Så sant som det är sagt
Sju sanslösa snusförnuftiga sanningar
1) Jag är väldigt blyg. Det tror aldrig de jag möter för oftast kompenserar jag det med att prata enormt mycket.
2) Jag har däremot totala motsatsen till scenskräck - jag älskar att prata inför andra i formen av föreläsning eller hålla tal.
3) Jag har byggt och snickrat på en bostad från grunden, ett sommartorp totalrenoverades och med senaste huset blev en hel del hamrande också. Nu vill jag bo i lägenhet med vaktmästare. Aldrig mer bygga för att bo! Trädgård kan jag också vara utan, bara det är en skog eller sjö i närheten.
4) Jag avskyr att pyssla och leka låtsaslekar med barnen. Däremot snickrar jag gärna med dem, leker kurragömma, åker pulka och spelar brädspel.
5) Fanatisk folkpartist utan partitillhörighet. Det är jag. "Å ena sidan kan man tycka ... Men om man ser det från andra hållet ..... " Det är inte så att jag vänder kappan efter vinden. Jag kan snurra den när det är vindstilla också.
6) Jag har myndighets- och formulärsfobi. Speciellt för egen räkning. Det är inget bra som egen företagare, min inställning till Skattemyndigheten är infekterad och skräckfylld. I deklarationen gör jag för säkerhets skull inte ens de avdrag jag har rätt till för att vara på säkra sidan. Jag är säker på att de äter företagare till frukost och har en sträckbänk i källaren.
7) Jag har absolut inget tålamod, vare sig med dumhet, dryghet eller tråkiga saker. Det betyder också att jag inte är speciellt envis. Min svärmor hävdar i och för sig motsatsen, men det vägrar jag förstå.
Min blyghet hindrar mig från att skicka vidare.
Tänk, jag som älskade att pyssla, men det var då det! Och jag tyckte det var så skönt när barnen blivit så stora så att man slapp åka skidor och pulka med dem ...
Jag kan förstå att man blir mätt på att bygga och renovera, men du bor väl i huset som du har byggt? Annars skulle det väl vara rätt surt om man inte fick njuta av sina vedermödor!
Ang punkt 6: Det finns ju faktiskt folk som gör sånt mot betalning. Har själv tänkt anlita en sådan. Jag tror det lönar sig i längden.
Visst bor jag i det sista påbankade huset. Ett tag till i alla fall. 10-15-25 år sådär.
Jag har hjälp i formulärfylleriet. Men det är ju ändå jag som ska ge underlagen till ifyllnad så det händer att jag måste läsa och -inte- förstå dem.
Om pyssleri: Min sexårige prins är envis som ett stall av åsnor och ÄLSKAR att pyssla. Länge. Mycket.
Ibland duger inte förtjusta utrop från mig utan han tvingar mig att delta. Jag tror det stärker hans självförtroende när han ser mina erbarmliga alster brevid hans kärleksfullt skapade.
