Snabba sellerimoussen på vardagsvis
Nu föll planeringen ihop som en trasig ballong. Handla skulle vi inte behöva, leverans var på gång. Men: Årstiderna kom inte i tid till kvällsmatlagningen ....
De där musslorna får vi nog äta imorgon.
Skåpsrensning - det stora problemet var av förståeliga skäl grönsaker - gav ingredienserna selleri, en bit bortglömd grönmögelost, lite lök och några tomater och ett korvpaket ur kylen och små klargröna ärtor ur frysen. I torrskaffningsförråden fanns torkad svamp och matvete. Middagen är räddad!
Det blev matvetesallad med först blötlagd, sedan olivoljestekt svamp med likaledes stekt lök. Blanda med kokt matvete, slå på en dutt god vinäger. Tillsätt färger i form av ärtor - de kan tina i salladen - och halverade små plommontomater. Salt behövs, nymald peppar.
Till det stekta snedskurna korvskivor, jag gör ofta så för då äter de yngre matgästerna faktiskt mindre korv och mer sallad.
Men det var inte det jag ville skriva om, utan sellerimoussen till. Inspirationen härifrån - igen och förstås.
Sellerimousse på vardagsvis
600 g skalad selleri skuren i cm-stavar
Stek selleristavarna gyllene i olivoljan. Sänk värmen ordentligt, lägg på ett lock och låt dem bli krämigt mjuka, det tar ca 10 minuter. Låt svalna lite.
Mixa sellerin med ost, vinäger och créme fraiche. Smaka av med socker, salt och peppar. Blanda ned det vita från löken.
Om det finns tid, låt mos-moussen stå en timme i kylen - i alla fall en stund!
Lägg i en skål, strö över det gröna från löken och hackade nötter. Mängden räcker nog till 6-8 portioner - till ännu fler som dipp.
Kommentarer från familjen: Den yngre tyckte att det smakade för mycket, men det gick bra att äta till matvetesalladen. Den gammeläldste blev stormförjust och tyckte det borde varit mer grönmögelost. Den äldre och jag tyckte helt enkelt att det var ett väldigt gott sätt att äta selleri på.
När vi så småningom var mätta och belåtna upptäckte vi grönsakslådorna på ett mycket logiskt ställe i carporten - bara inte på den vanliga platsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Det går lika bra med ..., selleri
De där musslorna får vi nog äta imorgon.
Skåpsrensning - det stora problemet var av förståeliga skäl grönsaker - gav ingredienserna selleri, en bit bortglömd grönmögelost, lite lök och några tomater och ett korvpaket ur kylen och små klargröna ärtor ur frysen. I torrskaffningsförråden fanns torkad svamp och matvete. Middagen är räddad!
Det blev matvetesallad med först blötlagd, sedan olivoljestekt svamp med likaledes stekt lök. Blanda med kokt matvete, slå på en dutt god vinäger. Tillsätt färger i form av ärtor - de kan tina i salladen - och halverade små plommontomater. Salt behövs, nymald peppar.
Till det stekta snedskurna korvskivor, jag gör ofta så för då äter de yngre matgästerna faktiskt mindre korv och mer sallad.
Men det var inte det jag ville skriva om, utan sellerimoussen till. Inspirationen härifrån - igen och förstås.
Sellerimousse på vardagsvis
600 g skalad selleri skuren i cm-stavar1/2 dl olivolja
1 dl fet créme fraiche
75 gr gorgonzola
1 kapsyl balamicovinäger
1 tsk rårörsocker
1 vårlök - delad i det vita och det gröna, vacker skuren i småbitar
salt, peppar
1/2 dl rostade hasselnötter, grovt hackade
1 dl fet créme fraiche
75 gr gorgonzola
1 kapsyl balamicovinäger
1 tsk rårörsocker
1 vårlök - delad i det vita och det gröna, vacker skuren i småbitar
salt, peppar
1/2 dl rostade hasselnötter, grovt hackade
Stek selleristavarna gyllene i olivoljan. Sänk värmen ordentligt, lägg på ett lock och låt dem bli krämigt mjuka, det tar ca 10 minuter. Låt svalna lite.
Mixa sellerin med ost, vinäger och créme fraiche. Smaka av med socker, salt och peppar. Blanda ned det vita från löken.
Om det finns tid, låt mos-moussen stå en timme i kylen - i alla fall en stund!
Lägg i en skål, strö över det gröna från löken och hackade nötter. Mängden räcker nog till 6-8 portioner - till ännu fler som dipp.
Kommentarer från familjen: Den yngre tyckte att det smakade för mycket, men det gick bra att äta till matvetesalladen. Den gammeläldste blev stormförjust och tyckte det borde varit mer grönmögelost. Den äldre och jag tyckte helt enkelt att det var ett väldigt gott sätt att äta selleri på.
När vi så småningom var mätta och belåtna upptäckte vi grönsakslådorna på ett mycket logiskt ställe i carporten - bara inte på den vanliga platsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Det går lika bra med ..., selleri
Kommentarer
Trackback
