.

Mixa soppan slät med mixerstav. Häll  i resten av buljongen och grädden och hetta upp. Smaka av med citron, salt och peppar.

Krunch:

0,5 dl rostade solroskärnor
0,5 dl rostade pumpafrön
salt


Rosta under tiden soppan sjuder  frön och kärnor  i en torr het stekpanna. Låt det inte bränna! Häll på tallrik och salta.



Lägg en hög med krunch i varje tallrik "på" soppan. Servera med grovt bröd och pålägg.




Läs även andra bloggares åsikter om soppa, rotfrukter, krunch, solrosfrö, pumpakärnor

Idag målade vi botten på båten efter jobbet. Tack och lov hade vi nästan färdig mat hemma i kylen. Eftersom vi hastigt och lustigt blev bjudna på middag borta igår fick den tänkta kycklingen ätas idag istället. Då hade den legat i marinad över 24 timmar, så smak hade den tagit.

Det var bara att sätta på tiominuters-råris, snabbt woka lite grönsaker och sedan kycklingen - voilá!
Mycket god wok med nötig sesamsmak, till det den vackra bärnstensfärgade aprikoschutneyn med chili och ingefärssmak. Lyckat!

Sesamkyckling med aprikoschutney

1 vitlöksklyfta
1 bit ingefära, valnötsstorlek
400 g kycklingfiléer
1 stängel citrongräs
5 cm purjolök
0,5 msk mörk sesamolja
2 msk rapsolja
3 msk ljus soja

Skär kycklingen i 2-cm-kuber. Skala och finhacka ingefära och vitlök, skär citrongräs och purjon i fina tärningar. Marinera kycklingen i hacket, sesamolja och sojan. Låt stå i kylen 3 timmar eller över natten.
Stek kycklingbitarna i stor stekpanna med olja. Mot slutet ha i lite av marinaden.

Servera kycklingen med aprikoschutney.


Aprikoschutney


12 aprikoser
3 dl vatten inkl. blötläggningsvattnet
0,5 dl rårörsocker
0,5 tsk sambal oelek
ingefära, valnötsstor, finhackad
0,5 lime, saften av denna
3 msk ljus soja
0,5 dl finhackad purjolök

Lägg aprikoserna i vatten över natten. Dela i små bitar och koka i blötläggningsvattnet i 15 minuter, låt sedan koka med rårörsocker, sambal, ingefära och ljus soja  15 minuter. Smaka av med saften av en halv lime. Finhackad purjolök får åka i i slutet. Låt svalna.





Läs även andra bloggares åsikter om kyckling, sesam, aprikoser, chutney

Sötpotatis innhåller inte lika mycket stärkelse som vanlig potatis. Ska man steka den som rårakor behövs lite klister av något slag.
De här blev smakrika och lite knapriga. Kanske de passar som matigare förrätt eller enklare lunch. Fast det måste ju nämnas att det är lite pyssligt att steka tjugotalet småplättar, fyra åt gången, i en stekpanna. Fiffiga personer sätter på 2-3 stekpannor direkt. Det är inte snabbmat, precis.
Rårakorna fick högt betyg av familjen tillsammans med den halvstarka såsen.


Rårakor

400 g sötpotatis
1 lök
3 äggulor
1 dl mjöl
1 krm stark paprika
1 krm cayennepeppar
salt, peppar
rapsolja att steka i

Riv sötpotatis och lök grovt. Blanda med ägg, kryddor och mjöl. Salta och peppra ordentligt. Forma plättar direkt i stekpannan, ca 1 msk smet som plattas ut och föses ihop. På ganska hög - men inte högsta - värme behövs 4 minuter på varje sida. Vill man snåla med fettet kan rårakorna få rinna av på hushållspapper. Om man vill kan man steka dem i förväg och värma upp dem i ugnen, men då förlorar de knaprigheten. Smaken är förstås kvar.


Mangosås

1 mango, skalad, i bitar
1-1,5 dl creme fraiche
1 vitlöksklyfta
4 cm purjolök, i mindre bitar
1 tumstor bit färs ingefära, skalad, i bitar
2 tsk dijonsenap
1 kryddmått gurkmeja
1 krm stark paprika
1 krm spiskummin - eller lite mindre
1 knivsudd cayennepeppar
salt, peppar

Mixa alla ingredienser, smaka av med salt och peppar. Servera till rårakorna.

Läs även andra bloggares åsikter om rårakor, sötpotatis, mango

Äntligen, äntligen rabarber - ytterligare ett riktigt vårtecken!


I vårt kök slutade stänglarna som en berusande god vuxen rabarberkompottig sås till dessertgnoccis av färskost.
Kompotten måste prövas! Likören - Grand Marnier -  matchade rabarbern hur bra som helst! Sexåringen föredrog kompotten utan sprittillsatts, som sparats undan åt honom.


500 g rabarberstänglar - 6-7 stycken
1 vaniljstång
1 msk potatismjöl  - för en såsigare kompott, 2-3 msk om man vill ha kräm.
1-2 msk apelsinjuice (eller vatten)
1 dl socker
33 cl enkelt, torrt, vitt vin
1 dl vatten - om det behövs
4 cl Grand Marnier eller annan apelsinlikör

Skala rabarbern och skär den i bitar.
Lägg bitarna med vin i en gryta. Vattnet ska nätt och jämt täcka. Om det behövs: ha i lite, lite vatten. Tillsätt vaniljfröna, den urskrapade vaniljstången och sockret. Låt koka upp och sjud ca 5 minuter. Ta upp vaniljstången.
Blanda potatismjöl med apelsinjuice och häll i grytan. Låt alltsammans koka upp och tjockna. Tillsätt likören. Låt svalna. Servera.



Intresserad av mer rabarber? Titta in hos Kinna!

Läs även andra bloggares åsikter om rabarber, rabarberkompott, dessert, vårtecken

I går lagade familjens 12-åring middag med bokstavligen lysande, färgsprakande, smakrikt resultat! Det bådar gott för framtiden.

Det var roligt att se honom i aktion. Alla kryddor smakades av noga, plötsligt funderade han på varför man har den eller den kryddan och vad som händer när man parar smaker. Associationer till andra maträtter - "Mmmm, pizza" -  och platser - "Det här åt vi hos xxx" -  poppade upp. Funderingar på kemi och vad som händer med ägg, salt, vatten och allt annat väl  i ugnen dök också upp. Han blev nästintill förälskad i den färska timjanens doft. Lite lustigt, han har ätit timjan i olika former i hela sitt liv. Inte förrän nu, när han själv hade kontrollen och kreativa ansvaret, började han lägga märke till den kryddan. Färsk basilika däremot, som han gärna norpat små extrablad av till tomater, åkte ner i rankningen när han var tvungen att hacka en lite större mängd. Doften blev för stark.

Det tog sin lilla tid, en novis i köket behöver förstås längre omställningstid och mer funderande mellan varje moment. Med lite vana tar det nog en dryg timme att få den här rätten på bordet.

Tråkmamma - jag - tyckte först att smeten blev alldeles för lös, men han fick hållas. Det är bara att erkänna, jag hade fel. Limpan föll inte alls i hop, istället blev den smakrik och oerhört fluffig. Gott till alla rostade grönsaker. Receptet är ursprungligen ett nätrecept från Coop som ändrades för att passa oss. Deras recept är ofta alldeles utmärkta att sätt i händerna på inte fullt så vana tillförodnade kökschefer: okomplicerade, rättframma beskrivningar, enkla råvaror, smakrika resultat.

Luftig köttfärslimpa

            
Sätt ugnen på 220ºC.
Blanda panko, potatismjöl och vatten. Låt det svälla minst 10 min.  
Skär under tiden morot i skivor och aubergine i skivor som kvartats. Lägg  sen i en skål med olja och salt.
Rör sedan ner ägg, salt, peppar, smulad oregano, pressad vitlök i smulvattnet.  Lägg i färs blanda väl.
Forma färsen till en limpa på ett stort ugnssäkert fat (som kan ställas på bordet). Pensla med olja. Lägg morot och aubergine runt om luftigt. Grädda i varm ugn 25 minuter.
Skär nu paprikorna i mindre bitar och lägg (i samma som förut) skål med olja och örter.
Ta ur köttfärsformen ur ugnen, blanda paprikan med de andra grönsakerna. In i ugnen 25 minuter till.
Ta ut, lägg på smulad fetaost över hela härligheten, in i ugnen ca 5 minuter till. Klart!

Under väntetiderna städas köket, jagas lillebror och spelas datorspel. Mamma får skala potatis och göra sallad. Lillebror mutas till att duka.
Eventuellt överbliven köksstädning får en suckande fader ta hand om.

Tack för maten, grabben!

Läs även andra bloggares åsikter om vardagsmat, köttfärs, köttfärslimpa