Molekylär recension

Molekylär gastronomi roar mig på samma sätt som det roar mig med rymdfärjor, kvarkar och DNA-upptäkter. Aldrig någonsin kommer jag förstå teorin till 100%, men att förstå 90% räcker för att förundras och känna skaparnas eller forskarnas upptäckarglädje och passion. Lite tror jag faktiskt att de bidrar till en bättre värld. Ju mer kunskap som finns och sprids, ju bättre blir det för oss alla. (Detta tyckte jag redan innan Piratbuktens skapare var födda, så det så.)
Spetskunskapen kommer att omarbetas och alldeles snart finnas i vardagen runt oss.

När det gäller molekylär matlagning inser jag att det tar lång tid innan nya kunskaper når mitt kök. Om man nu inte anser att bakning är en slags molekyleär kemi inom hemmets väggar, där kan jag lära mycket. Att läsa om det och att äta hos andra är desto roligare. Så vansinnigt mycket att läsa finns det nu inte, särskilt inte på svenska. El Bulli och Heston Blumenthal citeras eller kopieras om och om igen. Nja, för att vara rättvis:  vi har ju nya Esperanto i Sverige, kanske Oaxen och någon mer restaurang. Sedan skriver Malin Sandström på Matmolekyler. Ändå kan man inte säga att det skrivs mycket. Men det jag läst hittills har varit fyllt av samma förtjusning över fenomenet som jag har, idel "Ahhh..." och" Oj!". Därutöver har det väl förekommit en och annan kverulant som tjatar om naturliga råvaror och dissar konstiga tillsatser.

Detta sammantaget gjorde att det var kul att läsa en krogrecension i temat som inte andas politisk korrekthet utan bara försöker förstå vad det smakar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0