Pipopps bludder

Och så letar man längst in i skåpen. Jo, då, där bakom det felköpta storpacket bake off-bröd och serveringsfaten som inte får plats någon annanstans står den. Den fantastiska matberedaren som åker fram två gånger per år. I det här köket använd kniv, mandolin, rivjärn och muskelkraft flitigare än den svårdiskade och svårplacerade marberedaren.

Men i dag ska det gå fort.En allt-på -en gång-kaka. Minmialt med arbete och minimalt med disk.

När maskinen åker ur skåpet ramlat springformen efter. Vad bra, den visste jag inte var den var!
Nu ska här bakas. Glutenfritt, gott, kanske till och med ett inlägg till Ingefärsuppmaningen.

Recept, ja visst har jag gjort en skiss, jag är ju ingen stjärna på bakning så en arbetsplan behövs. Men inte måste den följas, Nej, jag slänger ner allt i matberedare med kniven.
River ingefära. Väger: 35 gram. Ner i apparaten.
Just, ja, måste köra sonen till träningen.

Hemma igen. Var var jag? Har jag haft i bakpulver. Tror det. Socker? Kanel? Nej, kanel måste i. Tryck på knappen. Brum! Vrål! Ticketicketicktick! Brum. Mandlar kan orsaka ett fantastiskt buller.
Läsa receptskissen. Vänta lite. Äggen skulle i. Separerade. Hm, har vi ägg hemma? Oj, vad kladdigt det var på ägghyllan. Städa, putsa.
Har det redan gått en timme? Hämta sonen. Han är hungrig. Leta i kylskåpet. Nej, inga snabba rester kvar, han får vänta. Baka kaka. Var var jag? Minns inte, läsa recept. Just ja, äggen. Vi har ägg. Separera. Kladda. Fram med en ny skål och elvispen, vispa äggvitorna hårt. Röra gulorna i smeten i matberedaren, skålen är för liten. Det är ett hål i mitten av skålen, där kan smet rinna ut. Mycket smet. Jag vet det nu.

Smörja formen. Jaha, slut på smör. Slut på margarin. Får gå med matolja.
Inget ströbröd i, det skulle ju vara glutenfrittt.

Gör snabbluch till sonen som svälter. In i kylen, inget där. Jo. lite köttfärssås. Och kräm. Höjdarlunch. Varsågod.

Nu ska äggvitorna vändas försiktigt ned i den andra röran. Skålen är fortfarande för liten. Hålet är kvar. Men det skulle ju bli lite disk, så ingen mer skål fram.
Så mycket lättare det är att skura arbetsbänk och golv än att diska ytterligare än skål. Inte.

Nu vill jag inte mer, i med smeten i formen. Fota. Slut batteri kamera. Gamla kameran. Hittar. Fungerar ju ibland. Ja, den funkar. Tappar kameran i en äggskumsfläck jag missat. Suck! Kladd!



In i ugnen.
Vila. Pust.

En timme senare.

Ut med formen. Doften sprider sig. Ljuvligt! Det var värt det. Tittar i ugnen, springformens låsning har tydligen gått upp, förkolnade rester över hela ugnsbotten.

Vänder kakan irriterat, varmt, aj, aj. Hälften sitter kvar i det som var botten och nu är uppåt. Måste vända tillbaka. Varmt, aj, aj, bränns. Tappar. Kakrester på hela bänken. Hälften kvar i formen. Neeej!

Fram med en ugnsform, slänger ner alla rester från bänk och form, plattar till med sked. Sur. Brer ut glasyren, struntar i mandelspånen, tänker inte slösa mer på den här dumma kakan.
Diska. Torka golv. Hantera omöjliga delar till matberedare. Torka igen.

Vila. Långt ifrån köket

En timme senare. Make och yngsta sonen kommer hem.
"Vad är det som luktar så gott?" säger de och sniffar i luften.
Svarar sur: "Grötkaka!"

När vi senare smakar på katastrofkakan säger lilleman med ett allvar bara en femåring klara av: "Den här grötkakan var den godaste jag ätit. Gör du den när jag fyller år?".
"Ja" svarar jag och ler.