Var ska vi sova i natt?


Vi kom iväg i alla fall.

Den mesta tiden blåste det alldeles lagom, solen sken lagom. Det var lagom kallt när man väl fått på sig yllevantar och mössa.

Men vi lär komma ihåg den där regnbyn som på fem minuter blötte ner allt in på bara skinnet på halva kroppen, genom vinterjackor och tröjor.. Eftersom det just då säkert blåste över 15 m/s kom regnet horisontellt så framsidan förblev torr!

Vi höll tack och lov just på att experimentera med seglen och skotpunkter så vi hade ett frimärke, kanske bara 7 kvm av rullgenuan, ute och ingen stor. (Den gick ju sönder för ett par veckor sedan.) Ändå tog vinden oss framåt med över 7 knop.

Jag är glad över att barnen bara ett par minuter innan går ner under däck. Det var lite för dramatiskt för att vara bra. De blir lätt rädda och just då kan man inte vara förälder och trösta, händerna behövs till annat.

Där har jag en tanke apropå curlingföräldrar och barns krav att få sina behov tillgodosedda omedelbart. Att segla i hård vind, ja, egentligen att segla överhuvudtaget, lär barnen att de måste vänta ibland. Det är väldigt påtagligt att det finns viktigare saker för ögonblicket än deras hunger eller saknad av en krita eller elaka syskon.
När man arbetar vid datorn hemma kan barnen inte skilja på smått och stort, viktigt eller nöje hos föräldern. Klart de då vill ha hjälp direkt.

Att kunna vänta, att ha tålamod är en förringad kunskap.

Vi fortsatte i alla fall segla och det blev en underbar hösteftermiddag, nästan helt ensamma i skärgården i det underbara ljus som är så här års.
En sen middag på kassler, paprika, gorgonzola och couscous, en stor portion lördagsgodis, en flaska vin och några omgångar "Finns i sjön" avlutade dagen.
Värmaren fungerade utmärkt så det var mysigt att gå och lägga sig.

image10

Platsen vi valde var samma plats vi låg på allra första övernattningen.
Vi kände delvis igen oss, men vattenståndet var så mycket högre att allt såg lite annorlunda ut.

Nästa morgon gick jag och barnen ut på ön och letade svamp men hittade massor av små snäckor istället. Mycket bättre!

Maken diskade och började rengöra optimisten istället. När vi andra kom tillbaka hjälpte vi till med jollen. Vad mycket klägga och äckel som hinner fastna på en sommar ...

Hemfärden blev lugn och mycket kall, det var bara 8° C i luften och vi var fuktiga.
Eftersom vi hade rak motvind kände vi oss för lata för att kryssa utan gick med motor hela vägen hem. Det är mysigt det också, att puttra fram och titta på utsikten som ändrar sig hela tiden.

Det var årets sista utfärd.

Nu ska vi förbereda Johanna för vintervilan. Tack för i sommar båt, låt oss umgås intensivt nästa sommar igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0