Pipopps bludder

Vietnamesisk kyckling med citrongräs och chili, betyder det, det fattar väl vem som helst!
Uttalet däremot är svårare att gissa sig till.
Fast min variant är nog svenskt förfuskad. Det gör inget för den blev himmesk. Vilka smaker! Hela gommen blev fylld. Sött surt aromatiskt, antagligen umami. En upplevelse!


Jag lagade förr rätt mycket thaimat i svensk tappning, basen var ofta kokosmjölk så klart, ingefära, chili och citrongräs likaså.
Vi tröttnade hela familjen efter några år, tunnbrödrulle från mojjen var mer exotiskt i vårt hem.
Den här rätten kände nu så ny och spännande, speciellt som den var utan kokos.

Pak soi är ungefär detsamma som minimangold. Man kan säkert använda spenat också.

Ingredienser
600 g kycklingfilé
2 stänglar à 15 cm användbart, finhackat citrongräs
1 gul lök finhackad
2 msk finhackad färsk ingefära
1 msk finstrimlad röd chili fast jag tog 2 tsk sambal oelek
1 msk finhackad vitlök = två stora klyftor
2 msk fisksås
2 tsk ljus soja, kanske lite till
2 dl vatten
1 tsk socker
1⁄2 tsk peppar
3 msk olja
6 st små pak soi, 400 gr kanske. Borde ha dubblerat!! Eget tillägg denna gång
300 g trattkantareller. Eget tillägg denna gång
finstrimlade myntablad till garnering, färsk koriander tog jag

Skär kycklingen i grova bitar, 4 st per filé.
Finhacka citrongräset. Hacka lök, vitlök och ingefära fint.
Dela pak soi i grönt och vitt. De vita hårda delarna strimlas. De gröna bladen rivs i halvor lite slarvigt och läggs åt sidan.

Fräs lökar, ingefära och det vita av pak choi i lite olja.
Slå på vatten, fisksås, soja och socker.

Bryn kycklingbitarna i en stekpanna vid sidan och lägger över bland grönsakerna i såsen. Låt småkoka i 7-8 minuter tills kycklingen är helt klar. Smaka av med peppar

Fräs under tiden svampen i pannan som kycklingen stektes i.
Ta upp svampen och lägg i grytan. Vi i familjen har en person som inte tål just trattkantareller, så hos oss fick var och en ta på sin tallrik.

Precis innan servering fräs på de gröna pak soi-bladen 30 sekunder och rör ner i grytan
Strö över precis nyhackad färsk koriander och servera.

Den här gången blev det rött råris till.

Med fin lammfärs i kylen men minimalt med tid innan ungarna enligt egen utsago svälter ihjäl är alternativet enkelt:

Grekiska lammfärsbiffar

600 g lammfärs
1 skiva dagsgammalt vitt bröd
1 lök
1-2 klyfta vitlök
2 msk vitvinsvinäger (lite vitt vin eller citronsaft går också)
vatten, börja med ½ dl
½ tsk kanel
1/4    tsk mynta
½ dl hackad persilja
peppar
salt
ev. 1 msk olivolja
fett att steka i

Smula det vita brödet i en bunke, häll på vinäger och vatten. Hacka lök och vitlök, lägg det i bunken med övriga kryddor utom salt. Låt stå och svälla i 10 minuter. Tillsätt mer vatten om det blir för torrt.
Blanda ner färsen. Om det var en mager färs tillsätt lite olivolja så blir den smidigare. När smeten är välblandad tillsätt saltet. Forma till bullar eller biffar. Stek i inte allt för varm panna.

Till det är det gott med klyftpotatis, tzaziki och en sallad.
Andra tillbehör kan vara kokt potatis, sky från stekningen, citronklyftor och finsmulad fetaost.
En bönsallad med stora vita bönor och oliver är inte heller fel.

Ett utmärkt sätt att få barnen att tycka om smaken av lamm.

Den här gången blev det fyra bidrag att glädjas åt och rösta på.
Ingredienserna som ska ingå är vit fisk, potatis, oliver och svamp.

Vilken uppfinningsrikedom det finns hos alla hemmakockar, vilken matlagningskärlek, jag både roas och imponeras!

De fyra bidragen är:















Ni som läser kan
rösta på Folkets Val:

Vilken rätt vinner Folket Val denna gång?
	Fisk- och olivfärserad potatis med tomatsvampsås
	Fylld spättafilé med potatismos
	Gröna gnocchi med halstrad fisk, trattkantareller, olivsmör
	Vitlöksdoftande fiskspett med medelhavsgratäng
Free polls from Pollhost.com

Rösterna räknas fram till måndag den 6:e November.
Till dess ska även juryn överlagt färdigt. Vi behöver ha helgen på oss för att hinna med vardagslivet också.

En liten sidoanmärkning: Jag får inte till ett vettigt utseende eller placering på Pollhosts röstlåda. Det fick bli så här.
Det är svårt nog att komma till rätta med blogg.se:s publiceringsverktyg.

En regnig dag tillsammans med barnen, det är den bästa dagen på länge.
Utrustade med regnsäkra jackor, ryggsäckar och kylväska åkte vi på storutflykt till ?? Hötorget och utbudet där av mat och kryddor.

Vilket mateldorado för en svulten byhålegourmet.

Sent i gårkväll kom jag på att jag inte alls kom på var de där härliga asiatiska butikerna låg som jag var på för några år sedan. Jag kände mig som värsta stalkern när jag frankt kontaktade Lisa via mejl för tips. Hon måste ha förstått matkrisen för hon svarade mycket vänligt och snabbt trots arbetsbelastning. Heder och tack, Lisa!

Så vi började på China Market och Omi Food (Omi Food har en del recept) som båda ligger strax norr om Hötorget på bakgatorna, den ena på Olof Palmers gata, den andra på Olofsgatan.

Även mina inte alltid så tålmodia yngel tyckte det var spännande, särskilt efter att jag pekat ut godis- och snackshyllorna. Sen blev de mutade med ingefärsgodis, cocosnötsläsk (som senare hälldes ut i en gatbrunn) och lyckokakor.


För egen del blev det ljus soja, tamarindpasta, wotonplattor, frysta dumplingar, agaragar, kondensmjölk , risvinäger, svarta sesamfrön, pak choi, färskt citrongräs, tapiocapärlor och, efter viss tvekan, torkade räkor . Undrar om man törs öppna förpackningen inomhus? Men den fantastiskt trevliga personalen tipsade om att förvara dem väl tillslutna i frysen efter öppnandet.

Vidare till Hötorgshallen med massor av synintryck och avsmakningar. Förråden fylldes med bockhornsklöver, nigellafrön, gula och gröna russin, belugalinser, röd quionoa och rött råris för nämna något.



Nu var våra armar långa och ryggar krumma, men vidare till den underbara Latinamerikanska kötthandeln.
Bara titta, inte röra!
Fast lamm är ju så gott ?
Oops, 2 kg lammrygg till grytor och en rejäl mängd lammfärs till i kväll fick visst plats i kylväskan.

De tåliga telningarnas tålamod började tryta så en kebablunch satt bra och var exotiskt för mina bonnungar.

Att från Hötorgshallen gå till tunnelbanan innebär så klart att gå förbi alla torghandlare som hade kundbrist en sån här regnig dag. Fina trattkantareller för 9 kr/hg gick inte att motstå, eller söta citrusar.

Jag tror den sammanlagda vikten av inköpen blev 10 kg som vi tappert släpade på tunnelbanan för vidare färd mot parkeringsplatsen.

Nu sitter jag här lycklig och kan inte bestämma vad jag ska göra med alla godsaker först, allt måste ju provas!

Pizza ingår absolut i barnfamiljernas matpyramid. Den har en stor del av basen.
Men jisses vad det kostar för fyra personer.  Sedan några år bor vi i en håla där billigaste normalpizzan kostar 55 kr, inget priskrig här inte.
Familjepizzan som är aningens för liten för vår familj kostar minst 160 kr.

En liten snabbkalkyl får det till att ingredienserna till basen, deg och tomatsås, för fyra personer kostar under 25 kr, ost att strö på ytterligare ca 10 kr.

Beroende på smaksättning kostar alltså en hemmapizza från ungefär 10 kr per person.
Dessutom kan man göra den nyttigare än köpepizzan och barnen tycker det är kul att göra sin egen variant.

Plötsligt blev det inte lika besvärligt att sätta en liten deg på jäsning.
Pengarna som blir över får den här gången gå till lite bra lammkött.

Har ni inget eget favoritrecept, titta på AnnaMarias!

Martha Stewart är en skräcktant. Hennes perfektionism får mig att få eksem i magen. Men hon är ett proffs, det måste jag erkänna.

Jag har en son som fyller vid Halloween. Nu blir det det elfte året med skräcktema. Jag är innerligt trött på det. Jag vill ha riddartema, spidermantema, discotema, Karate Kid- tema, dinosaurietema , biotema, djurtema ? vad som helst men inte Halloween.

Men nähä.
-- Mamma, gör du något roligt till min födelsedag i år igen, snälla!!!!!.
-- Vad är roligt, då?
-- Ja, du vet, nåt skräckigt, liksom.

Håhåjaja. Jag får fråga Martha om hon kan komma över.

Inspirerad av Årstidernas recept och deras fina lådor som kom första gången till oss igår blev det en snabb och god soppa igår. Den blev milt fyllig och gyllengul, utan vare sig saffran, curry eller gurkmeja.

8 portioner

600 g spättafile, strimlad grovt
2 st gulbetor
300 g jordärtskockor
2 lökar
1 stort äpple
fiskbuljong, tärning och vatten
citron
1 klick smör
örtkryddor.

Hacka och tärna lök, gulbetor och kockor. Fräs i en gryta, häll på buljong och låt koka 7-8 minuter. Tärna under tiden äpplet, hacka persilja. Lägg i äppelbitarna i soppan, pressa i citron och låt koka 2-3 minuter. Bitarna får inte bli för mjuka och mosiga.
Smaka av med salt och peppar, runda av med en klick smör.
Ta grytan av plattan, lägg i fisken och låt stå ett par minuter, strö över grönt ? klart!

Det känns som om man kan lita på deras recept, att de passar mina smaklökar.

Liten kassa men sugen på något annat än potatissoppa eller havregrynsgröt?
Ett litet udda budgettips kommer här.

350 g rå köttkorv. Bör absolut vara en snäll mesig sort utan kryddpeppar och/eller nejlikor. Värmlandskorv går bort.
2 dl riv av gamla ostkanter+kesella. Hälftenhälften är idealet, beror på vad det tomma kylskåpet kan skaka fram i snåltider.
En äggula om det finns hemma
ströbröd
peppar, inget salt för det brukar finnas nog och lite till i korven.

Töm den råa korvmassan ur sitt fodral i en skål, blanda ner ostmassan, det eventuella ägget och en rejäl dos peppar. Forma små platta bullar, vänd dem i ströbröd.
Ströbrödet är viktigt, för osten smälter så klart vid värme och kan smita ur bullarna. Ett skal av ströbröd håller innehållet på plats.

Stek på lite mer än mellanvärme i stekpanna några minuter på varje sida. Om så önskas kan man sedan slå på 2 dl vatten i pannan och använda skyn till sås.

Servera dem med potatismos, eventuell sky och små, fina, gröna ärtor. Häromdagen hade vi stekt svamp och färska groddar till, också vardagsgott.

Om man blundar och fantiserar kan man en kreativ dag låtsas att det är en Wallenbergare. I alla fall blir de nästan lika mjuka och lena i gommen.

Tydligen gjordes en variant av dessa biffar i Västergötland och kallades ?skinnatröt? enligt den här roliga korvsidan.
Vilket jobb och vilken själ den mannen lagt på korvar!

Idag är det onsdagen den 24 oktober , dagen namn är Eilert och Evert. Temperaturen längs Roslagskusten är 4°, solen skymtar bakom slöjmolnen och det ser ut att bli en bra dag.
*trumvirvel*
Får vi lov att presentera komponenterna till helgens stora mattilldragelse: Cyberrrrrrrkooocken!

Med en väldigt subjektiv variant av utlottning blev det:

vit fisk    svamp    potatis    oliver

Från listan vi skulle välja från gick allt sött bort, ety Moder Kajsa är diabetiker. Stjärnanis fick också stryka på foten eftersom BrazilianLinda har det just nu i Lördagsgodis.
Efter det gick lottningen till så att jag verbalt slängde orden via telefontråd. De ord som studsade högst och mest på Moder Kajsas smaklökar blev nominerade.

Vårt tillägg blev svamp, det är ju i alla fall höst fortfarande.

Formalia:

Ni som vill vara med funderar, inhandlar, fiskar och plockar, för att sedan laga till, smaka av, skriva ned och gärna fota skapelserna.
Sedan publicerar ni det och länkar till det här inlägget, tack. Skriv också en kommentar här med en länk till ert bidrag.
Det är för att samla alla bidrag på ett ställe.
På tisdag den 30:e oktober buntar jag ihop inläggen för att låta juryn bedömma dem och för att låta alla bloggläsare rösta på sitt val.

Är det någon kock som inte har en egen blogg, hojta så kan jag eller Ilva hjälpa till.

Om man av religösa, vegetarianska eller praktiska skäl vill avstå från någon ingrediens får man lov att byta ut den mot lämpligt alternativ av eget val.

Har jag glömt något? Säg till i så fall.          Lycka till!

Den här mustiga grytan i ljus buljong blev en god helgmåltid. Den mustiga buljongen fick mig att tänka på Lagavoulin, hur absurt det än kan låta. Det var vinet och den rökta smaken från korven som åstadkom det, I suppose. En riktig pojkgryta blev det i alla fall.


    
Mustig fläskgryta

1,2 kg grytbitar av fläskkött
300 g chorizo eller annan lite starkare korv
3 morrötter
3 lökar
2 vitlöksklyftor
1 lagerblad
persiljestjälkar
2 röda paprikor
2 dl små oliver, gröna och svarta
3 dl vitt vin av enkel sort
1 liter buljong
persilja, hackad, till garnering

Klyfta lök och grovhacka vitlök. Skala och skär morot i grova bitar.
Stek löken mjuk, men utan att den tar färg, i en stekpanna, lägg över i en gryta. Lägg i morötter, vin, hela lagerblad, hela persiljestjälkar ar och buljong i grytan och sätt på plattan.
Slanta korven grovt, bryn i stekpannan, lägg i grytan.
Bryn fläskköttet, lite i taget i det fett som eventuellt runnit ur korven, lägg i grytan.
Håll grytan kokande i cirka 30 minuter, för att sedan lägga i grovstrimlad paprika och oliver. Efter tio minuter, stäng av plattan och fiska upp persiljestjälkarna och lagerbladen. Låt nu grytan stå kallt medan du tar en promenad eller ringer svärmor.

När det är dags att äta, värm upp grytan, strö över rejält med persilja och servera till exempel med kokt potatis och broccoli. Fina färger blir det.

Skulle det bli något över blir det en väldigt god köttsoppa nästa dag, spädd med lite vatten och en brödbit till.

Som så många andra vill vi äta gott på fredagkvällen. Dessutom måste det vara lättlagat, familjevänligt och hyfsat nyttigt, så att man kan proppa i sig några chips senare utan allt för dåligt samvete.

I fredags blev det Cannelloni med fikonsallad.



Canneloni är busenkelt och förförande gott.

För 4 personer:
[Uppdatering: Ja, det var tänkt för 2 vuxna och 2 barn. Det blev 12 rullar. Vi åt tills vi höll på spricka, ändå räckte det till en liten lunch för samma gäng nästa dag. Så det kanske snarare är 6-8 portioner.]

Rullar:
500 g färska lasagneplattor
450 g frusen bladspenat
250 g Keso eller Kesella. Det gör inget om det blir mer.
200 g rökt skinka, gärna Westfälischer eller Schwarzwald, tysk variant av lufttorkad skinka - mycket smak för lite pengar.
2 st vitlöksklyftor
timjan
salt och peppar.

Bechamelsås:
Smör, mjölk, mjöl, kokbok att slå upp proportionerna i. Gör dubbel sats, eller så att det blir ca 7 dl sås.

2 dl riven ost. 1 1/2 dl rörs ned i bechamelsåsen, 1/2 dl strös på rullarna innan gratinering.

Gör så här:

Tina spenaten, pressa ut vätskan. Blanda med färskost, pressad vitlök och kryddor.
Lägg en skiva skinka på en lasagneplatta, lägg på en stor matsked spenatröra och rulla ihop.
Fortsätt med ersten av rullarna. Lägg dem tätt i en form med skarven ned.
Häll på den vita såsen, strö över lite ost.

Gratinera i ugns till läcker färg. I 175° tar det ca 20 minuter.



Fikonsallad

Till det smakar fikonsallad extra bra. Fikon och spenat är en fin kombo.
Dessutom går det hos oss galant att få i barnen grönsker med fikon till.

Varva en god sallatssort, här Romanasallad, med en mild lök i skivor, lättkokta sockerärtor och mycket persilja. Lägg till minst ett fikon per person. Ringla över en basvinägrette.

Ät, njut, låt barnen duka av bordet medans du plockar fram ett kul spel!
Mysig fredag!

Redan nu i helgen är det dags för nästa omgång av Cyberkocken. Ilva har lagt ut den nuvarande ingredienslistan vi ska lotta några komponenter ur.
Fyll gärna på den listan med förslag!
En spännande ny råvara eller kanske en som känns lite bortglömd? En speciellt god krydda eller ny som väckt intresse?

Till på onsdag ska vi ha bestämt oss Moder Kajsa och jag. Kom tillbaka och titta då.

Hela helgen har gått i matens tecken. Nu sitter jag här mätt och däst och har absolut ingen kraft/lust över till att mecka med den knasiga kameran. Om orken återkommer skulle jag kunna visa er lite av fredagens snabbfixgoda lasagnerullar.

Ett annat alternativ vore att avslöja svägerskans hemliga knep till en fantastiskt god smörgåstårta. [ *viskar* En hemlis, berätta inte för min svägerska: Jag gillar inte smörgåstårta egentligen. Hennes är ett lysande undantag, undantaget som bekräftar regeln. Den är vrålgod. Dessutom vacker.)]

Sen skulle jag kunna skriva lite om min irritation över kedjornas prissättning av kött, eller deras styckningsmetoder för den delen, om lite kraft fanns kvar.

Eller kanske ett recept på en - trots styckningen - riktigt god fläskgryta med mustiga smaker skulle kunna bli ett inlägg.

Men, nej. Jag tror jag sätter mig i soffan med en kopp te och vänta på min make som nattar barnen. Det känns som ett utmärkt söndagsalterantiv. Det andra finns kvar till veckan.

Minst sagt oväntat! Innan kreerandet hade jag ju ett anfall av inte-kan-väl-jag-när-alla-andra-är-så-duktiga-anti-hybris.
Typiskt tjejig gen och gren, för övrigt, det här självförtroendedippandet.

Tack Linda och Jennie i juryn! Det kan inte ha varit helt enkelt.


Att vi vann beror på min mamma. Hennes matfantasi skulle få vilken kvarterskrogskock som helst att bli spenatgrön av avund. 75% av våra samtal handlar om mat, råvaror och smaker, kockar, böcker och recept.
Annat var det under barndomsåren. Aldrig serverade hon "normal" mat som fiskpinnar, flässkotlett med brunsås eller stuvade morrötter, sånt som kompisarna fick hemma. Nej hon envisades med viltgrytor, apelsinsoppa med rosépeppar och en vansinnig massa grönsaker tills vi trodde vi skulle bli kaniner. Stackars oss, tyckte vi då. Lyllos oss, säger vi idag.

Grattis också till Lata mamman som vann folkets val med hennes goda pastarätt!
Vill ni se de andra bidragen? Läs här!

Kan någon vänlig själ informerar mig om vad som förväntas av oss nu, och när!

Det blev en väldigt god soppa i går. För recept kan man ta vilket vanligt bojjabäsinspirerat recept som helst. Hemligheten är saffran, massor av hackad (inte pressad) vitlök, apelsinskal och timjan. Fyra måsten!
Om man envisas kan man ha i lite fisk. Lite syra är ju bra också, vin eller tomat.

Nuförtiden ska man undvika torsk för att vara en god människa. God fisk blir svårare.
Jag köpte färsk lubb. Killen som sålde den påstod att den var bra ersättare till torsk, dessutom kostade den mindre än hälften av torken. Honom ska jag inte lita på mer. Lubben var visserligen fast i köttet som torsk och hyfsat vit efter kokningen. Men lukten i rått tillstånd! Den skulle vara pinfärsk enligt informationen, ändå stank den. Inte som gammalt fiskrens utan mer sötaktigt, kvalmigt. Det var nära att den åkte i soporna. Som tur var blev den okej i soppan. Absolut inte fantastisk, men okej.
Mycket stora fina musslor och räkor räddade feststämningen. Självklart hemmajoxad aioli och gott bröd.

Årets snabbaste tårta fick en bra smakkombination som jag måste utforska närmare: krusbärssylt, päron, kaffe.

"Vad är det för en dag, vad är det för en dag? För det är ingen vanlig dag, för det är .........s födelsedag, hurra, hurra hurra!"
Mitt huvud värker så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det är spänningshuvudvärk, det har varit lite för mycket. (Lite mycket? Jätte-stor? Vad är termen för sådana ordsammansättningar?)
Makens födelsedag, stor dragning på jobbet där jag förväntade mig mycket hätsk kritik, moderns stora operation - det är för mycket för mig att ta in på samma dag.

Nu är anspänningen över, maken verkar nöjd, jobbmötet gick över förväntan och moderns mår efter omständigheterna bättre än väntat. Då får jag huvudvärk.
Det positiva i det hela är att jag alltid får huvudvärk efteråt, så jag kan utföra de uppgifter som krävs. Det vore värre att få spänningshuvudvärk innan, faktiskt.

Nu ska jag varva ner och planera födelsedagsmiddag, jag har inte ägnat kraft åt det än. Maken själv, som inser att han inte kan förvänta sig femrätters gourmetmat idag, har själv föreslagit Bouillabaissse med bröd. Gott, festligt och snabblagat en onsdag. Tyvärr har han utvecklat skaldjursallergi, så det får bli en variant med fisk och musslor.

Dessutom tror jag att jag gläds lite åt att bli kallad veckans nörd.

Naturligtvis hamnade vi i diskussion i går. Inte bara om fraktaler, utan också om drajjans bästa blandning.

Jag skämdes som en hund å min mans vägnar när han efter att ha rotat i skåpen säger att vi har alla ingridienser. Fram tar han Bombay Sapphire Gin, bra! Nästa flaska är - Martini Bianco! Pinsamt, tyckte jag. Det vet väl varenda kotte att det ska vara torr vermouth i en Dry Martini. Nä, vaddå, det här går lika bra, säger mannen envist leende.

Alla har sin åsikt. Hetsig diskussion. Vi lyckas hitta en skvätt extra dry martini också, så nu kan vi göra blindtest.
Självklart kommer vi alla spotta ut blandningen med den söta Biancon och älska den klassiska varianten. Eller?

Nej! I blindtestet kom vi fram till att när en salt oliv låg i var det bara en liten skillnad i eftersmaken, annars var de väldigt lika. Jag själv plockade klockrent ut den godaste - den med Martini Bianco. 1-0 till mannen! Lite störd blev jag allt.

Ja, den var godast. Men jag hävdar att det är ingen Dry Martini.

[Förresten, kan någon skicka mig en Alvedon?]

Nu har BrazilianLinda sammanställt bidragen till Cyberkocken häromsistens. Flera olika sätt att laga till kyckling, ädelost, spenat och äpple finns där. Jag är glad att jag inte behöver vara den som ska välja ut någon, för all låter goda och passar vid sittt eget speciella tillfälle.
Man kan rösta på Folkets Val om man vill.

I veckans sändning från Ekolådan låg bland annat grönkål. Jag förstod inte ens vad det var när jag såg den, för grönkål definerar jag inte som mat, utan som juldekoration. Dessutom går mitt exemplar delvis i rött.
Så vad gör jag med den? Grönkålssoppa är ingen idé i den här familjen.

Gratäng, kanske eller paj, pirog. Något där innehållet inte syns och andra kryddor kan dominera.
Matmaskerad helt enkelt. Möjligtvis det här som jag hittade på en googlesökning:

Grönkålsröra med fetaost: Tina grönkålen, (om den är frusen), i en kastrull. Koka bort allt vatten, det tar cirka 20 minuter. Låt grönkålen svalna. Kör grönkål och fetaost i en matberedare eller i en mixer. Salta och peppra.

Det låg också gulbetor i ekolådan. Det gladde mig mer, det kan man göra något gott av. Sedan var det något som såg ut som rotselleri med blast. Blasten luktar blekselleri. Är det det, måntro? I alla fall, det går det också att göra något med.

Kardemumma har en ny kärlek. Den får hon ha alldeles för sig själv, ingen svartsjuka härifrån. Men jag kom att tänka på hur jag fick min familj att faktiskt överkomma den mest fanatiska delen av avskyn för surkål.

Skölj surkålen väl i vatten, blanda med filmjölk till lagom rinnighet, piffa upp med salta gröna oliver och peppar ur kvarn.
Filmjölk smakar faktiskt bättre än andra möjliga mejeriprodukter.

Detta med en kryddig korv och en knäcke är inte så dumt alls.