Kycklingleverbiffar med chili-miso och kålsallad med asiatisk touch

En av skolans bästa rätter var mald leverbiff. This is not a joke! Jag tyckte verkligen om den. Man fick en svag leversmak, men slapp den gryniga, läbbiga konsistensen. Sedan dess har tungan åldrats. Nuförtiden är omsorgsfullt stekt kycklinglever väldans gott. Det tycker nu inte barnen, så jag trollar med skolans variant ibland, mald kycklinglever blandad med nötfärs. Med lite tur kommer barnen också att gilla smaken så att de senare äter ren kycklinglever.

Jag lyckades! Familjen åt och åt och åt. Godaste pannbiffarna på länge, sade barnen. Inte förrens efter 3 stora biffar och nämnandet av ordet lever såg den minste lite skräckslagen ut.





Den här gången blandade jag i en annan favorit: miso. Det var - förstås - väldigt bra. Miso är en trollerimixtur, jag tror precis allt blir gott med det. Snart hamnar den väl i chokladpudding också.
Dagens andra bekännelse (den första är någon helt annanstans): Biffarna ramlade väldigt lätt sönder. Lite potatismjöl eller ett par rivna potatisar i smeten hade varit bra.

Kycklingleverbiffar med chili och miso
(15 rejäla biffar)

450 g kycklinglever
1 kg nötfärs
1 dl pankosmulor
2 dl matlagningsgrädde
3 msk miso, ljus
1 msk sambal oelek
3 klyftor vitlök
1 tsk fänkål
3 nejlikor
1/2 tsk kanel
salt, peppar


Lägg panko och grädde i en skål för att svälla medan resten görs i ordning, ca 10 minuter.
Mortla de torra kryddorna, ha i pressad vitlök, miso och sambal oelek. Hacka eller mixa/mal kycklinglevern. Blanda ned allt  grädden, även nötfärsen. Blanda runt ordentligt, salta och peppra. Är man duktig provsteker man en klutt för att kolla kryddningen - inte jag.
Någonstans kan man läsa att färs blir bättre om den får stå en stund och rimma, så det gjorde jag.
*Rimma, simma, timma, dimma, limma, trimma, stimma*

Forma den ganska lösa färsen till biffar, stek i olja i panna om det är få, i ugnen på  plåt (200° ca 15-20 minuter) om det är många

Vi åt den med en sallad av savoykål, spetskål, gurkstrimlor, och äpplen och den där goda dressingen. Jag lärde mig att savoykål är mer som sallad än som vitkål i salladssammanhang. Vitkål blir godast om den får stå med syrlig dressing en kvart innan den ska ätas, en grönsallad får inte komma i kontakt med syran förrens precis innan servering för att inte falla ihop. Savoykålen tål dressingen ett par minuter, inte mer.
Ris till.
   
Ännu en asiatisk dressing

1 msk fisksås
 2 msk risvinäger
1 tsk sambal oelek
1 msk söt soja
3 stora blad, finskurna, av mexikansk koriander (stinking parsley)
4 msk vatten
2 msk rapsolja

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0